we slowly dance in place || tfc

Kapitel 13 ♡

Lauras Perspektiv

Bara tanken av Oscar fick mig att känna en våg av skuld. Man kunde känna hur magen bildade en klump av skuldkänlor. Hur kan jag vara så hjärtlös och bara lämna honom när han hade hjälpt mig och sedan låtit mig sova hos honom. Han hade till och med lånat ut kläder till mig. Nu började tårarna bränna bakom mina ögonlock. Nej jag måste ut härifrån.

''Sorry killar men måste dra'' sa jag med gråten i halsen. Snabbt tog jag på mig mina skor och skulle precis lägga en hand på dörrhandtaget, innan jag kände hur Ogge la en hand på min axel och vände mig om så jag mötte hans förvirrade blick. ''Laura gråter du?" frågade han och tog ett stadigare grepp om min axel. Jag kunde tydligt känna hur en tår föll ner från mig kind så jag skakade av Ogges hand och gick vidare ut ur dörren. "Låt henne va Ogge, hon ska säkert till Oscar." kunde jag höra Felix säga spydigt innan jag stängde dörren med en hård smäll.

Vart jag skulle någonstans var oklart. Skulle jag kanske gå till Natalie? Jag hade ju trottsallt inte snackat med henne sen festen och hon hade ringt mig ett antal gånger. Jag tog upp telefonen och slog in hennes nummer sedan pressade jag telefonen mot örat. Flera signaler gick fram utan att hon svarade. Jag la på och styrde mina steg mot Oscar hus. Han var just nu den ända jag kunde vända mig till och jag behövde verkligen prata med honom efter vår tidigare händelse.

Att gå till Oscar tog nog 20-30 minuter eftersom jag inte riktigt var hundra på vägen dit. Men jag var nu äntligen framme vid hans stora vita villa. Med långsamma steg gick jag fram till dörren. Ska jag verkligen göra detta? Skäms över hur dåligt jag behandlade Oscar. Fast nej, han kanske är arg på mig? Han kommer säkert slänga igen dörren framför nosen på mig. Nej detta var ingen bra ide.

Så jag vände tvärt på klacken och gick ut ur grinden som ledde in till Oscars hus. Jag hann knappt ta ett steg utanför grinden innan jag bumsade in i någon. Aj, för vem den här personen än va så lyckades den iallafall trampa på min fot. Jag kollade upp och mötte Oscars ögon. Nu när jag kollade lite närmare så kunde jag se tårar som vilade på hans vattenlinje.

"Åh Laura, du fattar inte hur jävla orolig jag har varit." sa han och omfamnade mig i en stor kram. "Jag är jätteledsen för det jag gjorde innan, det är jag verkligen. Snälla kan du förlåta mig Laura?" sa han och kramde om mig hårdare. Sakta gled mina skakiga armar runt hans midja och kramde honom lika hårt tillbaka. "Förlåt." var de ända jag kunde få fram. För i mina ögon så var det jag som hade gjort fel och inte han. Jag hörde hur Oscar började snyfta och lika så jag.

Han släppte ifrån kramen men höll fortfarande armarna runt mig, fast lite mer slappt. "Vi kan gå in istället för att stå här ute? sa han och kollade mig i ögonen.

Jag hade inte märkt det innan men nu när jag tänker efter så fryser jag rumpan av mig, även fast det är stekande sol ute. Jag har till och med på mig Oscars stora mjukisbyxor på mig och dem var inte speciellt tunna. Började jag få feber kanske?

Jag nickade som svar på hans fråga och vi gick in till Oscar. När vi kom in så tog vi av oss skorna och sen vidare upp till hans rum. Väl inne på rummet så kastade han sig med en duns ner i sängen.

''Kom!'' Sa han och klappade på den lediga platsen bredvid honom. Jag gjorde som han sa och slängde mig jämte honom. "Så vad vill du göra? Kolla film kanske?" sa jag för att undvika att Oscar skulle nämna något om kvällen vid stranden. "Absolut, har redan några filmer nedladdade i tvn." sa han och tryckte på tvn. "Vilken vill du se? 21 jump street? LOL? Ted?.." orkade inte lyssna på resten av förslagen så ist sa jag bara " Det spelar ingenroll, ta den du tycker är roligast."

Medans Oscar fortsatte att välja film så kände jag hur de börja klia i halsen och hur ont i huvudet jag började få. " Ja denna kan vi ta." sa Oscar och satte på någon actionliknande film. Han tog hans stora vita täcke och virade de runt oss samtidgt som han puffade till mina kuddar som jag hade vid mitt huvud. Täcket hjälpte inte så värst mycket även fast det var det fluffigaste täcket jag sett. "Du Oscar skulle du kunna ge mig filten som ligger på golvet?"

"Ja absolut, fryser du eller?" sa han och gav mig filten som låg slarvigt slängd på golvet. Jag la den över mig men det hjälpte forfarande inte. "Ja lite kanske."

"Hur mår du egentligen? för jag typ svettas som en gris under detta täcket." sa Oscar och kolla på mig med stora ögon. Jag hann inte säga något förens han kom närmre mig för att känna på min panna. "Shit Laura du är hetare än vanlig och du brukar annars va väääldigt het." sa han och gav mig ett peddosmile i slutet av mennigen. "Du, jag tror du börjar bli sjuk."

Åh nej. Jag vill verkligen inte va sjuk just nu. "Vill du ha något? En alvedon kanske? Eller kanske mer filtar?" sa han med ett flin. "Jo en alvedon skulle vara bra."

Resten av kvällen hade han passat upp mig och det var faktiskt in så fel att vara sjuk, nej inte alls. Iallfall om man blev passad av Oscar. När Oscar hade kommit tillbaka från köket med en ny kopp med varmchoklad så satte han sig vid mig med armarna runt min kropp.
"Du, vill du stanna här? För du ser inte ut att ha så mycket energi till att göra någonting." Sa Oscar och snurrade en lock från mitt hår med sitt ena finger.
"Men är du inte rädd för att bli smittad av mig?" Frågade jag lite nervöst och flyttade mig en liten bit från honom.
"Nej inte alls, bara jag är nära dig." Sa han och flyttade sig närmare mig.
Åh sa han nyss det? Jag tror jag svimmar. Denna killen är för underbar.
"Men om du vill hem så kan jag skjutsa dig på moppen om du vill?" Sa han sedan.
"Nej jag stannar hellre här med dig.'' Sa jag och lät mitt huvud vila mot hans bröst.

••

Detta kapitlet blev inte alls bra men ville ändå uppdatera. Så here you go!

Är det bara på min wattpad som de har krånglat? Först hade jag 3.1 readers och nu har jag 2.9 readers ;o

Ha det!