Förbjuden kärlek

SOFIA

Bonuskapitel av anonym vän. Berättelsen om Sofia och Snape och deras kärlek.

SOFIA

Kapitel 1.
Idag skulle vi få träffa vår nya lärare i trolldryckskonst. Hans namn var Snape.
Alla elever viskade om honom medan de väntade på att klassrummet skulle öppnas. Jag höll mina trolldrycksböcker i famnen och väntade spänt. Jag hade alltid tyckt om trolldryckskonst. Plötsligt öppnades dörren och en man med svart hår, krokig näsa och gulaktig hy symtes vid andra sidan.
"Gå in och sätt er.", sa han kort. Hans röst var låg och raspig. Jag kollade på honom och mötte hans svarta, kalla ögon innan jag fort gick in och satte mig.
När alla hade tagit sina platser så smällde han dörren och gick fram med bestämda steg fram.
"Mitt namn är professor Snape och jag är er nya lärare i Trolldryckskonst. Idag ska ni göra en återställningsdryck. Slå upp sida 287 i era böcker. Ni har alla ingredienser och allting annat ni behöver på era bord. Om ni har några frågor så får ni läsa i boken och försöka förstå själva. Om ni fortfarande är tröga får ni räcka upp handen. Ni ska inte prata med er bänkkamrat och ni ska inte göra oljudd. Den som stör får avdragspoäng. Har ni förstått?", sa han kallt och betonade varje ord.
"Ja professor Snape.", svarade vi. "Sätt i gång då!", sa han och satte sig ner vid sitt och tog fram en fjäderpenna.

Kapitel 2.
Jag blev snabbt klar med min dryck. Drycken var klarblå och det kom rök ur den. Jag hällde upp den lilla drycken i en flaska. När jag gjort det läste jag snabbt igenom stegen och kollade att allt var rätt. Bilden visade tydligt vilken färg drycken skulle ha och jag hade precis samma nyans. Jag slog ihop boken och räckte upp handen. Snape reste sig snabbt och gick med raska steg mot min plats.
"Tror du att du har lyckats få fram den rätta drycken?", frågade han och kallade på mig. "Ja det tror jag.", sa jag bestämt. Han kollade ner på min lilla flaska tog upp den med sina långa fringrar och gick tillbaka till sitt bord.
"Alla slutar med drycken! Miss Dunhill har gjort klart uppgiften.", sa professor Snape. Alla i klassen tittade upp. "5 poäng till...Gryffindor.", mumlade han. Nu tänker jag gå runt och kolla hur emdet har gått för er andra. "Men om man inte är klar.", frågade mr Dufour från Ravenclaw.
"Om man inte är klar så kniper man igen, håller tyst och ser vad som händer. Det blir 5 poängs avdrag från Ravenclaw, för att du pratade utan att räcka upp handen. Mr Dufour tittade surt ner på golvet.

Snape gick runt och bedömde från vad de hade hunnit göra. Jag var så glad att jag var klar och faktiskt hade gjort den rätt.
(Bara så ni vet är allt jag skriver väldigt oseröst.)

När lektionen var sluta gick jag till Stora Salen för att äta lunch. Jag satte mig ner vid Gryffindor bordet.
"Har du mött professor Snape än?", frågade en kille som var ett år äldra än mig.
"Jag hade precis trolldryckskonst.", svarade jag. Jag log bistert.
"Stackars dig... Jag trodde aldrig vi skulle få en sån läskig lärare. Han skrämmer livet ur mig.", sa han.
"Han är helt okej!", svarade jag snabbt. "Jag menar, han är bestämd och så men han är inte läskig.", svarade jag.

(😂😂😂😂)

Kapitel 3.
När jag ätit upp min mat så gick jag ut för att ta frisk luft. Jag började gå nerför trapporna men halkade på isen och ramlade ner för den. Aj. Fy vad pinsamt.
Någon ställde sig bakom mig och började dra upp mig. "Jag kan resa mig upp själv!!!" , sa jag argt.
Det var då jag såg att det var Snape. "Oj förlåt Snape. Jag menar professor Snape."
Han kollade på mig och jag torkade bort snö från mina kläder. "Du borde ta det försiktigt.", sa han och kollade i mina ögon. Hans ögon var väldigt kolsvarta.
"Det var inte mitt fel.", mumlade jag.
Han rynkade på ögonbrynen. "Och så borde du skärpa dig.", sa han. Jag blev ganska irriterad.
"Jag menar bara att jag halkade på isen. Så det var inte mitt....Okej men tack.", sa jag bara och kände mig korkade. Jag vände mig om utan att se på honom och började gå därifrån. Men jag halka igen så att jag ramlade... (😂😂😂)
Professor Snape som stog kvar gick fram till mig igen och drog upp mig.
Jag rodnade jättemycket och rätade på mig. Jag kunde nästan se att han försökte hålla sig för skratt. Så han har humor ändå, tänkte jag för mig själv. "Hejdå professor Snape.", sa jag och gick därifrån.
Men ramlade igen. (😂😂)
Den här gången reste jag mig snabbt upp och sprang därifrån som en galning.