Kär i min halvbror 2

Kapitel 20

Gabriellas perspektiv.
Jag hade lyckats komma ifrån huset som jag blev fångad i. Jag hade sprungit så långt att jag inte ens visste var jag befann mig. Det enda jag visste var att jag befann mig i skogen mitt ute i ingenstans..
Längre bort såg jag en gubbe med ett gevär hängandes på ryggen. Jag smög mot honom. Ju närmare jag kom desto fler människor såg jag. Jag såg ett gäng med muskulösa killar i 30 års åldern.
Det stod en massa baracker på marken. Runt barackerna fanns det staket. Staketet hade ström i sig.
Dem kanske fångade folk och kastade in dem i barackerna. Eller så var det bara deras sovplats.
Jag hörde dem skrika och några sekunder senare hördes en bomb. Jag kollade åt deras håll men det enda jag såg var en massa dimma. Jag andades in röken och tuppade av.
Camerons perspektiv.
Jag såg hur en tjej ramla ihop där framme. Jag sprang närmare, det var Gabriella. Jag bar upp henne och gick vidare mot joel och dem andra.
-Vad har hänt? Frågade dem flesta.
-Ingen aning..
några timmar senare..
Gabriella hade vaknat och hon hade berättat allt som hade skett. Allt hon berättade, det hade jag hört innan. Fast av en annan person.. hon hade blivit inlåst av någon, det hade min mamma också. Fast av min mormor istället.

Jag och Gabriella satt inne på hennes rum och bara pratade. Hon kollade in i mina ögon och jag i hennes. Hon log litegrann. Jag tog tag i hennes kinder och tryckte hennes huvud nära mitt. Våra ansikten var bara några centimeter ifrån varann.
-Vad gör du? Frågade Gabriella medan hon log.
-Du är så vacker.. Jag saknar de gamla tiderna.. då när vi sov med varann varje dag..
-Cameron, jag saknar dig också. Svarade hon.
-Vi borde egentligen gå vidare från varandra, men vi har någon magnet som bara dras till varandra. Fortsatte Gabriella.
-Jag vet, men jag klarar inte en enda sekund utan dig, jag vill kunna kalla dig min för evigt.
-Jag vet inte Cameron..
Jag drog hennes ansikte närmare mitt igen. Jag kysste henne, hon besvarade den medan hennes tårar började rinna ner på hennes bleka kinder.
Dirty scener (läs på egen risk <3, det är mer detaljerade scener denna gången så ni som bara tycker det ä vidrigt borde hoppa över.. <33)
Gabriella drog sin hand över mitt bröst.
Hon drog av min tröja.
Vi gick över till hångel, jag drog min hand under hennes tröja. Under hennes bh. Jag knäppte upp hennes bh och drog av den samt drog av tröjan. Jag knuffade ner henne i sängen. Jag la mig över henne. Vi hånglade fortfarande. Jag kysste hennes hals sedan gick jag nedåt, mot brösten, jag slickade på hennes bröst, hon stönade till.
Jag gick ännu längre ner, jag knäppte upp hennes knapp på byxorna. Jag drog ner hennes byxor. Jag kysste hennes lår och närmade mig hennes underliv. Jag hörde små stön från henne.
Jag drog av hennes trosor. Jag började slicka henne. Gabriella stönade en aning. Jag började pulla henne medan jag slickade, hon stönande ännu mer.
-Cameron, kom. Sa hon
Jag slutade slicka henne och la mig uppe vid henne.
-Vad är det? Frågade jag.
Gabriellas perspektiv.
Jag svarade inte utan satte mig gränsle över honom. Jag kände hans hårda stånd. Vilket fick mig att bli mer upphetsad. Jag vände mig om så jag sög av honom och han slickade mig samtidigt, alltså 69an. 
Jag hoppade av Cameron och kysste honom. Vi låg helt nakna och kollade på varandra. Jag tog min hand och runkade av honom. Han la sina händer över ansiktet och stönade.
-Vill du köra? Sa han sedan.
-Ja. Svarade jag och såg sexigt ut.
Han drog fram en kondom. Han trädde på den.
Jag la mig på rygg och han la sig över mig och tryckte sig in i mig. Jag stönade. Och han körde fortare.
Jag drog mina fingrar över hans nakna rygg, jag gav honom små rivmärken.
Han drog sig ut ur mig och började slicka mig istället. Det var så skönt att jag stönade hans namn.
————-
-Vad håller ni på med?! Frågade min faster.
Vi båda la oss under täcket fort.
-Gå ut! Skrek jag.
Jag runkade av Cameron under täcket.
Och han pullade mig, jag kunde inte låta bli att göra några små stön.
Han pullade mig fortare och jag fick anstränga mig att inte stöna högt.
-Ni kan inte hålla på såhär när jag är hemma? Du vet att jag jobbar hemifrån! Sa min faster strängt.
Cameron slutade inte pulla mig.
-Jag ser att ni håller på under täcket! Sa min faster och drog bort täcket.
-Vad gör du?! Skrek jag.
Min faster kunde vara väldigt sexuell vissa gånger, hon gick överstyr när hon var sexuellt upphetsad.

