Kan jag lita på dig?

Skogen

Jag staplade fram på gatan. Skulle jag ringa polisen? Jag kände paniken växa inombords men jag försökte hela tiden trycka ner den för att inte tappa det helt. Mina fötter hade börjat verka eftersom jag hade glömt kvar mina skor. Jag sprang igenom den lilla skogen som jag tydligt kom ihåg på vägen hit. Skogen slutade plötsligt och jag kom ut på en bilväg. Tänk om någon kan skjutsa mig hem. Vägen verkade tyvärr öde och jag skulle inte tro att det skulle komma en bil på ett bra tag. Men långt där borta ser jag en billampa sakta komma mot mig. Jag känner hur huvudvärken slår till och det starka ljuset ifrån billampan gör det bara värre. Lampan kommer närmare och närmare mig och jag börjar slappt att vinka medans jag känner att jag kommer att svimma. Nu är lampan precis framför mig och den saktar inte ner.

3 månader innan ...

Att gå sista året på gymnasiet var både spännande och jobbigt. Jag var så glad för att lämna den lilla staden jag bodde i men jag var samtidigt ledsen över att de 3 åren som faktiskt hade varit bra var snart över. Snart skulle en ny del av mitt liv att börja och jag visste inte om jag var redo för det? Klockan var strax över 7 och jag fick skynda mig för att hinna med bussen till skolan. När jag kom ner till köket satt min mamma där. Hon kollade ner på två stora mappar med papper i vardera mapp. Hon log lite trött mot mig och jag förstod att hon troligtvis hade suttit där ett bra tag. Vi utbytte inga ord eftersom vi båda var trötta utan jag gav henne bara en kram innan jag gick.

Bussturen den morgonen var lugn och utanför bussen såg jag alla människor som stressade till jobbet. Vilken tråkig värld vi lever i där 5 dagar av 7 stressar vi för att hinna med att jobba för de pengar som vi betalat de hus vi lever i för att kunna gå till jobbet. 2 dagar i veckan har vi "kul" och spenderar upp de pengar vi jobbat så hårt för att uppnå. Jag hade länge funderat på att åka till Thailand och leva ett simpelt liv utan det strikta "svenne livet". Sen kom jag på att livet vi levet i Sverige kanske inte är så dumt för det finns såklart en viss trygghet i det. Mina tankar stannade plötsligt upp då jag märkte att bussen var framme och jag skyndade mig av.

Jag gick in i skolans södra entré eftersom mitt skåp och klassrum var beläget där. När jag kom in såg jag direkt Fanny och Sofia, mina två barndomsvänner som följt med mig genom hela grundskolan. De båda lyste upp när de såg mig och jag tänkte för mig själv hur lyckligt lottad jag var. Kan livet bli ännu bättre?