Jamie

Kapitel 7

Kapitel 7

Nästa morgon har de magisk samhällsvetenskap efter frukosten. Jamie väntar otåligt på att timmen ska ta slut. Han längtar efter nästa lektion. Det är den första trollformelläran för terminen. Första lektionen med Disa. Han dagdrömmer om henne under hela samhällsvetenskapen och har svårt att koncentrera sig på annat. Äntligen tar lektionen slut. Han tar ett päron av frukten som dyker upp i korgen på väg ut från klassrummet och skyndar mot trollformelläran.
"Värst vad du har bråttom." säger Balder som joggat ikapp honom. Balder snärtar till med sin trollstav så att hans apelsin skalas och skalet försvinner, och tar sedan en klyfta och stoppar den i munnen. Jamie rycker på axlarna och tar en stor tugga av sitt päron.
"Ville komma ut därifrån bara." svarar han mellan tuggorna.
Frode och Gard kommer efter dem. De går direkt till trollformelklassrummet och väntar på att Disa ska komma och släppa in dem. Jamie kikar nedåt i korridoren hela tiden för att kunna upptäcka henne så snabbt som möjligt. När hon väl kommer fladdrar det till i hans mage. Han tittar snabbt bort men ser ner mot henne igen precis när hon går förbi honom. Deras blickar möts. Disa ler. Jamie sväljer och ler nervöst tillbaka. Vid Merlins skägg, vad hon är vacker! Hennes hjärtformade, fräkniga ansikte och lockiga, glänsande hår, purpurfärgat med rosa slingor som når henne ner till axlarna och gnistrar i solen. Idag har hon ett par rektangulära glasögon på sig, och de grå ögonen bakom är så bottenlösa och djupa att man kan drunkna i dem. De långa ögonfransarna snuddar vid hennes kinder när hon blinkar. Hennes fylliga, kurviga kropp är så perfekt, och väldigt lockande. Jamie vill bara sträcka ut en hand och röra henne. Men det gör han naturligtvis inte.
Disa har på sig en purpurfärgad, traditionell klädnad och en svart, spetsig hatt. Hela hon är en fröjd för ögat.
Någon harklar sig.
"Ni kan gå in nu." säger Disa. Balder, Frode och Gard står och väntar på att Jamie ska röra sig.
"Tack." mumlar Jamie och går förbi henne in i klassrummet, de andra hänger på. Tack? Säger man så? Eller är det knäppt? Jamie är rädd att han gjort bort sig nu. Fast varför skulle man inte kunna säga tack? Äsch, nej, nu överanalyserar han saker. Och han vill inte bli en sådan där jobbig person som bara TÄNKER hela tiden. Usch. Han drar fingrarna genom sitt gröna hår. Färgen stör honom inte längre. Han vet att han är coolast ändå.
Eleverna sätter sig vid borden och tar fram böcker och anteckningsmaterial.
Disa står längst fram i klassrummet och blickar ut över dem, väntar på att alla ska vända uppmärksamheten mot henne.
"Hej på er! Mitt namn är Disa Heimirsdóttir. Jag är 32 år och kommer ursprungligen från Island. Det är väldigt kul att vara här och jag ser fram emot att lära känna er alla." Hon ler mot dem. Jamies hjärta smälter, han har aldrig sett ett så vackert leende tidigare.
Disa ropar upp alla elevers namn och prickar av dem från en klasslista.
"Balder? Birk? Embla? Frej? Frode? Gard? Jamie?" Vid Jamies namn lyfter han lite på handen.
"Aye!" säger han. Disa ser på honom. Tittar hon på honom lite längre än på de andra? Till slut nickar hon, bockar för hans namn och fortsätter ropa upp resten av namnen. När alla är uppropade lägger hon undan klasslistan och ställer sig framför klassen igen.
"Så. Låt oss nu kasta oss direkt in i nästa moment i er utbildning! Den kommande tiden kommer vi att ägna oss åt att TÄNKA." säger hon glatt och ser förväntansfullt på dem.
Tänka??? Neeej, Jamie HATAR att tänka!
"Vi ska göra lätta trollformler, wingardium leviosa, alohomora och liknande, men vi ska tänka dem. Vi får inte säga trollformeln högt. Vet någon vad dessa tysta trollformler kallas? Ja, Birk? Var det så?"
Birk nickar.
"Icke-verbala trollformler." säger han självsäkert.
Usch, vilken plugghäst, tänker Jamie. Han måste fortfarande hämnas för det gröna håret. Visst, Jamie bryr sig inte längre om hårfärgen, men det är en principsak. Birk måste straffas!
"Alldeles riktigt! Icke-verbala trollformler. Det är inte det lättaste, det är om jag ska vara ärlig väldigt svårt, och kräver enorm koncentration. Ni kan läsa om icke-verbala trollformler i er kursbok. Läs kapitlet, sedan diskuterar vi tillsammans en stund och efter det ska ni försöka få fjädrar att sväva, men utan ett ljud. Var så goda, sätt igång."
Eleverna letar genast upp verbala trollformler i kursbokens register och bläddrar fram till rätt sida. Jamie gör likadan men betydligt långsammare och helt utan entusiasm. Koncentration, det var inte hans starkaste sida. Han vill göra bra ifrån sig, speciellt nu när det är Disa som håller i lektionen, han ska verkligen försöka göra allt han kan för att lyckas, men han har en känsla av att det kommer gå åt skogen ändå. Han suckar tungt och börjar läsa. Men bara det är svårt, fokuset dras hela tiden iväg, oftast till den lilahåriga häxan längst fram i klassrummet. Han tvingar sig att återföra fokuset om och om igen, att läsa ord efter ord, ett i taget. Icke-verbala trollformler verkar hiskeligt svårt. Han kommer aldrig klara av det!