Hon satte sig ner på sängkanten.
-Snälla gå ut. Sa jag.
-Jaja! Sa hon och gick.
Cameron la sig på rygg och jag satte mig gränsle över honom och red på honom.
Dirty slut.
Några dagar senare...
Jag hade inte besökt pappas grav på flera månader, vilket fick mig att få dåligt samvete..
Jag tog ut cykeln och cyklade till kyrkogården och klockan var 23.45. Jag hade aldrig varit hos pappa mitt inatten. Jag blev väldigt nervös. Jag önskade bara Cameron var här.
Så han kunde trösta mig.
Jag gick in och letade efter pappas gravsten.
Jag såg hans gravsten, för den är speciell, det står "Wish you were here".
Jag minns hur exalterad jag var på att pappa skulle komma hem. Han var Påväg hem från Syrien. Han överlevde själva kriget men själva flygresan hem klarade han inte.
Jag kände mina tårar åka ner på mina kinder. Jag skrek av sorg, jag begravde mitt huvud mellan mina ben och bara skrek grät.
Jag såg ett ljus blända mitt ena öga. Jag kollade åt det hållet.
Jag var rädd.
-Vad händer? Frågade en bekant röst. Mamma.
-Snälla gå. Snyftade jag.
Mamma kom närmare mig. Hon satte sig på huk.
-Du kan inte ignorera mig hela livet. Sa mamma och strök sin hand över mitt hår.
-Det är klart jag kan. Suckade jag och la ner huvudet mellan mina ben igen. Jag grät fortfarande.
-Du förstår nog inte hur ont det gör att sitta vid köksbordet och kolla ut igenom fönstret och hoppas på att du ska komma hem. Det gör ont i mig Gabriella. Sa mamma med en ledsen ton.
-Jag saknar min dotter. Sa mamma.
Jag kollade upp på henne. Hennes ögon var helt tårfyllda, lika som mina.
-Jag saknar dig med mamma. Sa jag tyst.
-Men jag klarar inte av att du är sambo med John. Sa jag.
-Jag är inte det längre. Svarade mamma.
Mamma satte sig ner på filten jag satt på framför pappas grav. Mamma gav mig en blomma. Jag la den på pappas grav.
Mamma drog in mig i en kram. Åh jag har saknat min mamma så himla mycket.
Jag började gråta och besvarade kramen.
-Blir du med hem? Frågade mamma.
-Visst. Svarade jag.
Hemma.
Mamma bodde i samma hus som innan.
Mamma satt i köket. Jag kollade på henne. Hon hade blivit så tunnhårig. På vissa ställen på hennes huvud var håret borta.
-Vad har hänt? Frågade jag.
Mamma började gråta.
-Jag har fått cancer.. sa mamma och börja gråta ännu mer.
Jag sprang till henne och kramade henne.
-Du klarar detta mamma. Sa jag tyst.
-Tack gumman.
Kvällen fortsatte och det blev dags för mig att sova.
Jag bestämde mig för att sova bredvid mamma inatt. Jag bäddade ordning hennes dubbelsäng med mitt egna täcke.
Jag satte på teven i hennes rum och satte på en film vi kunde kolla på tillsammans.
-Du är världens bästa dotter. Sa mamma och pussade mig på pannan.
-Och du är världens starkaste mamma. Sa jag och log.
Mamma log.
Vi skrattade flera gånger av filmen. Men tillslut somnade mamma.
Jag kollade mobilen en extra gång innan jag la mig.
Cameron hade skickat ett sms.
Cameron 02.00
"Hej, jag undrar om du skulle kunna komma över imorgon, har en överraskning!"
Gabriella 02.10
"ja absolut, har något att berätta då! :("
"Är det något hemskt?"
"Japp :("
"Du vet att jag finns här och kommer alltid stanna hos dig<3"
"Älskar dig"
"Älskar dig med :)<3"
"Godnatt Cameron, saknar dig redan"
"Saknar dig med <3, godnatt och sovgott min prinsessa<3"
Jag la undan mobilen och somnade.
•
Äntligen ett kapitel.
Hoppas ni gillade det :))
Ha de braaa
Ord: 1410