The Wrong Side Of The Maze

Sorgen

Lilys perspektiv
Vi hittade ett ställe som vi skulle stanna för natten. Jorge hade gjort upp en brasa och alla satt där i tystnad. Thomas hade gått och satt sig någon annan stans. Jag bestämde mig för att gå till honom.
- Hej sa jag och satte mig ned. Han bara satt där och tittade ut.
- Hur var hon frågade jag
- Hon var perfekt, snäll omtänksam och speciell. Det finns ingen som kommer att kunna ersätta henne sa han.
- Låt ingen göra det sa jag och tittade fram.
- Varför dö den personen som förtjäna att leva frågade han och tittade på mig.
- När du är i trädgården vilken blomma skulle du plocka? Frågade jag
- Den finaste svarade han och tittade frågande på mig.
- Exakt sa jag.
Thomas blickade framåt igen och funderade.
- Jag låter dig vara ifred sa jag och gick till dom andra.
- Jag ska hämta lite pinnar sa Newt och reste sig.

Newts perspektiv
Jag bestämde mig för att hämta lite ved för att slippa undan tystnaden. Jag gick och plockade några pinnar men så hörde jag några steg.
- Hallå?? Ropade jag och ingen svarade så jag antog att det bara var en inbillning. Plötsligt såg jag em skugga och något drog eller knuffade mina ben så att jag trillade på ryggen. Jag rullade snabbt pp magen och sa:
- Vem är det!!
- Du trodde att jag var död, va? Sa nån och klev fram ur skuggan.
- Jason, hur överlevde du frågade jag.
- Jag går inte utan skydd sa han och gick till mig.
- Ni ska få betala sa han och sparkade mig på magen.
Jag kippade efter luft.
- Vad har vi ens gjort frågade jag.
- Ni förstöde våran planer sa han och sparkade mig.
- Vi var inte klara med testet sa han och fortsatte sparka.
- Testet?? Frågade jag ansträngande
- Labyrinten sa han och hukade bredvid mig.
- Jag har hittat ett gammalt experiment som likna min skapelser, flamman och jag behöver bara testa det på någon fortsatte han och tittade på mig.
- Snälla Jason gör det inte sa jag försökte att glömma smärtan jag hade i hela kroppen, blodet i munnen och rädslan.
Jason höll fram en spruta med en gul vätska i.
- Jag är ledsen Newt, men inte idag sa han med ett flin och satte sprutan i min axel.
Allt försvann jag såg inget, hörde inget eller kände inget förutom en sak, smärtan. Jag slet och rullade och försökte riva bort smärtan. Jag skrek och ville bara dö, bara slippa det som kändes.

Lilys perspektiv
Vi hörde ett skrik från skogen där Newt gick och jag var snabbt upp på benen. Jag och Minho var först och rusade åt det hållet.
- Newt ropade jag och kände mig orolig.
Jag såg bara träd men ingen levande människa tills jag fick syn på någon ligga på marken. Jag såg att det var Newt och sprang till honom.
Han var helt sönder slagen och blek i hela kroppen.
- Newt vad har hänt sa jag
- Får bort det sa han FÅ BORT DET FRÅN MIG!!
- Hjälp mig, låt den inte ta mig viskade han och svimmade.
- Newt! skrek jag och skakade honom.
Jag kände en arm på min axel. Jag vände mot om och såg Minho.
- Kom vi bär honom till sjukisarna sa han och jag nickade.
Minho och Thomas tog honom till ett tält vi lyckades få upp. Sedan gick dom ut och lät sjukisarna göra sitt jobb.
- Har han vaknat frågade jag Thomas.
- Nej, men han andas svarade Thomas
Vad det än va som gjorde detta mot Newt så var det något fruktansvärt, tänk om Newt dö.