Kapitel 11
Det är lördag morgon och Jamie proppar i sig äggröra, bacon, vita bönor i tomatsås, stekta tomater och champinjoner, och vitt rostbröd med smör. Balder och Oden gör honom sällskap.
"Där kommer Grim och Diego, bra att de gjorde sällskap, vi behöver vår sökare idag! Tja, Diego, hur är det ställt med dig idag?" frågar Oden.
"Jodå, jag känner mig helt återhämtad, och redo för quidditch!" svarar Diego entusiastiskt.
"Bra där, nu ska vi vinna hela alltet!"
"Självklart, precis som förra året." säger Balder.
"Och året innan dess." fyller Jamie i. "Var är Erik och Nathaniel?"
Han tar en stor tugga med äggröra, bacon och vita bönor.
"De kommer nog snart, de skulle gå strax efter mig." säger Oden obekymrat.
Men Erik och Nathaniel dyker inte upp.
"Det är antagligen inte något, men jag går och kollar efter dem. Gå i förväg till quidditchplanen ni." säger Oden och börjar gå mot Björnarnas sällskapsrum.
"Var är resten av laget?" frågar Alvar, elevhemsföreståndaren, som också är ansvarig för Björnarnas utslagstävlingar, när de kommit ner till planen.
"De kommer nog snart." säger Jamie.
Alvar nickar otåligt.
"Bäst det, matchen börjar snart och vi har inte hela dagen på oss."
Killarna börjar byta om sålänge. De väntar och väntar, till slut kommer Oden in i omklädningsrummet, alldeles andfådd som om han sprungit.
"Erik... och Nathaniel... samma som Diego..." flåsar han.
"Oden, vad babblar du om?" frågar Jamie allvarligt.
"Jag hittade dem... medvetslösa... i en städskrubb... precis som Diego..." pustar han. Jamie känner hur kalla kårar kryper längs med hans ryggrad.
"Nej... var är de?" frågar han oroligt.
"De... vänta..." Oden andas en stund tills han hämtat sig.
"Jag letade upp första bästa lärare och berättade vad som hänt, de är i sjukstugan nu, sedan rusade jag raka vägen hit för att meddela er. Det verkar inte ha varit någon som var ute efter Diego, det verkar vara någon som har medlemmar av Björnligan som måltavla. Men nu har denne någon attackerat TVÅ personer samtidigt, och inte bara en."
Hans ord möts av en chockad tystnad.
"Shit." säger Balder till slut.
Nathaniel och Erik vaknar på måndag kväll, de hade då legat medvetslösa lika lång tid som Diego hade. Ingen av dem minns vad som hänt, bara att de varit på väg till frukosten, precis som Diego.
Ingen i Björnligan får gå ensam någonstans efter det, de måste alltid gå med minst två andra Björnar.
De är ytterst misstänksamma mot allt och alla. Det är ju uppenbart att någon vill sabotera för dem, någon som själv vill vinna quidditchpokalen antagligen, men det ska inte lyckas! Nu är de beredda, och förövaren eller förövarna ska inte lyckas med att överraska och övermanna någon i Björnligan!
Jamie funderar mycket på vem det kan vara som vill förstöra för dem, men han kommer inte på någon exakt person. Bara att det måste vara någon som stör sig på att de vunnit quidditchpokalen så många år på raken.
På tisdagskvällen går Jamie till simhallen i sällskap av Balder, Frode och Gard. Det är en del folk där, nu när terminen kommit igång, men Disa har inte varit där sedan första gången med den hemska tjuvkiksincidenten. Jamie drömmer och fantiserar fortfarande om henne, men något mer har inte hänt mellan dem.
När de kommer in i den stora salen med simbassängen kommer Birk precis upp ur poolen. Det blonda håret är mörkt av vätan. Hans smala kropp glittrar av vatten.
En skrämmande tanke slår Jamie. Tänk om det är Birk. Birk som alltid spelar honom spratt. Birk kanske vill förstöra för Jamie, så att han inte vinner quidditchcupen. Birk är dessutom smart och en otroligt skicklig trollkarl. Han skulle utan problem kunna övermanna Diego, och han skulle säkert kunna överlista både Nathaniel och Erik samtidigt.
Jamie går fram till Birk. Kastanjebruna ögon ser in i havsblå. Som vanligt tänker Jamie inte, utan agerar på impuls.
"Var det du?" frågar han tyst.
"Var det... jag?" undrar Birk.
"Var det du som överföll Diego, Erik och Nathaniel?" frågar Jamie allvarligt. Birk ser chockad ut, som om han blivit slagen av blixten. Sedan mörknar hans blick och hela han ser ut som ett åskmoln, nu är det hans egna ögon som skjuter blixtar istället.
"Vad är det du säger??? Jag skulle ALDRIG... Hur kan du tro något sådant??? Jag skulle ALDRIG göra något som sårar eller skadar dig på riktigt! Hur..." säger Birk argt innan han avbryter sig abrupt, och rodnar. "Jag..." han tystnar. Jamie väntar på vad han ska säga men det kommer inget mer.
"Birk. Förlåt. Jag trodde inte att det var du, jag bara tänkte..." Jamie känner sig korkad. Han vill helst bara fly därifrån men han verkar ha gjort Birk upprörd och någonting inom Jamie vill verkligen inte vara orsaken till att Birk är upprörd, Jamie måste lugna honom. Birk ser sårad ut.
"Jag tänkte att vi brukar spela varandra spratt, och att det här kanske bara var ett spratt som... gått lite för långt... men jag förstår såklart att det inte är så, du skulle aldrig göra något sådant, jag... jag ville bara försäkra mig... om att det inte var du, så att vi kan utesluta dig... som misstänkt... öh..." försöker Jamie förklara. Birk ser skeptisk ut men till slut nickar han.
"Okej." Han börjar gå därifrån.
"Birk." Birk vänder sig mot Jamie igen.
"Ehm... Vi ses." säger Jamie och ler svagt.
Birk ser osäkert tillbaka på honom. Till sist ler han blygt.
"Vi ses." Hans blå ögon glittrar.
ŞİMDİ OKUDUĞUN
Jamie
Hayran KurguJamie är snygg, bäst och... snygg, helt enkelt. Han är 17 år och går på den svenska motsvarigheten av Hogwarts. När han börjar sitt elfte år blir hans liv plötsligt mer komplicerat än det varit tidigare. Han blir vansinnigt förälskad i den nya lärar...