Det började i slutet av juni, förra året. Ovanligt regnig och trist faktiskt. Min syster Olivia fick en inflammation i hälen, det höll på ett tag och efter två tre veckor sådär så åkte hon och mamma till sjukhuset. Hon fick berätta hur hon kände och vad hon trodde hade hänt. Hon berättade att hon hade varit ovanligt trött och fumlig på sistone och att hälen kändes klumpig och gjorde jätte ont. Doktorn visste inte vad det kunde vara så hon fick ta en massa blodprover och tester. De hittade inget som verkade farligt så hon och mamma fick åka tillbaka hem. Några veckor senare när juli hade börjat så förstod vi att det hade blivit värre och att det inte var något att leka med. De åkte till sjukhuset och träffade samma doktor, Vincent hette han, han var ganska söt tyckte Olivia, han var ungefär 34 års åldern, hade rödbrunt lockigt hår och han hade jättemycket söta små fräknar som gjorde att hans lite mörkare leverfläckar doldes.
Hon tog massa prover som var obehagliga men stod ut, som vanligt! Efter många timmars väntande visade de sig att det var..
