~Doktorns perspektiv~
"Er vän Anna...Verkar ha cancer."Säger jag försiktigt.
Dom bara stirrar på mig som om jag var dum.
"Vi vet inte helt säkert om hon har cancer, men chansen är ca.95%. Hon sover, men ni får gå till henne, hon ligger i sal 541."Fortsätter jag.
Pojken med det fluffiga håret rusar upp direkt ut i korridoren och dom andra följer efter, gående.
Det är alltid lika svårt att ge såna här besked...
~Felix perspektiv~
När vi andra kommer in i salen sitter Oscar på en stol brevid Anna och gråter och håller hennes hand. Hon sover, och alla bekymrade rynkor som brukar finnas i hennes ansikte är utslätade. Hon är så vacker...varför måste jag vara kär i henne?
Hon vaknar efter en timme och kollar då bekymrat upp på Oscar som fortfarande gråter.
"Vad är det gubben? Varför är jag här? Har det hänt något?"Frågar hon honom och lägger sin hand på hans.
Är något fel? Nejdå! Det är bara 95% chans att du har cancer! Allt är bra!
Alla ger varandra ska-vi-berätta?blickar, men en sköterska kommer in i rummet och går fram till Anna.
"Hej Anna! Jag är Luna, och jag ska ta hand om dig här på sjukhuset om dina resultat visar det som vi tror."
Anna kollar bara konstigt på henne.
"Har ni inte berättat?"Frågar hon förvånat.
Hon sätter sig på Annas sängkant och säger:
"Anna, det är såhär att det är 95% chans för att du har cancer, och jag kommer att ställa några frågor så ni andra får gå ut."
~Annas perspektiv~
Alla andra går ut och Luna sätter sig på en av stolarna vid sängen.
Hon frågar mig några frågor och jag berättar om mamma och att jag varit sjuk och så. Sen ringer jag pappa. Han kommer in i rummet efter tio minuter.
"Vad har hänt gumman?"Frågar han.
Just då kommer Luna in i rummet med en ledsen min.
"Anna, dom sista resultaten har kommit nu, och vi har hittat flera tumörer i din lever."Säger hon.
Pappas ansikte neutraliseras och han ställer sig upp och börjar gå ut och stannar i dörröppningen med ryggen mot mig och säger:
"Du är inte min dotter längre."
Sen går han.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
OMFG 10k+ reads nu, kommer ihåg när jag hade typ 50 reads och bara OMG, asså shit :')
Har inget särskilt att säga, utom att jag är ledsen över att ni måste stå ut med såna korta skitkapitel..
Love you❤
YOU ARE READING
The summer everything changed(the fooo fanfic)|COMPLETED
FanfictionVad händer när allt vänds uppochner?