***
Jag stod vid busshållplatsen, 10 minuter. Jag skymtade en person stå i skuggan av friskis och svettis. Personen gick emot mig. Först när den satte sig ner såg jag att det var en kille i ungefär samma ålder som jag, kanske lite äldre. Jag hade sett honom någon gång förut, helt säkert.
Han sträckte ut handen, och räckte mig ett litet vitt paket. Jag tog emot det, och öppnade det. Jag tog en även fast jag inte rökte, bara för att impa. Han tände sin cigg och gav tändaren till mig. Jag förde lågan till ena änden. Plötsligt började han skratta.
"Du röker inte så ofta va?"Jag skrattade nervöst "nja" Han tog tändaren och ciggen "Du tänder i den vita änden" sa han medan han satte sin egen i mungipan. Jag tog den och skulle precis andas in nikotinet när bussen rullade in. Jag slängde ciggen på marken utan att ens tagit ett enda bloss.
Jag visste inte om jag skulle säga "hejdå" vi var ju inte direkt vänner. "Tack för ciggen" skulle bara vara konstigt, jag hade knappt rört den liksom. Så jag sa ingenting, gick bara på bussen.
***
Detta är alltså första delen på "Vågar vi?" med Martinus Gunnarsen som huvudkaraktär. Skriv jättegärna i kommentarerna om du har förslag på händelser eller hur jag kan förbättra skrivandet framöver<3
Hope ya'll like it
YOU ARE READING
Vågar vi?
FanfictionKärleken drabbar oss som en blixt i ett oväder. Vi har inte kraft eller vilja att stå emot. Vi vill helst bara låta blixten slå ner på oss i regnet utan att göra någonting åt vad som händer men, Vågar Vi?
