Varför just jag?

Kap:4

Lilians perspektiv.

Vår stuga var ändå ganska mysig, liten men ändå mysig .

Det var ganska högt i tak, bruna träväggar, golvet lika så.

En ful gammal gul lampa med spetskant. En tjockteve, med en hylla

bredvid sig. Full med gamla filmer, det

kanske fanns någon som passade oss i smaken.

Det fanns två sängar, jag valde den

närmast dörren. De stod ganska nära

varandra, det var bra.

Det fanns ingen toalett bara utedass, men det går säkert bra.

Det fanns 20 stugor på läget, så vår

stuga nummer 11 var ungefär i mitten i

stug längan.

Våran stuga var närmast badplatsen ,

och det var väl alltid bra.

Agnes var ute och sa hejdå till sin pappa. Det brukar ta ett tag.

Hon bestämde sig för att gå ner till

badplatsen och kolla ensam , innan

Agnes skulle vara på henne hela tiden.

Hon gick ner till badplatsen som tur

var ingen där, hon gillade att vara

ensam, hon kände sig avslappnad.

Hon satte sig på kanten av bryggan, tog av sig skorna och doppade fötterna.

Hon rös till när överfoten nuddade de kalla vattnet.

Vattnet brukar bli varmare under dagen, vad kan klockan va?

De åkte hem ifrån vid 11 tiden, hur länge hade de åkt.

Hon började leta efter sin mobil i sina stora fickor, på hennes huvtröja.

Hon visste att hon hade lagt den där när hon gick ur bilen.

Tusan också, varför måste hon vara så klantig.

Hon började leta mer intensivt, utan resultat.

När hon skulle dra upp fötterna, för att springa och leta efter mobilen i stugan.

Så hörde hon en välbekant röst.

- Letar du efter den här? Sa en kille på bryggan lite längre fram.

Hon försökte komma fram till vem det var, Oliver?

Oliver gick fram till henne och satte sig bredvid henne!

O= Oliver L= Lilian.

O: Är det din, sa han och visade hen rosa IPhone.

L: Ja, vart hittade du den frågade jag när jag tog mobilen i från hans hand.

O: Uppe vid stranden, jag såg att du hade den i fickan när vi pratade förut.

L: Men Gud vad snäll du är, jag skulle precise krama honom, innan jag insåg att Agnes måste vara tillbaka nu.

Jag reste mig upp och började springa..

- Kan du inte ens säga vad du heter innan du drar hela tiden. Sa han och kollade på mig.

- Lilian jag heter Lilian.