Hated

Kapitel 3

(A/N var berädd på att det kanske blir ett sorgligt kapitel.)

(Låt till kapitlet: The funeral-Band of horses.)

Zayn's pov

Igår försvann Niall någonstans, jag har ingen jävla aning vart men någonstans måste han tagit vägen.

Killarna springer runt och letar överallt i huset och därute om Niall finns där. Jag orkar inte leta! eller ska jag vara ärlig så vill jag inte.

Asså det är inte mitt problem om Niall är borta, han får väl skylla sig själv. Han gjorde fel och sen försvinner han. Om han gått vilse i skogen får han försöka hitta tillbaka själv.

Han är bara för mycket ibland! Alla skyller på att jag gör fel och att jag klagar på Niall för det men allvarligt, det är han som är felet!

Vi skulle vunnit om det inte vore för honom, jag ville egentligen inte ha honom i mitt lag men jag gav honom en chans och sen förstörde han allt, Liam fick fucking hjärnskakning.

Han kanske fick det oxå men det var hans fel, Alllllllt! Han drog i Liam så han nästan dog och Niall ville inte ens följa med till sjukhuset sen och nu klagar killarna på att jag glömde honom.

De kunde väl ha slängt in honom i bilen och då kunde han följt med, jag skulle ändå inte brytt mig.

Det var för några månader sen Niall började irritera mig och det var då jag gav upp, jag släppte taget om honom och lät de andra hålla kvar honom.

Niall har haft det jobbigt, han har berättat för oss men inte allt, och jag vet det men jag skulle kunna vara lite snällare mot honom om han slutade göra fel hela tiden.

Ibland vill jag bara att han ska försvinna.

Niall's pov

Inget händer, det finns en död flicka som jag aldrig träffat förr som heter Mickie i huset och det är inte ens mitt hus!

Jag har gråtit floder de två senaste timmarna, jag kunde inte stoppa mig själv från att gråta, jag brukar aldrig våga gråta inför killarna, de skulle bara bli oroliga och Zayn skulle bara retat mig.

Ibland är Zayn så hård och elak mot mig att jag bara vill försvinna.

Jag har haft det jobbigt och de vet dem, men den enda som vet om Zayn är jag. Han har också haft jobbiga dagar i sin familj och han har gråtit över det.

En gång blev hans syster svårt sjuk och blev så sjuk att hon avled och den månaden tog Zayn ut all ilska på mig.

Han slog mig när ingen såg,

Han sa dumma saker till mig,

Han skämtade om mig,

Mitt leende är egentligen bara på lostsas.

Han behöver hjälp.

Jag hade blivit misshandlad av min bästa vän, jag var rädd för honom.

Den månaden hans syrra var sjuk och dog gjorde han alla dumma saker mot mig och han blev så deprimerad över det att han gjorde det en extra månad till.

Han hatar mig.

Killarna vet inte om det, de får inte veta om det för då sa Zayn att något mycke mer hemskare kunde hända om jag ens sa till någon av dem vad Zayn gjorde.

Men när de två månaderna gått var han fortfarande deprimerad och fortsatte sa dumma saker till mig, han slutade misshandla mig men han sa dumma saker och skämtade om hur jag såg ut så jag hamnade i depression själv.

Jag gjorde saker som jag egentligen inte borde göra och ingen visste eller vet om det.

Mitt leende var bara fake, jag var tvungen att le för annars skulle folk börja fatta att det var fel på mig.

Varje gång vi badat har jag alltid långärmad tröja på mig för att jag vet vad som skulle hänt om de visste.

Ibland önskar jag att jag aldrig blivit en medlem i one direction.

Jag kommer snart släppa taget.

Harry's pov

''Han är ingenstans, vi har letat överallt!'' Säger Louis och kommer krypande ut från altanen som han var under.

''Synd, Lika gärna att ge upp om vi ändå inte hittar honom.'' Säger Zayn som sitter vid ett bord bredvid poolen.

''Håll käften, vi tänker fan inte ge upp! Du ska också hjälpa att leta!'' Skriker jag och Liam kommer gåendes mot oss med tårar i ansiktet.

''Jag hittar honom inte.'' Säger han och slänger sig i mina armar och gråter. Att se Liam gråta är ovanligt.

''Tänk om vi aldrig hittar honom?'' Frågar Louis och begraver hans ansikte i min nacke och gråter han med.

Vi kan inte ge upp nu