Mina tankar

Natten

På natten eller på kvällen blir det som värst, det är då man ligger och tänker hur värdelös man är. Egentligen vore väll det lättare att avsluta allt men på nåt sätt så finns det något hopp kvar. Att allt kommer lösa sig men det är omöjligt. Jag har redan fått konstaterat för mig hur värdelös och idiotisk jag är.

Jag önskar att jag kunde åka bak i tiden och göra om alla misstag. Men det går ju inte. Jag saknar den tiden jag var glad, då jag inte hade några bekymmer alls. Men det var för länge sen.

Jag kommer ihåg det så väl, första gången jag hörde om någon jag kände som hade dött. Jag kanske var fem. Jag hade frågat vart han kommer och redan då tyckte jag att det lät som en bättre plats. Jag hade aldrig då tänkt att jag skulle dö tidigt av mina egna handlingar men nu är det än konstant tanke. 

Jag fattar inte varför jag skriver det här eftersom ingen bryr sig men jag antar att jag ville skriva av mig.