Half Blood

824 28 3
                                    

Jag heter Rebecca himtown. Jag är en helt normal 18 åring som går i en helt vanlig skola.
.
.
.
Om det ändå kunde vara sant. Ne jag är 123 år jag är en vampyr människa (alltså en hybrid... eller som alla andra säger ''Half Blood'') och jag går i en monster skola.
.
.
.
Så allt började med att min mamma träffade min papp... ''MindFuck'' -_-
.
.
.
Jag har ljus hy och ett kristall blått öga och ett blodrött öga. Jag har långt brunt hår ner till naveln och väldens bästa hörsel... Jag är seriös jag kan liksom höra någon prata från andra sidan stan. Läskigt va?!
Ja... mina föräldrar har jag inget minne av för de dog i en bilolycka när jag var 2 år. Jag hamnade på barnhem men blev utkastad när jag sugit livet ut två 5 åringar som varit elaka mot mig. En kille som hette Kevin tog hand om mig även fast han bara var 7 år och vi har bott tillsammans sedan dess.
.
.
.
Nog med sjabblandet. Jag ska berätta min historia. Den kan va ganska sorglig så va beredd på att gråta.
.
.
.
Det började en måndags morgon och jag skulle börja en ny skola... en människo skola.
.
.
.
Rebecca's Pov

''Rebecca gå upp nu! Din nya skola väntar'' hånskrattade Kevin.

''Men håll käften din idiot'' mumlade jag''

och kastade min kudde åt hans håll men ångrade mig genast när jag såg vad han gjorde med kudden. Kevin hade super styrka så rev sönder kudden som om att den var en pappersbit. Han skrattade men lämnade mig ifred.
Han har ljusbrunt hår och gröna ögon.

Jag gick upp och tog fram ett par tajta svarta byxor och en grå magtröja så att man precis kunde se min navel piercing sticka ut. Jag gick till badrummet och borstade håret och satte upp det i en hög tofs. Jag gick ner till köket och tog ett äpple och gick ut.

Jag tog på mig min hjälm och satte mig på min svarta moppe.(ja jag har en moppe) När jag kom fram parkerade jag moppen och kände allas blickar i ryggen. Jag försökte titta ner för att ingen skulle få syn på mina ögon men det var ingen ide så jag tittade upp och kände hur folk började stirra ännu mer än förut.

Jag försökte hitta till rektorns kontor men gav upp och frågade en tjej som såg ganska snäll ut.

''Hej,jag undrar bara om du vet var rektorns kontor ligger'' sa jag.

Hon nickade och pekade mot en dörr där det stod 'rektor Ann-Charlotte'.

''Tack'' sa jag

''Ähh.. det va inget, förresten jag heter kristy''

''Aha... jag heter Rebecca, vi ses''

Jag gick in till rektorns kontor och fick mina papper och min skoluniform. Jag gick till tjej toan och tog på mig min skoluniform, det var en vit blus, mörk rosa slips, Ljusrosa kjol som gick ner precis under min rumpa, vita knästrumpor och svarta ballerina skor.

Jag tryckte mina böcker mot mitt bröst och gick ut. Jag gick mot mitt skåp när någon fäller mig och jag ramlar, men jag tar imot med mina knän och händer så jag hamnar på mina fyra.

''VAD VAR DET BRA FÖR?'' skrek jag medans jag ställde mig upp och tittade på han som fält mig. Killen va ganska snygg hans bruna ögon och svarta hår.

''Åh... Förlåt mig'' sa han ''jag såg dig inte'' hånskrattade han.

Jag kände hur mina kinder hettade och jag började koka av ilska. Jag kunde inte behärska mig. Jag kastade mig mot honom och puttade honom så att han flög in i skåpen. Alla tittade på mig som om att jag var världens starkaste. Men faktum är att jag är svag för att vara vampyr. Jag tog upp mina saker och började springa mot utgången. Jag försökte att inte gråta. Jag hörde några killar komma mot killen jag puttat och de sa "hur gick det Jacob" så han heter Jacob alltså. Grattis Rebecca du har skaffat dig en fiende på din första skoldag, mumlade jag till mig skälv.

Jag gick upp på mitt rum och tittade mig i spegeln.

Jag skrek...

Jag grät...

Jag ångrade mig...

Kevin kom upprusande till mig med en förvånad blick. "Vad har hänt" sa han.

"Me ddd jobb ggt...'' Sa jag.

Han skrattade lite och jag kollade upp på honom. Han såg mina ögon, han blev vettskrämd när han såg mina ögon. Båda mina ögon hade blivit röda. Jag var en riktig vampyr igen.

Half Blood {svenskt}Where stories live. Discover now