Han var 18 när vi träffades första gången. Jag var 16. Jag var på praktik i ett sjukhus och så kom han in på en bår med ambulansförare och läkare vid sin sida. Han hade brytit ryggen när han åkt en polares hembygda rutschkana. Han var snygg. Han hade mörkt hår, hade tatueringar, var muskulös och så var han längre än mig. Han heter Alexander Hermansson.
Jag heter Frida Fagerström, eller Frida Hermansson nuförtiden. Jag ska berätta om hur jag och Alex träffades och hur vårt förhållande gick innan vi gifte oss. Det har varit en väldig berg-och dalbana, men vi har klarat av det tillsammans.
Alex är 165cm lång, han tränar kampsport och är med i extremsport gänget Rackartygarna (RT) med sina bästa polare. Han är född 1994, så han är 20 år och jag är född 1996, och är 18 år.
Som jag sa, vi träffades första gången på sjukhuset. Han såg helt förfärlig ut. Han försökte vrida sig av smärta, det såg man, men han kunde inte röra sig utan hjälp. En av systrarna sa åt mig att gå och hjälpa honom och få honom att lugna ner sig. Som om jag skulle kunna göra det. Jag gick fram till honom och sa: "Du kan inte hålla på såhär, du skadar dig själv bara mer och mer och läkarna kan inte hjälpa dig så som du håller på." Han bara såg på mig utan att säga ett ord.
Snälla läs min fanfiction! Jag kommer att försöka uppdatera 2 gånger i veckan. Jag är ett jättestort Rackartygar fan och därför skriver jag detta. Alla i Rackartygarna kommer att nämnas och vara med i berättelsen :)
