Den blonda blomman

Kapitel 11 - Fegis

Tick. Tack. Tick. Tack. Tick. Tack. Klockan låter högt och jag kan inte somna om. Det är redan ljust ute och även om jag blundar och gömmer mig under täcket kommer ljuset in. Jag slänger av mig täcket och kollar upp på det vita taket. Det är helt fläckfritt, det är helt orört. Jag sätter mig upp i sängen och reser mig upp från den bekväma sängen. Tick. Tack. Tick. Tack. Klockan slutar inte låta så jag bestämmer mig för att gå ut från rummet. Jag hasar mig ner för trappan och inser att jag är ensam hemma. Jag vet inte vart mamma och pappa är, men Kevin är hos Madison. Jag tar mig in till köket och tar fram juicen från kylskåpet. Jag tar av locket och dricker direkt ur förpackningen. Jag är den enda som dricker apelsinjuice i min familj, så det spelar ingen roll. Ringklockan ringer och jag ställer ner förpackningen på bordet. Mamma måste glömt nyckeln. Jag skyndar mig till dörren och låser upp dörren. Jag drar upp den och mycket väl är det en varelse av det kvinnliga könet, men det är inte mamma. Dahlia står på min altan endast iklädd en blå T-shirt och sina röda skor. Jag vill säga att jag är självsäker person som inte ofta rodnar, men nu när hon står här framför mig när jag bara har kalsonger på mig ändras mitt ansikte till knallrött.
"Hej", säger hon och lutar sig mot dörrkarmen.
Jag nickar och försöker att inte se speciellt nervös ut.
"Hej."
Hon ler.
"Har du lust att följa med mig tillbaka till stranden?", frågar hon och ställer sig rakt.
"Varför?"
Hon slutar genast le och ger mig en sur min.
"Varför tror du? Vi ska bada!", säger hon och puttar till mig på axeln.
Det är faktiskt ganska fint väder ute. Egentligen inte badväder, men jag tackar inte nej till att spendera tid med Dahlia.
"Okej, jag ska bara gå och byta om. Du kan komma in så länge."
Hon ler och går in genom dörren. Hon stänger efter sig och lutar sig mot väggen. Jag springer snabbt uppför trappan och in på rummet. Nu låter inte klockan lika högt. Det är nästan som att klockan vet om när man försöker sova så då bestämmer den sig för att låta tusen gånger högre.

Jag ser på mig själv i spegeln. Jag har på mig röda badbyxor och en vit T-shirt. Jag slänger ner en handduk i min ryggsäck och hänger den över axeln. När jag går ner för trappan ser jag henne ståendes vid bokhyllan. Hon har tagit av sig skorna och kollar på de olika sakerna som står på de olika hyllorna. Hennes hår hänger så enkelt över hennes axlar. Hon är så vacker. Hon vänder sig om och möter min blick.
"Har du en cykel?", frågar hon och nickar mot hjälmen som hänger i hallen.
Jag nickar.
"Kan du skjutsa?", frågar hon och ler mot mig.
"Jag antar det", säger jag och räcker över hjälmen till henne.
Hon hoppar i sina skor och tar tag i min ryggsäck. Jag går ut till garaget och tar ut cykeln. Jag har inte cyklat sedan förra sommaren och jag kommer inte ihåg senaste gången jag skjutsade någon.
"Ska inte du ha en hjälm?", frågar hon och skrattar åt mig när jag hoppar upp på cykeln.
"Nej, den ska du ha."
Jag sätter på henne hjälmen och knäpper den åt henne. Som ett avslut rycker jag lite i hennes kind som gamlingar gör på småbarn. Hon slår bort min hand innan hon hoppar upp på pakethållaren. Hon lägger armarna runt min midja och jag börjar trampa. Det pirrar till i hela min kropp och jag ler så jävla mycket. Det är tur att hon är bakom mig så att hon inte ser det. I början går det lite vingligt, men sedan går det bättre. Hon skrattar åt mig och skriker till när vi håller på att ramla.

Tillslut kommer vi fram till stranden och jag ställer cykeln vid kanten av vägen. Det är lite folk här men inte speciellt många. De flesta är äldre som är här för att det är mysigt, inte för att bada. Hon går fram till vattnet och känner på det. Jag lägger ner min ryggsäck och drar snabbt av mig skorna. Jag joggar fram till henne och puttar till henne på ryggen. Hon håller på att ramla och i panik tar hon tag i min arm för att hålla sig uppe. Jag skrattar och puttar henne igen. Nu hamnar hon på knä och först låter det som att hon gråter men sedan märker jag att hon skrattar. Hon drar tag i min arm för att försöka drar ner mig men lyckas inte särskilt bra. Jag släpper taget om henne och springer upp till väskan.
"Fegis", ropar hon mot mig innan hon reser sig upp och kommer tillbaka till mig.
Jag skrattar åt henne men får fingret som svar. Jag tar tag i hennes hand och drar henne närmre mig. Hon skrattar bara och sparkar av sig skorna.
"Jag är inte feg, jag är bara inte dum nog att stå kvar där när du försöker få ner mig i vattnet."
Hon räcker ut tungan åt mig och drar av sig sin T-shirt. Hennes bikini är inte blå som igår. Den här är röd, som hennes skor.. och som mina badbyxor. Det var inte ens meningen att vi skulle matcha. Mitt hjärta säger att det är ödet, min hjärna däremot säger att det bara var ett sammanträffande.
"Feg..", säger hon och börjar springa tillbaka till vattnet.
Jag springer snabbt efter och kommer i vattnet direkt efter henne. Hon kastar sig i vattnet. Hon är definitivt ingen badkruka, det är ingen av oss.
"Fan, du är så vacker", flyger ur mig.
Jag tänker inte på att hon kan höra mig.
"Va?", frågar hon.
"Fan, det är så kallt, sa jag."
Hon nickar instämmande och jag ser att hennes käke skakar. Hon dyker ner i vattnet och efter en halvminut kommer hon upp igen. Hon ser ut som en sjöjungfru.

Vi badar i flera timmar utan tänka på tiden. Det är först när solen försvinner bakom träden som vi går upp från vattnet. Kylan var bara en vanesak. När vi hade badat i en kvart blev det varmt igen. Hon tar upp sin handduk och virar den runt sig. Jag gör det samma och sätter mig ner på sanden. Hon sätter sig nära mig och jag märker på henne att hon fryser. Jag lägger min arm, inklusive handduken, om henne och drar handen över hennes rygg. Hon lutar sitt huvud mot min axel. Jag kollar ner på arm och ser ett blått märke.
"Vad har du gjort där?", frågar jag och pekar på blåmärket.
Hon lägger handduken över det så att jag inte ska se det mer.
"Inget, jag slog bara i kanten på min trappa."
Jag nickar och försöker glömma bort det. Ändå är det vad jag tänker på den nästa timmen.

Hejjj, nu är kapitel 11 klart. Vad tycker ni? Kommentera gärna vad ni tycker. Jag blir jätteglad när jag får läsa era kommentarer.

Tack för att ni läser, det gör mig svinglad. Vi syns igen på måndag när vi får se vad som händer.

//Secretblondewriter