Somebody to die for(5SOS)

Up All Night

Jag umgicks med Audrey, Seth och Alaric hela kvällen. Vi dansade, drack och skrattade. Seth och Alaric hade gått iväg med tjejer och Audrey hade lämnat mig för att dansa tryckare med någon kille.

Jag började må dåligt och började därför gå hem. Efter att ha gått någon kilometer tog jag av mig mina klackskor och gick på fötterna. Jag kollade ner i marken när någon gick in i mig och jag trillade bakåt ned på asfalten.

''Se dig för'' Sluddrade jag fram och han skrattade åt mig.

''Vill du ha hjälp med något?'' Han stod framför mig med ett leende på läpparna.

''Nej tack.'' Jag försökte ställa mig upp men kom inte upp. Två starka armar tog tag i mig och drog mig upp på fötterna.

''Jag tror du behöver lite hjälp, så full som du är.''

Han flinade åt mig när jag vacklade framåt. När vi hade kommit in i centrala London så fick vi tag i en taxi och direkt när vi kom in så somnade jag.

När jag vaknade låg jag inte i mitt rum. Jag vände mig snabbt och fick syn på killen som hade hjälpt mig igår.. Han låg och sov i samma säng som mig och hade sin arm på min höft.

Jag kollade snabbt under täcket och insåg snabbt att jag hade min klänning på. Jag kom inte ihåg något efter att han hade hjälpt mig in i taxin. Det var ännu svårare att tänka när huvudet värkte så mycket. Rummet vi var i var ett hotellrum där det fanns en dubbelsäng till. Där låg en kille med grönt hår.

Jag tassade in i badrummet och låste efter mig. Sminket var utkletat över hela mitt ansikte och håret stod åt alla håll. Jag blötte ansiktet och tog bort sminket med tvålen som fanns. Jag drog ett nytt lager mascara och borstade igenom mitt hår. När jag var klar så bankade det på dörren.

''Luke du har ett badrum i ditt hotellrum också. Du behöver inte låna vårat.''

Jag gick ut och den grönhåriga killen kollade chockat på mig men sedan började han att prata.

''Vad gör du i vårat badrum?'' Utbrast han en aning förvirrat.

''Ska jag vara ärlig så vet inte jag det heller.'' Jag skrattade nervöst.

Killen som hade hjälpt mig igår kom till oss.

''Michael det här är tjejen jag hjälpte igår. Hon var så full att jag inte vågade att hon skulle vara ensam.'' Sa han med en glad stämma.

''Så full var jag inte. Jag hade gått 2 kilometer innan jag träffade dig.'' Sa jag till mitt försvar.

Han släppte ämnet men fortsatte ändå att prata.

''Jag tror inte vi presenterade oss för varandra igår. Jag var rädd att du skulle glömma mitt namn. Jag är Ashton.'' Sa han med en retsam stämma och jag suckade bara åt honom.

''Ja det är liksom så viktigt att veta namnet på någon som gick in i mig. Jag är Allie'' Sa jag.

''Jag tycker faktiskt att du ska säga tack till den gentleman som räddade dig från Londons farliga gator.''

''Åh, tack du är min nya idol'' Sa jag sarkastiskt. ''Var är ni från förresten? Ni har så konstig dialekt.''

''Vi är från Australien'' Sa Michael

Det knackade på hotelldörren, Ashton öppnade och in kom det 2 till grabbar som såg bra ut de med.

''Allie det här är Luke och Calum. Luke och Calum det här är Allie.'' Sa Michael.

Snabbt började små pusselbitar falla på plats. Jag hade hört alla namnen tidigare. Ashton viftade med sin hand framför mitt ansikte.

''Vad tänker du på sötnos?'' Frågade han mig och 8 par ögon stirrade på mig.

''Jag har hört era namn tidigare jag vet inte ifrån vart men jag känner igen dem.''

''Det kan vara för att vi är 5 Seconds Of Summer.'' Sa Calum och då visste jag exakt vilka de var.

Min mobil pinglade till och jag fick ett SMS.

From Alaric: Hej! Vart är du? Jag och Seth var hemma hos dig men ingen var där! Är du okej? Ring mig.

Jag log. Alaric och Seth var väldigt snälla mot mig och brydde sig så mycket om mig. Jag gick och satte mig på den stora dubbelsängen och ringde Alaric.

''Allie du förstår inte hur oroliga vi har varit!'' Seth pustade ut. ''Vart är du? Vi kommer och hämtar dig.''

''Vänta jag ringer tillbaka snart.'' Killarna i 5 seconds of summer stod framför mig och kollade på mig.

''Eh, vilket hotell är vi på?'' Frågade jag mig och bet mig i läppen. Jag hade ju ingen aning.

''Haymarket hotell.'' Sa han.

Jag struntade i och att de stod där och ringde till Alaric. Jag berättade vart jag var och han sa att han skulle vara hos mig om 20 minuter. Han skulle först stanna på Starbucks och köpa med en varm choklad till mig och två lattes till sig själv och Seth.

När jag gick ut till hallen så följde de fyra killarna efter. Jag tog på mig min skinnjacka och mina Jeffrey Campbell.

''Jag behöver gå nu. Tack för att du tog hand om mig även att du inte behövde ta mig till ett hotell.'' Ashton nickande förstående.

''Förlåt att jag frågar men eftersom jag var så snäll kanske jag kan få en gentjänst för att hjälpt dig.'' Jag rynkade på näsan innan han sa: ''Kan jag få ditt nummer''

--------------------------

Tänkte lagt ut det igår men det var livestreamen och Amnesia lyric videon kom upp. Jag började gråta glädjetårar typ 50min (tjöt det hela videon) och när jag kollade på Amnesia Lyric Videon blev jag så himla ledsen... Det är så himla svårt att se ''sina'' killar se så ledsna ut...

Aja.. Nästa kapitel kanske kommer ut ikväll!

Kram