Rör mig inte mer! N.F Hov1

Kapitel 2 - Vill du va med

När vi kom ut ur skolan ser jag direkt den mörkblå nästan svarta BMW:n. Bakom ratten sitter guds skapelse, min Noel. Jag ökar mina steg när jag ser bilen dels för att jag vill komma hem, vem vill inte det efter en lång skoldag? men också för att jag saknat Noel. Okej nu ska jag inte vara såhär jobbigt nykär för det är det jobbigaste jag vet. Men jag tycker det är okej att jag saknat Noel jag har inte träffa honom på 3 dagar liksom. Okej sorry jag kanske fortfarande är lite nykär men det är väll bara bra? det har ju liksom gått ett halvår och enligt mig är väl det skitbra att jag fortfarande har lika starka känslor eller?

"Hallå snygging" Säger Noel precis när jag öppnat dörren, direkt börjar mina kinder bli lite lätt rosa och jag kollar ner lite och ler mot honom som svar. För ärligt jag har alltid haft svårt att ta emot komplimanger och på något sätt blir det jobbigare när någon man verkligen älskar ger en komplimanger. Och bara så ni inte tycker jag är dryg som inte svarar typ detsamma eller nått till Noel så vet han att jag tycker det är jobbigt så han tar inte illa vid sig. "Men du, kan du skjutsa Sanna hem" Noel kollar bak mot Sanna som står bakom mig "Men absolut" Sanna tackar och både jag och Sanna sätter oss i varsitt säte. Jag där fram då obvious, okej det kanske inte är så obvious egentligen. Jag måste verkligen sluta tro att allt är så självklart hela tiden haha. 

Radion är på hela vägen hem till Sanna och jag har någon sorts allsång för mig själv som Noel hoppar på någon mening då och då. Sanna säger inte ett ord och jag har inte riktigt lurat ut varför hon är så tyst när vi är med Noel men jag antar att hon är riktigt blyg bara. "Sådär då var vi framme hos fröken Sanna då" Noel har en tillgjord röst för att låta adlig typ ellr nått. I vilket fall så tror han att han är rolig men han lyckade inte riktigt med det. Och för att vara ärlig är han den torraste människan jag känner menar verkligen inget illa nu men så är det. Sanna tackar för skjutsen och smäller igen dörren, okej att hon bokstavligen smällde igen dörren stämmer kanske inte riktigt men aja. "Vart vill min prinsessa nu?" Jag funderar en stund och kommer fram till att jag vill va ensam med Noel lite. "Kan vi inte dra hem till dig du bor ju ensam liksom" Noels hem har blivit lite som ett andra hem för mig. Jag skiftar mellan att bo hos honom och mina föräldrar det är lite som ett barn med skilda föräldrar, men jag ska inte klaga för det är riktigt skönt att byta vilja lite då och då. "Men absolut och du får gärna sova hos mig några nätter om du vill" Jag behöver inte ens tänka över hur jag göra för svaret är självklart "De klart jag sover några nätter hos dig" Noel ser ut att fundera lite, vadå har han ändrat sig eller? "Ehm du behöver inte åka hem och hämta lite kläder eller så?" Jag ler lite för mig själv över hur omtänksam han är "Nej jag har ju typ halva min garderob hos dig så tror att jag klarar mig några nätter" Det är faktiskt sant och det kan bli jävligt problematiskt ibland för om jag tänkt ut en outfit till en dag så kan det vara så att halva outfiten ligger hemma hos Noel. Och då blir det kaos i mitt huvud kan jag lova för då måste allt planeras om och så sluttar det med att jag kommer sent till skolan, lika kul varje gång.

Vi är nu framme hos Noel utan att jag vet om det för jag har suttit i mina egna tankar hela vägen jag märkte inte ens att han körde iväg från Sanna, typiskt mig. Medans vi går upp för trappan som känns oändligt lång, trots att Noel bara bor på 3:e våningen bestämmer vi vad vi ska äta till middag. And guess what, det blir sushi som alltid. Hade jag sagt det till någon av mina vänner hade de inte vart förvånade, de tror att jag snart kommer bli en levande sushi. Bara för att Noel gjort mig beroende av det, kul. När jag kommit innanför dörren till Noels lägenhet slänger jag av mig mina ytterkläder och utbrister "Sisten till sängen är ett ruttet ägg" Ja, jag vet att man höll på såhär när man var typ 5 och att det är pinsamt att jag fortfarande gör det när jag snart är 19 år. Men vet ni vad jag kunde inte brytt mig kinder för hur jävla tråkig (eller keff som Noel alltid säger till allt dåligt) hade man vart om man var prydlig och sådär riktigt tråkigt vuxen. Jag rusar genom hallen och köket men trots mitt försprång känner jag hur Noel kommer hack i häl och springer om mig vänta va? jag skulle va först ju. Jag stannar upp och ser honom springa vänster in till sovrummet. Jag själv har gett upp och går de sista metrarna till sovrummet. "Vem är det som är ett ruttet ägg nu då" Säger Noel och flinar riktigt jävla kaxigt där han ligger som en kung på sängen. "Din lilla jävel" Säger jag och slänger mig över honom för att kittlas men som alltid slutar det med att Noel tar ett fast grepp om mig och börjar kyssa mig. När våra läppar möts går en rysning genom hela ryggraden gud vad jag saknat detta under de tre dagar jag vart utan honom. Jag skapar försiktigt ett mellanrum mellan våra läppar och kollar upp mot min Noel som ligger över mig, försiktigt lägger jag en hårslinga som ramlat fram bakom hans öra. Och jag ser hur han njuter av det för det bästa han vet är när man pillar honom i håret. "Noel jag har fråga." "Jasså vadå?" "Jo asså vi ska göra en film i skolan och jag undrar om du kanske vill vara med. Den ska handla om dig och mig och hur det känns för mig att vara tillsammmans med en kändis" Han kollar mot mig "Åhhh vad glad jag blir över att jag får va med och det klart jag ställer upp gör allt för dig det vet du" Jag kysser honom som en gest för uppskattning gud vad jag älskar denna killen.