Orättvist

Kapitel ett

Jag gick mot skolan. Det sög att jag måste flytta för att pappa har fått ett nytt jobb i Halmstad.

Jag gillar att bo här i Skåne. Även om jag inte har dialekten men vem bryr sig. Min bästis Hanna har inte heller dialekten. Faktiskt så har bara några få på min skola dialekten men det är väl för att det är en ganska liten skola ganska typisk för såna som inte har skånsk dialekt.

Min mobil plingade till och det var ett sms.

* När var det du skulle flytta? <3*

Det var från Kalle. Han hade varit min bästis ända sen jag träffa han för nio år sen när vi flyttade hit.

Jag knappade in mitt svar och skickade det.

*På lörda!  Så snart!*

Fick jag tillbaks.

Japp, tänkte jag bara en skolvecka kvar.

När jag var framme kom Hanna och kramade mig.

-Tjena!

-Tjabba!

-Så stor flytt på gång va. Kommer sakna dig.

-Jag kommer sakna dig också.

Vi stod och småpratade om lite olika saker.

-Olivia!

-Hej Tim!

Tim kom fram och ställde sig bredvid mig.

-Lördag va?

-Japp.

-Åh jag vet vi kan gå och shoppa alla fem.

-Vadå fem?

-Jag, du, Henrik, Kalle och Tim.

-Jag vet inte.

-Jo det är klart vi ska, sa Tim och slog mig vänskapligt på armen.

-Okej, vi tar bussen efter skolan till stan då.

-Bra. Kom Tim vi har lektion sa Hanna och drog Tim med sig mot spanskan klassrum.

Jag började gå mot Franskans klassrum då nån kom upp brevid mig. Det var Kalle.

-Hej!

-Tja.

-Franska nurå.

-Ja.

Vi gick in i klassrummet och lektionen började.

När lektionen var slut gick vi ut och väntade på spanskan.

-Var är Henke?

-Vet inte.

När Tim och Hanna kom ut från spanskan gick vi till nästa lektion. Matte.

Det var tur att Henke kom för annars hade jag dött av tråkighet.

Henke får mig alltid att skratta. Vi har världens sämsta humor och det är det som är så kul.

När matten var över hade vi blivit tillsagda över tjugo gånger av läraren.

Vi gick mot matsalen i grupp.

Det var pannkakor idag.

Vi satte oss på ett ledigt bord och åt.

--------------

Det här va första kapitlet  hoppas att ni gillade det. <3