Lies m.g

ETT - läger med m&m?

Bilresan till Göteborg tog tid, från Stockholm lixom. Inte heller e jag taggad på en hel sommar på fotbollsläger, jag e redan bäst på fotboll duh?? Nä men seriöst så har jag tröttnat på fotboll, har gått sen jag va typ 5. Inte något som jag skulle vilja hålla på med hela livet. Har större drömmar inom musiken faktiskt! men det kan jag inte berätta för min pappa förstås:(

Min pappa e strikt om vad han vill att jag ska hålla på med i framtiden, ingen tid för något annat. Skolan och fotbollen, det är det som jag ska satsa på, enligt honom... kan bero på att pappa höll på mycket med fotboll när han var yngre, han var riktigt duktig faktiskt. Spelade i landslaget o allt. men sedan skadade han sig och kunde inte fortsätta, antar att det är därför han tycker det är så viktigt för mig. Han försöker någonstans att lägga sina skulder som han tycks ha för att han var tvungen att sluta i mina framgångar.. jag vet att han skyller allt på sig själv, att det var hans fel att det blev som det blev. Men det var inte så det gick till.

Emma, min bästavän ska också med på lägret så jag antar att det blir en aningen roligare då. Dock e hon inte lika duktig som jag på fotboll så jag är rädd att vi inte kommer få spela tillsammans. Vi känner ju inga andra än varandra.. dessutom har vi båda svårt att lära känna nya människor eftersom att vi tidigare vart nära vänner med människor som sedan visade sig vara någon helt annan än vi trodde. Vi har alltid haft varandra, med många andra vänner som kommit och gått i våra liv.. men nu har vi bestämt oss för att inte släppa in någon annan för det blir ändå aldrig bra.

Vi har helt enkelt bara svårt att lita på andra människor, de visar alltid sig vara falska och vilja oss ont. Justja, jag och Emma är inte speciellt omtyckta i våran skola. Därav lite av nedtryckta av de andra eleverna då vi går på en väldigt liten skola där alla känner alla. Det finns en klass i varje årskurs, vi i nian. Bland de flesta av skolans mobbare. Jag skulle inte kalla oss mobbade men definitivt inte omtyckta. Kan förekomma några kommentarer då och då men absolut inget som gör mig ledsen. Jag är otroligt känslokall och tar därför inte åt mig när någon säger nått till mig, det har jag väl lärt mig genom åren. Jag menar, jag har haft ett antal falska vänner så jag antar att tillslut stänger känslorna ned sig själv som en försvarsmekanism. Jag e så done med att gråta över någon som bara velat mig ont. Emma däremot, hon har det inte lika lätt:/ hon tar åt sig av allt vilket sänker hennes självförtroende något enormt... Aja jag finns för henne iallafall. Och sen så har vi ju precis gått ur den skolan och ska börja på gymnasiet till hösten, det ska bli skönt att slippa den skolan.

~~

- Är vi framme snart eller? Gnäller min lillebror i framsätet.

- Fem minuter kvar David. Svarar pappa som tröttnat på Davids tjat.

Med huvudet lutat mot fönstret börjar jag då och då se skyltningar om lägret som står längst vägen. Det verkar vara riktigt många som ska dit i år. Eller Aa, det e ju Sveriges största fotbollsläger. Emma knackar på min axel för att få min uppmärksamhet.

Mmm

Marcus och Martinus ska tydligen också på lägret... säger Emma med en så otaggad ton som det nog går.

öööögh

Marcus o Martinus är två artister från Norge, alla tjejer hypear dom 24/7. Förstår ej meningen, de är två helt okej snygga killar från Norge som sjunger och har lite fans. What's the big fucking deal???

—————-

hoppas ni gillart:)))