Han börjar snegla mot Birk istället som sitter och läser koncentrerat. Hur skulle Jamie kunna hämnas? Vad är ett passande straff? Kittlingsbesväjelsen är en klassiker men alldeles för lam för detta tillfälle. Klåda över hela kroppen? Kanske det. Nej, nu vet han... Utan att tänka efter på vilka konsekvenser det kan få lirkar han upp sin trollstav och pekar med den under bordet åt det håll Birk sitter. Han mumlar en förhäxning så lågt han kan, en förhäxning som får offrets kalsonger att fyllas av kryllande, brännande myror. Han håller tillbaka ett leende och smyger tillbaka trollstaven i sin ficka.
Reaktionen är omedelbar. Det hörs ett högt tjut och ett brak när en stol faller omkull. Jamie får tvinga tillbaka sitt skratt. Han sneglar mot Birk. Men vänta, Birk sitter fortfarande på sin plats, och han stirrar överraskat på Frej, som störtat upp och skuttar omkring och skriker förbannelser. Åh nej, Jamies förhäxning har träffat fel person!
Frej drar ut byxorna och kikar ner i dem och vrålar ännu lite mer. Han sliter fram sin trollstav och pekar med den ner innanför sina byxor mot sina ädlare delar och säger flera snabba trollformler efter varandra tills alla myror är borta.
Jamie försöker se så oskyldig ut som möjligt. Resten av klassen skrattar och Disa försöker lugna ner dem utan att riktigt ha förstått än vad som hänt.
Frej stirrar vilt omkring sig. Sedan fastnar hans blick på Jamie.
"JAMIE!!!" vrålar han argt. Jamie höjer urskuldande händerna.
"Jag..." försöker han men Frej är på krigsstigen.
"Du är DÖD!" avbryter Frej. Han pekar sin trollstav rakt mot Jamie, som rusar upp och ställer sig i försvarsställning med sin egen trollstav.
"Pojkar, lugna ner er nu!" ber Disa men ingen lyssnar.
Frej kastar förhäxning efter förhäxning mot Jamie som parerar så gott han kan. De andra Björnkillarna vrålar likt grottmänniskor och hejar på dem. Frej är skicklig och Jamie lyckas nätt och jämnt undvika att bli träffad.
"POJKAR!" ropar Disa och sänder upp gnistor i luften. Jamie tittar mot henne, Frej passar på. Direkt efter att Frejs trollformel träffat Jamie säger Disa "Expelliarmus!" med myndig stämma och Jamies och Frejs trollstavar flyger ur deras händer och landar i hennes utsträckta hand.
Jamie finner sig plötsligt ståendes i klassrummet med sitt gröna hår, utan trollstav, och utan en enda tråd på kroppen. Alla hans kläder är borta.
Eleverna flämtar till. Embla, Toola, Signe och Runa slår händerna för munnarna och börjar sedan fnittra som galningar. Frej ser skadeglad ut medan Birk rodnar och tittar åt andra hållet.
En normalt funtad människa hade väl blivit generad, men Jamie var inte normal. Han älskade sin kropp och visste hur snygg den var, så han njöt av uppmärksamheten han fick. Nu fick åtminstone Disa se hans muskulösa vader och lår, fasta rumpa, hans manliga paket, magrutor, breda bröst och axlar, och starka armar. Lite synd med det gröna håret att pryda allt med men det kunde inte hjälpas. Han sätter händerna på höfterna och sträcker lite på sig. När han ändå är naken kan de lika gärna få ta sig en ordentlig titt.
Disa ser helt uttryckslös ut.
"Var vänlig och trolla tillbaka dina kläder." säger hon med sval stämma. Jamie flinar och glittrar med ögonen mot henne.
"Åh, det skulle jag gärna göra, men jag har inte min trollstav!" säger han med spelad hjälplöshet. Disa blänger på honom.
"Vad..." börjar hon men sedan avbryter hon sig och hennes kinder blir rosa. Hon viftar med sitt trollspö och Frejs och Jamies trollstavar flyger tillbaka till sina rätta ägare.
"Kläder. Nu." säger Disa bestämt och tittar sedan ut genom fönstret. Björntjejerna fnittrar fortfarande och tittar nyfiket på Jamies välsvarvade kropp.
Jamie gör sig ingen brådska. Han trollar tillbaka kläderna, men inte direkt på sig utan i en hög på sin bänk. Han håller tillbaka sitt skratt som hotar att bubbla fram, han är väldigt road över att hans nakenhet påverkat Disa även fast hon försökt låtsas som ingenting. Han sträcker sig efter kalsongerna och sätter på sig dem långsamt. I ögonvrån ser han Birk snegla mot honom, och Jamie måste trycka tillbaka ännu en skrattsalva. Att till och med Birk tjuvkikade på honom, det var... oväntat. Jamie sätter på sig byxorna därnäst. Han tittar mot Disa men hon stirrar envist ut genom fönstret. Jamie tittar mot Birk, som blir knallröd i ansiktet och genast vänder bort huvudet igen.
"Var vänlig och skynda dig." säger Disa till fönstret, men Jamie antar att hon pratar med honom. Han sätter på sig kjorteln, strumpor och skor och harklar sig sedan.
Disa vänder sig mot honom. Hon är fortfarande lite röd om kinderna.
"Bra. Då fortsätter vi lektionen."