The mystik behind the eyes ( Paus)

Litet extra kapitel!

Jag ställer mig upp lugnt men lite förvirrad men jag ser nått i ögonvrån och rör mig dit tyst. ju närmare jag kommer så hör jag röster det låter som en kvinnas eller äldre flickas och en killes. Jag står vid hörnet och kollar runt hörnet, doften av människa och frände blåser mot mig. En frände är som oss varulvar men dem skiftar bara halvt så de är en blandning av människa och varg. Jag såg även en liten flicka en skuggvandrare som de kallas, de är en blandning mellan människa och frände. fränder kommer från oss grund-varulvar och är blandning mellan oss och människor. vi är deras variant av Adam och Eva. vi ber till samma gud mångudinnan men för dem heter hon Alda Aka. De pratade nått på engelska om jag förstod rätt. efter en stund försvann pojken och den lilla flickan, jag uppskattar att han är runt 20 år och flickan runt 3-5 år. den äldre flickan uppskattar jag är 20-23 men vi varulvar och fränder ser yngre ut längre. hon lämnades själv och jag såg hur hon bröt ihop. jag gick långsamt fram och såg hur hon stelna till vid ljudet av mina steg.

- accipere facile eroque tecum velim facias ( ta det lugnt frände jag vill inget illa ). hon tittade förvånat upp på mig när jag sa nått på hennes eget språk.
- Quid possum vobis credere? ( hur kan jag lita på dig? ) jag log mot henne innan jag började prata på engelska.
- Du är på mina marker och du har inte blivit dödad, bevis nog? hon nickade svagt och jag log.
- Så frände säg mig, vart kommer du ifrån? vilken ätt och flock tillhör du?
- Jag kommer från en länge död ätt, min flock är upplöst. jag kommer från bergen i Estland. svarade hon tydligt och klart. jag nickade.
- Ditt namn är?
- Kira, sa hon och bugade. jag log.
- Kira hade du velat bli upptagen av min flock? hon kollade i chock upp. att en frände får gå med i en ren varulvs flock är väldigt sällan speciellt om din flock blivit upplöst eller du blivit ensamvarg av annat skäl.
en vecka har gått och Kira ser ut att trivas bra i flocken, hon är fortfarande osäker till flocken men det går bra.

- Kiras pov-

Jag var ute och sa adjö till David och Alea, jag föll till marken och grät. Jag hörde knappt stegen bakom mig innan de stod nära och mitt huvud flög upp. Jag såg en vacker tjej runt min egen ålder, runt 20 år gissar jag. Hon gick fram till mig lugnt men vem var hon hur kände hon till detta stället? Helt plötsligt började hon prata på mitt språk och märkte att hon inte var en människa men hon luktar inte frände heller, så vem är hon? Hon pratade med mig en stund och till slut frågade hon om jag ville gå med i hennes flock, jag hade då redan listat ut att hon är en av de ursprungliga. De som sägs kunna kontakta och se Alda Akas ursprungliga form och person. För en frände är att möta en ursprunglig väldigt få chanser och det är väldigt stort. Men att bli inbjuden till deras flock är ännu större. Jag blev glatt överraskad. Men nu har jag bott här i en vecka jag är fortfarande skeptisk mot flocken och jag saknar mitt barn men bättre här än ute i vildmarken själv.

----------------------------------

Förlåt för inga kapitel haft mycket men nu börjar jag skriva igen! kapitel 15 och 16 är påväg men här fick ni en liten del! dessa personer kommer inte vara med mycket men tänkte ni kunde få nån bit av ett kapitel! de som läst skuggvarelser eller blodets röst av Magnus nordin känner nog igen karaktärerna.