Förbjuden kärlek

Kapitel 25

Kapitel 25
"Sofia?"
"Mm?"
"Jag vill berätta någonting."
"Okej?"
"Men du lovar att inte berätta för någon? På hedersord?"
"Absolut"
"Du vet ju att jag träffat Remus. Och att jag gillar honom..."
"Ja"
"Vi... vi kysstes"
De två unga kvinnorna sitter mitt emot varandra i skräddarställning på sängen i Sofias rum. Den nedåtgående solens strålar strilar in genom fönstret. Sofia ler.
"Vad härligt!"
"Jaa... Och sen sa vi att vi älska varandra..."
"Det är ju underbart!"
"Mm. Han ska bjuda mig på restaurang nästa vecka."
"Vad mysigt."
De ler mot varandra.
"Hur går det med Snape?" undrar Ellinore. Sofia sänker blicken och rodnar.
"Det... det går bra." mumlar hon.
"Men... har det hänt något mellan er?" frågar Ellinore nyfiket
"Mjo, jo, jag får inte säga någonting egentligen..." säger Sofia undvikande.
"Men kom igen, det är ju jag, din syster! Du tror väl inte att jag skulle gå och skvallra om det? Dessutom har jag ju sjäv ihop det med en lärare..." försöker Ellinore övertala.
"Ja det är ju sant. Okej då. Vi kysstes första gången i höstas och har fortsatt ses efter det. Ibland sover jag över hos honom också..." svarar Sofia busigt med lysande ögon.
"VA???" utbrister Ellinore. "Ni har kyssts och hållit på i snart ett år OCH så sover du över hos honom ibland??? Varför har du inte sagt något till mig tidigare??" Så det var det hon gjort egentligen varje gång hon "pluggade sent på biblioteket". Ellinore vill också få sova över! Fast hos Remus då, inte hos Snape. Hon ska nog kunna övertala honom...
"Han fick mig att lova att inte berätta något" säger Sofia ursäktande.
"Men jag är ju din syster! Och jag skulle ALDRIG avslöja det för någon!" klagar Ellinore.
"Jag vet, men Snape känner inte dig lika bra som jag gör. Så är han lite paranoid dessutom." skämtar Sofia.
"Haha, jo det förstås."
"Vi borde nog gå ner till vårt födelsedagsfirande nu" påminner Sofia.
"Ja, juste." svarar Ellinore. De ler mot varandra igen och går ner för att fira sin myndighetsdag.

"ÖVERRASKNING!" Det är fullt med folk när Ellinore och Sofia kommer ner för trapporna. De hade trott att de bara skulle fira med närmsta familjen, men nu är massa släktingar där plus Alice och Fiona.
Det sjungs, bjuds på tårta och delas ut presenter.
Ellinore, Sofia, deras mamma, Alice och Fiona sitter på altanen.
"Vad bra att du fick hem Ellinore i tid till överraskningfesten, Fiona! Jag var orolig att ni skulle vara ute och fika för länge, att Ellinore inte skulle vilja gå hem." skrattar hon. Ellinore sätter saften i halsen. Sofia dunkar henne i ryggen.
"Vad menar ni, mrs Dunhill?" frågar Fiona och ser ytterst förvirrad ut. Sofia sparkar på hennes ben under bordet.
"Aj!"
"Ja, Ellinore kunde ju verkligen inte stanna hemma idag, hon var ju bara tvungen att gå ut och fika och träffa dig." svarar mrs Dunhill muntert.
"Ööh..." Ellinore och Sofia ger Fiona desperata blickar.
"Eh... Ååååh, ja men... åh. Precis. Vi hade det så trevligt så. Och fikade. Och sedan fick jag henne att komma hem i tid innan jag själv kom hit. Precis. Alldeles riktigt." pladdrar Fiona på. Mrs Dunhill verkar inte misstänka något i alla fall.
"Och Alice, ni var ju på zoo tillsammans? Ellinore har inte berättat hur det var? Fick ni syn på några spännande djur?" frågar mrs Dunhill.
Alice tittar snabbt på Ellinore och ler sedan mot mrs Dunhill.
"Jodå, det var trevligt! Vi såg elefanter och... ja, vargarna kom riktigt nära faktiskt." svarar hon.
"Åh, vad spännande! Själv älskar jag tigrar, de är så magnifika djur..." mrs Dunhill babblar på om tigrar och allt möjligt.
Efter en stund flikar Alice in medan mrs Dunhill hämtar andan.
"Ellinore, den där boken du skulle visa mig? Kan du inte visa den nu innan vi glömmer bort det?" säger hon menande.
"Öh..." Ellinore vet inte vart hon ska ta vägen.
"Jo men gör det ni flickor, jag ska gå och prata med farbror Thom!" Säger mrs Dunhill glatt. Ellinore suckar.
"Okej"
"Vi kommer också!" utbrister Fiona.
Så Ellinore, Sofia, Fiona och Alice går upp till Ellinores rum.
"Nå?" säger Alice strängt när de slagit sig ner.
Ellinore och Sofia utbyter en stressad blick.
"Nååå?" Säger Alice ännu mer bestämt. "Vad är det ni har för er egentligen?" Ellinore och Sofia tittar ner i golvet och skäms.
"Ellinore... får jag gissa att det här har något med professor Lupin att göra?" frågar Alice.
Ellinore rycker till.
"Vänta! Vänta, vänta, vänta... vadå professor Lupin?" undrar Fiona. "Vad har han med något att göra?"
"Ja, men är inte det uppenbart? Det har varit något mellan honom och Ellinore enda sedan han började som lärare på Hogwarts! Dessutom råkade jag stöta ihop med de två när jag var på zoo. Med min familj." svarar Alice och ser belåtet på Ellinore. "Är det inte så, Ellinore? Visst är du och Lupin tillsammans?"
Ellinore står handfallen.
"Jag... njae, näääe... Vi är mer bara... vänner..." svarar hon till sist.
"Så ni har aldrig kramats, eller kyssts?" pressar Alice. Om hon frågat det igår hade Ellinore kunnat svara att de aldrig kyssts. Men sedan dess hade en del hänt.
"Jo..." mumlar hon till slut.
Alice skriker av skratt.
"Vaaa??? Hur har jag kunnat missa det här?" frågar Fiona upprört.
"Men Sofia..." börjar Ellinore men Sofia ger henne en varnande blick.
"Öh... Sofia hade lovat att hålla det hemligt. Och ni måste också lova att hålla det hemligt" ändrar Ellinore sin mening.
"Vi lovar, måtte en dementor kyssa oss om vi bryter vårt ord!" säger Fiona och Alice i kör.
"Nu..." säger Alice. "... måste du berätta ALLT!"