Den blonda blomman

Kapitel 12 - ett par?

Jag drar upp telefonen från väskan och ser ett meddelande från mamma.

MEDDELANDE
Mamma
Vi kommer hem om en timme. Vi tar med thaimat hem, så var hemma då.

Meddelandet skickades för 15 minuter sedan. Jag lägger ner telefonen igen och kollar på Dahlia. Hon är varmare nu och sitter med telefonen uppe. Kameran är riktad mot himlen som har en rosa-lila färg. Hon tar flera bilder och jag skrattar åt henne. Hon kollar upp på mig med ett vänligt leende innan hon vänder kameran mot mig. Innan jag hinner vända bort huvudet har hon tagit ett kort på mig.
"Sluta!", ropar jag och försöker ta telefonen ifrån henne.
"Nej", säger hon och tar fler bilder på mig.
Jag börjar skratta och lägger mig ner på sanden. Hon stänger av telefonen och lägger sig ner i sanden bredvid mig. I ögonvrån ser jag att hon ligger på sidan och kollar på mig. Jag känner hur mina kinder börjar rodna och jag kan inte hålla undan mitt leende. Jag lägger mig på sidan och kollar in i hennes blå ögon.

"Kolla Clyde, vilket gulligt litet par", säger en gammal dam som kommer gåendes på stranden. Både jag och Dahlia reser oss upp samtidigt. Damen har på sig en vit klänning och den gamle mannen som tydligen heter Clyde har shorts och en skjorta. De båda kommer närmare och ställer sig framför oss.
"Vi är inget..", börjar jag men avbryts av Dahlia.
"Tack", säger hon och puttar till mig i sidan.
Damen lägger sin hand på hjärtat och jag ser glädjen i hennes ögon. Hon tar tag i Clydes hand och de går iväg tillsammans.
"Visst var dem gulliga, så små och allt", hör vi damen säga innan hon är helt borta från vårt synhåll.
Vi båda börjar skratta.
"Varför sa du så?", frågar jag.
"Såg du inte hur söt tanten var, jag kunde inte säga något annat. Den stackaren hade ju fått en hjärtattack om jag inte hade sagt tack."
Jag skrattar åt henne innan jag reser mig upp. Jag drar fram mobilen och kollar klockan, den är redan sju. Mamma och pappa ska komma hem nu.
"Fan, jag måste hem", säger jag och börjar ta på mig mina kläder.
"Varför?", frågar Dahlia, men även hon drar på sig sina kläder.
"Om jag inte är hemma i tid så är inte tanten den enda som kommer få en hjärtattack. Mamma vill inte att jag kommer hem sent.", säger jag.
Dahlia skrattar åt mig och tar sedan på sig ryggsäcken. Jag sätter mig på cykeln och hon är snabbt uppe på pakethållaren. Armarna läggs runt min midja och jag börjar cykla iväg. Den här gången vinglar jag inte lika mycket.

Mamma parkerar bilen i samma sekund som vi stannar på uppfarten. Dahlia hoppar av och jag cyklar in i garaget. Jag ställer cykeln på den platsen den stod på innan och skyndar mig ut till bilen där jag ser att mamma redan står och pratar med Dahlia. 
"Jag frågade precis Dahlia här om hon ville stanna på middag", säger mamma och lyfter upp kassarna från baksätet. Pappa kommer ut från huset och tar kassarna från mammas grepp. Hon ler mot honom innan han går in i huset igen. Dahlia vänder huvudet mot mig för att se min reaktion. Jag nickar mot henne.
"Det skulle jag jättegärna vilja", säger Dahlia.
Mamma ler mot henne innan hon låser bilen och går in genom dörren. Dahlia ler mot mig innan hon följer med mamma in. Dahlia tar av sig skorna och går sedan in i köket. Hon ser så gullig ut när hon trippar på tårna, hon nästan smyger fram på golvet.
"Hej, James", säger pappa när han har sett henne.
Han strö ler fram handen mot henne.
"Dahlia", säger hon och skakar hans hand.
Mamma plockar upp maten från kassarna och stället ut den över bordet. Jag lutar mig mot bordskanten och kollar på. Dahlia ställer sig nära mig och lägger sin vikt på ena foten.
Precis när vi ska sätta oss vid bordet kommer Kevin in genom dörren.

"Hoppas att ni inte har börjat äta utan mig", ropar han utifrån hallen.
Dahlia sätter sig ner på stolen bredvid mig och lägger sitt hår bakom öronen. Kevin kommer ingåendes och märker Dahlia. Hon kollar ner på maten och ser inte när han flinar mot mig.
"Hej, Laurens lillasyster, eller hur?", frågar Kevin innan han sätter sig ner på stolen bredvid mamma.
Dahlia nickar och börjar äta av maten.

Mamma och pappa ställer många frågar till Dahlia, men hon är inte blyg så hon svarar på allt. Hon sitter med en helt rak rygg och dinglar med benen för att hon inte når ner.
"Caleb?"
Jag vänder snabbt blicken upp och ser att mamma kollar på mig.
"Va?", frågar jag.
"Jag frågade om jag kunde få såsen."
Jag räcker över sötsursåsen till henne och kollar sedan ner på min tallrik.

"Tack för maten, det var jättetrevligt att träffa er. Hejdå", säger Dahlia och vinkar innan hon går ut till hallen.
"Hejdå!", ropar alla.
Dahlia tar på sig sina skor och sätter upp håret i en tofs. Hon ställer sig på tå och kramar om mig.
"Hejdå Caleb", säger hon men släpper ändå inte från kramen.
"Hejdå Dahlia", säger jag innan hon släpper från kramen och går ut genom dörren. Innan hon stänger vinkar hon.
"Du är så löjligt kär i henne", säger Kevin med huvudet klistrat på telefonen när han går upp för trappan.

Kapitel 12 är klart. Hoppas ni gillade det även om det var lite långtråkigt. Tack för att ni läser så ses vi på fredag när nästa kapitel kommer. Bye
//secretblondewriter