Touched by you m.g.

kapitel 9

Blir jätteglad när jag ser att det faktiskt är ungefär 20 som läser! Jag menar jag var ju borta ett tag och förväntade mig ärligt inte att nån skulle vilja läsa. Blir jätteglad <3

"Lolita är du säker på att du har med dig allt?!" Skrek mamma från badrummet. Jag kollade ner på mitt stökiga golv med resväskan i mitten. "Men jaaa kan vi åka snart?!" Skrek jag lika högt tillbaka. Chessy kom in i mitt rum med skidhjälmen på huvudet och skidorna i handen "Skynda dig Lollo" gnällde hon. Jag höjde mitt långfinger åt henne och hon sprang surt iväg. Snabbt drog jag fram mitt cigarettpaket och stoppade ner det i ytterfacket på resväskan. Inte en chans att jag skulle klara mig en vecka utan att röka. Jag drog sedan ut den tunga resväskan ut i hallen där redan mamma och pappas väskor stod. I hörnet var våra skidor i sina fodral lutandes mot varandra.

Jag kollade på klockan. 11:49. Pappa hade sagt att vi skulle åka klockan 12 men jag tvivlade starkt på det. Just då kom alla tre ut i hallen. Mamma med ännu mera väskor, herregud skulle hon ta med hela garderoben eller så? "Jag tror jag är klar nu" sa hon konstigt nog och log. Pappa nickade "Jag med, dudå Chessy" Chessy kom ut ur sitt rum. "Absolut!" sa hon glatt. Jag suckade lättat "Då kan vi börja packa ner i bilen, vi har ganska många timmar i bilen" sa pappa och tog på sig sina skor. Mamma gjorde likadant och innan jag visste ordet av satt vi i bilen påväg mot Åre.

Det blev genast bråk mellan mig och Chessy. "Jag vill lyssna på One direction!" Skrek Chessy mot mig. "Men det vill inte jag" Fräste jag och drog fram mina hörlurar. Fyfan vad Chessy är barnslig och lyssnar på massa pojkband. Jag gick in på Spotify och satte på Top Sverige spellista och blundade samtidigt som jag försökte utesluta Chessys äckliga låtar.

Efter några låtar kände jag hur min kropp blev trött. Som man blir när man lyssnar på riktigt bra låtar och blundar. Mina ögon började bli tunga. Då kom det på en konstig låt ja inte kände igen. Rösten lät förvånansvärt nog bekant, jag slog upp ögonen och öppnade undrande mobilen.. Marcus & Martinus-Never Chockat stirrade jag på namnen. Var det. här Marcus och Martinus i min skola? Dom två mest jobbiga killarna jag kände? Det kan fan inte stämma. Rösterna jag hörde lät snälla och förstående, snälla och om något dom inte var var det snälla. Speciellt inte Martinus. Han var en av dom mest ruttnade människorna jag kände. Jag klickade på deras profil. Dom hade släppt hela tre album. På det första såg dom ut att bara vara kanske 12 medans på den senaste kunde det inte vara särkilt länge sedan. Jag bläddrade bland deras låtar med chockad min. Jag förstod inte att det var samma personer. Jag satte på shuffle och gick istället in på Instagram. Jag hade aldrig tänkt tanken att kolla upp dom kända killarna som började min skola.

Deras profil var chokerande. Dom hade 1,3 miljoner följare! Med det var inte uppdaterat sen den 15 november. Hur kunde dom lämna detta och bli helt vanliga människor utan det här. det kändes overkligt. Jag stängde av mobilen och blundade samtidigt som Marcus & Martinus låtar strömmade in i mina öron, och jag somnade...

"Lolita? Vi är framme, du måste vakna" Jag försökte ruska bort rösten men den envisades med att komma tillbaka. "Vaknaaa!" Ropade Chessy och jag öppnade surt ögonen. Genom bilrutorna såg jag berg täckta med snö. Vi var precis utanför stugbyn i Åre. Sömndrucket gnuggade jag mina ögon och gick ur bilen där pappa redan höll på att packa upp. Snabbt tog jag min väska och skidorna och började gå neråt stugbyn Chessy följde efter stånkades på sina saker.
Vi kom fram till receptionen och pappa gick för att checka in oss. Det skulle bli så skönt att slippa allt i en vecka oh bara ha det skönt.

Skidhotellet var lika fint som alltid. Den gamla inredningen passade så bra och jag fick alltid känslan av att vara fri. Eller inte riktigt fri för Chessy var jobbig som in i helvete. Men inga klasskamrater, inga läxor, ingen Timo... Okej Timo var den enda jag saknade. Vi fick kortet till vårat hotellrum och började gå uppför trapporna. Vi kom upp i korridoren och började leta efter vårat rum, nummer 28. "Här är det flickor!" sa mamma och låste upp. Chessy trängde sig förbi mig och sprang in i den lilla hallen. Mamma och pappa sov i det stora sovrummet. Sen fanns det två mindre sovrum till. Jag gick snabbt in i det ena och slängde av mina saker. I rummet fanns en säng, en trägarderob och ett litet skrivbord, alla med samma gamla inredning som hela hotellet. Men det var ändå riktigt snyggt. Jag började packa upp mina kläder och lägga dom i garderoben. Det tog inte så lång tid då jag inte haft med mig så mycket.

"Mamma! Jag går ut!" ropade jag och passerade pappa som höll på att byta om. "Okej men kom tillbaka till middagen" sa hon. Jag nickade och lämnade hotellrummet. Nere i lobbyn var det proppfullt så jag trängde mig snabbt ut. Den kalla luften blåste rakt på mig och jag ökade takten. Runt mig stod det massa stugor, enedl var affärer andra bebodda hur. Tänk att endel bodde *PANG* Jag kände hur jag gick in i någon! Smällen fick mig och ramla och jag kände en molande värk i axeln samtidigt som mina byxor snabbt blev blöta av snön! "Förlåt" sa jag snabbt från marken och tittade upp. Personen hade på sig en skidhjälm så jag kunde omöjligt se vem det var jag gått in i. Jag såg dock på kroppsformen att det var en kille. Han drog fram handen emot mig och jag tog den tacksamt. Jag borstade av den värsta snön från kläderna. "Som sagt förlåt, jag såg mig inte för" Sa jag igen och kollade på glaset på hjälmen. Då tog han fram sina händer och drog av sig hjälmen. Först såg jag inte vem det var pågrund av det trassliga håret.

Men där stod Martinus!

//förlåt för korta kapitel:(