Moui och Kanon

Del tio

Moui och Kanon del 10~

-Bou! Vafan håller du på med?! ropar Kanon argt och går med bestämda steg mot oss. Han sliter mig till sig och drar mig tätt intill sig själv. Han kysser mitt hår och tittar argt på Bou.

-Låt min flickvän vara! säger han.

Bou och jag tittar ledsamt på varandra. Jag känner medkänsla för honom.

-Okej, jag förstår, säger han och vänder sig sakta om och går härifrån med huvudet hängandes.

-Moui, säger Kanon när Bou försvunnit ur sikte, hur gick det? Mår du bra?

Jag nickar och borrar in mitt ansikte i Kanons nacke. Han lyfter upp mig och går ut i köket. Där sätter han ner mig på en stol.

-Vänta, jag kommer snart, säger han och går.

Jag sitter snällt kvar på stolen som han bett mig om. Det är tyst. Jättetyst. Plötsligt börjar min mobiltelefon ringa. Det plötsliga ljudet får mig att hoppa till. Sen skrattar jag bara över hur löjligt det var att bli rädd för telefonen. Jag tar den och kollar inte vem det är.

-Hej, säger jag.

-Hej, säger Bou.

-Bou?! Vad är det? frågar jag.

-Snälla Moui, jag vill....

-Håll käft Bou! Jag är tillsammans med Kanon och du är min mattelärare! Låt oss vara! säger jag irriterat och lägger på.

Jag slänger ifrån mig mobilen. Samtidigt kommer det ett sms. Från Bou såklart.

"Du sa att du älskade mig ju!" står det.

Jag låter bli att svara. Jag orkar inte med honom just nu.

Kanon kommer tillbaka med Miku, Yuuki, Takuya och Teruki.

-Vi hörde vad som hänt! Hur är det med dig? frågar Miku, Yuuki, Takuya och Teruki i kör.

-Det gick bra, svarar jag och tittar på mina sammanknutna händer i knäet.

Alla nickar och sätter sig vid bordet.

Det är tyst en lång stund tills telefonen ringer...

Fortsättning följer...