Kidnappad 《Pausad》

▪20▪ FUCK MY LIFE

Skys pers

Jag och dom andra är tvungna att gå fram, annars så kommer Daniel att mörda Samir. Och han är våran bästa medlem. Han får inte dö!

Daniel leder in oss till ett stort rum. I rummet så finns det jätte många små rum. Man hör skrik och snyftningar. Jag längtar inte! Mitt liv kommer att förstöras. Nej Sky! Du är stark, du klarar det här!

Ja hatar tanken att jag har blivit kidnappad av mina största fiender på grund av några fjantiga tjejer. Ja skulle ju ha gjort allt om Tiffany var Amber. Men istället så är det bara Amber. Ja okej, ibland kan Tiffany vara lite jobbig men hon är ändå bäst.;) Amber är en schysst person på insidan medans Tiffany är en schysst tjej på utsidan. Man vill ju inte direkt vara ihop med en fuling. Då skulle dom andra gängen inte ta mig på alvar. Det får man aldrig riskera!

"Hallå! Jorden anropar Sky!?"
"Men håll käft Mike!" Säger jag. Men så kommer jag ihåg. Vi är ju kidnappade! Jag suckar och letar efter något att slänga i golvet. Men det enda jag är sugen på att kasta är Daniel.

En lång, lång muskulös gubbe drar in mig till ett av rummen.
"Sätt dig!" Beordrar han. Jag sneglar mot den slitna stolen med blod på. Jag kan föreställa mig hur massvis med oskyldiga och skyldiga människor ha blivit dödade på den stolen. Tanken får mig att känna kallakåra längs ryggraden och jag får rysningar. Mannen eller gubben på tal om hur gammal och ful han ser ut. Han ser ut som ett skruttigt gammalt äpple! LOL! Vet inte var ifrån det kom men jag tycker att det passar in rätt så bra på gubben.

Han tejpar fast mina armar i stolen och mina ben i stolens ben. Sen sätter han tejp för min mun. Han trycker så att den sitter hårt... sen drar drar han bort den. Jag ger ifrån mig ett skrik. FAN vad ont det gjorde! Jag ser framför mig hur min mun är alldeles röd. Gubben sätter en ny tejpbit men låter den sitta kvar denna gången. Rummet är svart men jag kan ändå se. Jag ser hur gubben tar upp något långt. Jag får lust att fråga hur många år han är... Men han värkar inte på humör. Plus att jag har tejp över munnen.

Jag förstår direkt vad han ska göra. Den långa saken är ett skärp!
"FUCK MY LIFE!" Skriker jag men det blir bara som ett mumlande med tejpen på.

Plötsligt kommer ett slag. Men inte från skärpet utan från gubbens händer! Slaget träffade mitt käkben. Det är rätt så normalt för mig att bli slagen där. Jag går till och med blivit skjuten där.
Sen kommer det ett till slag fast på smalbenet. Där gör SKIIIIT ont att bli slagen eller enu värre skjuten.
"Här aldrig träffat någon klenare en dig i alla mina 64 år!" Säger den gamla gubben för att retas. Såå, han är 64 år NAJS! Jag svarar inte för jag vet att 64 åringen aldrig kommer att göra eller fatta vad jag säger.

Plötsligt slog tanken mig. Var är Samir!
"Var är Samir!?" Ropar jag men man gör såklart inte vad man säger. Om bara Tiffany var här. Jag saknar henne!

Jag får ett slag i magen så jag försöker böja mig ner. Men jag sitter fast så jag kan inte röra mig! Hur kan man ens gilla att plåga andra. Eller vänta! Det gör ju jag också! Faaiill!

----------------------------------------------------------------------
Ha ha! Slutade kapitlet med faaiill! Men tack så sjukt mycket för 250 läsare. Asså ni är bäst!❤❤❤❤ /M😗