Första gången jag såg honom var en kall natt när det ända ljuset kom från månen och dess ljus som reflekterades i snön, jag hade kommit ut till kyrkogården för att hälsa på mina föräldrar. Jag minns att snörningen på min korsett var så hårt snörad att om jag inte visste bättre skulle jag tro att jag var på väg att kvävas av den. Det var då jag såg honom, han var nästan lika blek som den nyfallna snön, som om hans skin aldrig sett solen. Hans hår var lika mörkt som natthimlen som denna kväll verkade vara bestulen på sina stjärnor. Men efter ett ögonblick var han borta som att han aldrig varit där till att börja med.
Första gången jag såg henne var en mörk och kulen natt på kyrkogården hon stog i månskenet framför en vacker gravkammare. Hon plockade ett par röda hårstrån som hade rymt från en annars prydlig håruppsättning och la dem bakom örat. Plötsligt vände hon sig om och studerade mig med gröna intensiva ögon. Jag kunde känna hungern resa sig inom mig, och kom fram till att det var dags att gå. Jag såg in i hennes ögon och tänkte än sista tanke innan jag gick, inte än.
Andra gången jag såg honom var en iskall natt innan soluppgången, Min morbror ansåg att det inte var passande för en dam att vara ute vid den här tiden, men jag ville så gärna se soluppgången. Jag var på väg till en vacker park som jag visste att staden hade satt upp lyktor i. Hans ansikte skymdes av skuggor från ljuset hos den döende lyktan. Jag stog och beundrade honom under vad som känndes som timmar innan han kollade ner från himmlen och såg mig, han såg på mig med en enorm hunger. Vi visste båda vad den andre va.
Andra gången jag såg henne var under en natt så kall att stjärnorna skulle kunna frysa om det inte var för det faktum att dem fortfarande saknades från himmlen. Jag hade sett upp på himmlen i hop om att få se en stjärna iallafall. Jag kunde känna hur hennes blick brännde långt innan jag såg henne, och efter vad som känndes som en evighet vände jag blicken från den nakna himmelen och stirrade in i hennes ljusa gröna ögon. Hungern steg snabbt inom mig när jag såg henne, men solen skulle snart stiga upp och jag hade några ärenden att göra innan dess. Snart.
Snön låg tung och djup på marken och för fösta gången på länge så var himmlen fylld med stjärnor. Allt var tyst och stilla, det var aldrig någon som vågade sig ut efter nattens inbrott. Det här skulle vara den sista gången jag såg honom. Jag minns att jag var utsvulten då min morbror inte hade gett mig någon mat på flera dagar på grund av att jag inte hade lydigt honom. Den underliga manen med den bleka huden dök plötsligt upp framför mig precis som alla andra gånger. I hans blick såg jag åter igen hungern, hungern att få vara som jag men samtidigt något nytt en beslutsamhet. Långsamt och tvekande gick han mot mig som om hans kropp sa åt honom att det var fel att han borde gå åt ett annat håll. När han kom fram till mig gjorde han en snabb men artig bugning. efter det kom han närmare och blottade sin nacke för mig. Då jag var utsvulten kunde jag inte låta bli och högg därför mina vassa tänder i han hals och drack. Efter ett par minuter började han slå på min arm, han ville inte dö om han inte skulle komma tillbaka vilket så klart inte skulle hända när varenda droppe blod var försvunnen ur hans kropp. Ett kvävt skrik hördes innan mannens kropp blev slapp i min famn, jag släppte hans kropp för att sedan dra fram en tändsticka för att sätta eld på honom för att vara säker på att han inte skulle komma tillbaka sen gick jag där ifrån. Det ända han någonsin skulle minnas som var ett av de många offren för ett av nattens varelser inget mindre inget mer.
