Fucked Up Life

• Kapitel 29 •

Aidens perspektiv

Jag håller om henne hårt, min lilla prinsessa. Jag vet inte exakt vad hon gråter för men jag antar att det har något att göra med vad som hände nyligen. Jag kan förstå henne, hon kommer inte bli van med det här. Förstår att det kan vara svårt att bli van med. Det var aldrig något problem för mig då jag inte hade så mycket känslor, var mest en robot så döda kroppar hit och dit rörde inte mig särskilt. Och gör inte nu heller för den delen. Men jag fattar ändå hur Ev har det.

Jag kramar om henne hårdare och känner hur en blöt fläck bildas på min bröstkorg efter hennes tårar.

- It's okey love. Don't think about it. Just breath. Mumlar jag mot hennes mjuka hår. Men det verkade gå in i ena örat och ut i andra för hon gråter precis lika mycket fortfarande. Jag stryker henne över håret och kysser henne lite då och då på pannan. Tillslut efter säkert 20 min så lugnar hon ner sig och kollar upp med sina rödgråtna ögon på mig. Som en liten hundvalp.

- I can bet I look like shit right now. Snyftar hon och lägger ena handen på min kind. Jag skrattar löst.

- No love, you're the most beautiful creature in the world, even when you look like a panda. Skrattar jag och kysser hennes panna. Sedan torkar jag bort några tårar under hennes ögon. Hon har ett försiktigt leende på läpparna och skrattar löst och nickar. Jag börjar mig ner och kysser henne varsamt och försiktigt och får en lika försiktigt kyss tillbaka. Precis som alla andra gånger jag kysser denna fantastiska människan får jag fyrverkerier i hela kroppen. En känsla som har levt kvar enda sen jag såg henne första gången. Och jag tror just den känslan aldrig kommer att försvinna heller. För sådan här kärlek som jag känner för Evelyn kan inte jämföras med någon annan. Även fast jag är en sådan hemsk person som jag är så älskar hon mig, konstigt nog så gör hon det. Det är jag verkligen tacksam för. Då slipper jag tvinga henne till det.

- Come, let's take a bath. Säger jag mjukt och flinar lite löst samma gör hon innan hon nickar. Vi går in till vårt badrum och så fort vi kommer in tar jag tag i hennes armar, trycker in henne mot väggen och kysser hennes hals. Sedan drar jag lite i hennes tröjkant och snart är den av. Likaså min. Snart står vi helt nakna framför varandra. Jag utforskar hennes kropp från topp till tå. Alltid lika vacker.

- God you're beautiful. Mumlar jag och biter mig i läppen. Hon slår till mig löst på armen och jag kollar förvirrat på henne.

- Don't bite your lip, it's turning me on. Säger hon besvärat vilket får mig att bita i den ännu en gång. Hon slår till mig hårt och kliver i de varma vattnet sol vi tidigare tappat upp. Jag är snabb efter henne och sjunker ner i vattnet. Bubblorna och den lila rosa färgen på vattnet som är från Evelyns bathbomb gör det hela lite mysigare. Den mörka tonen i rummet och de få ljusen som brinner för fullt och ger en ljuvlig doft av vanilj. Romantiskt.

Evelyn leker lite med skummet och kollar sig runt om i rummet. Som om hon tänker på något. Jag tar tag i hennes hand och uppmärksamheten läggs på mig. 

- What is is love? Frågar jag och hon flackar med blicken fram och tillbaka. Hon tar i ordentligt med luft och kollar på mig. Jag blir en aning nervös, vad har hänt?

- Nothing. Mumlar hon och ler. Ett leende som jag på knappt en sekund kan se igenom. Något är det som är fel.

- Come on Ev just tell me what it is. You know you can say what ever you want to me. It's not like I can judge you. Säger jag och hon kollar ner mot vattnat.  Jag flyttar mig närmare henne och lägger min blöta hand på hennes kind.

- It's nothing, I just miss them Aiden. I miss my family. Säger hon och snyftar. Jag vet inte vad jag ska säga riktigt. Jag kan inte låta henne träffa dem. De kommer ringa polisen och ta henne ifrån mig. Det får inte hända, och allt som kan äventyra säkerheten att hon stannar hos mig utesluts. Det finns inte på kartan.

- I miss Cassidy, mom, dad... Gosh I miss Dylan so fucking much, you have no idea. Do you not miss your sister? Säger hon och nu rinner det ännu en gång tårar nerför hennes kinder. Jag funderar, gör jag det? Ja såklart jag gör men jag väljer hennes säkerhet istället. Sen har jag inte träffat henne på väldigt länge så vet inte ens om hon skulle känna igen mig längre.

- Of course I do. But I've learned that it's not possible to have her near me. She would get hurt. And I can't live with myself if something happen to her. She's innocent, I'm not. I can't lay all my insane problems on her. She deserves better. Säger jag ganska så snabbt. Jag är inte van med att öppna mig såhär. Inte många jag pratar om Jasmine med. Evelyn kollar på mig och slutar snyfta. Först ser hon milt på mig men något ändras i hennes blick.

- That's really nice Aiden. But you didn't think of me? Like, you involved me in this and I'm sorry but you ruined my life at same time you fixed it. So I don't deserve better? I know she's your sister but Aiden please? I'm just saying. Säger hon lite surt och jag blir stum. Vad säger hon? Blir hon arg nu? 

- Yes you do Ev but... Säger jag men hon avbryter mig med att ta upp handen.

- Don't come up with some stupid excuses. I don't want to hear it, honestly. Just think of what you choose Aiden. And how it might change people. I left my whole family for you. And what have you done for me? Nothing. Absolutely nothing. So please take a secound of your bussy life and think of that. Säger hon och det är som att någon tar en kniv och hugger den i mitt hjärta. Hon kollar tomt på mig innan hon vänder bort blicken. En ganska så stel tystnad läggs som ett täcke över oss. 

- Everything I've done, I've done for you. Ev you're my everything. Säger jag desperat. Rädd för vad hon kommer göra härnäst. Hon suckar och skakar på huvudet. Snyftar till och kollar på mig. Med tårar rinnandes nerför hennes kinder som sedan blandas ihop med det färgade vattnet. Bara att se henne såhär får mig att vilja gå och hänga mig, det gör för ont.

- No, that's just a big fat lie Aiden. You act based on what suits you the best. And that's just how you are Aiden. Säger hon och nu kommer det till och med en tår ner från mitt öga. Som jag dock torkar bort innan hon skulle se det.

- You're wrong. Säger jag och hon skakar på huvudet och ställer sig upp och går ur badkaret. Sedan sätter hon på sig en handduk runt sin kropp och vänder sig mot mig. Hon andas in djupt och torkar bort tårarna som rinner nerför hennes kinder.

- So you killed my dad for my sake? Huh? Gråter hon och jag kollar bort. Jag kan inte svara på det.

- That's what I thought. But do you know the real problem Aiden? Säger hon och snyftar. Jag skakar på huvudet och kollar på henne.

- The problem is that I'm so deep in love with you that I can see through the terrible thing you've done. Because, you're my everything too Aiden. But right now, I can't handle this. So please let me be alone for a secound. And please can you clean up all the bodies so I don't have to be reminded of what just happened here? Säger hon och jag nickar. Stum på ord. Hon kollar på mig ett tag innan hon vänder sig om och lämnar mig ensam.

Auch

------------

Hello I'm back! Förlåt för att jag inte la ut något förra veckan men här kommer ett lite längre  kapitel iaf. Hoppas ni gillade det så ses vi! Puss och kram E<3