V Ä R D E L Ö S

Del 8

Varför stannade jag? Jag borde kanske ha fortsatt gå. Fast det är dock försent, innan jag hann blinka stod han framför mig. Han som var min bästa vän i två år. Han som krossade mitt hjärta i tusentals bitar. Han som var otrogen mot mig. Hela min kropp frös till is av hans närhet.

"Sasha jag är så ledsen för allt som har hänt, du vet att jag aldrig skulle göra något sånt." han kollade på mig med sorgsna ögon, vilket gjorde mig irriterad.
"Tydligen kunde du göra något sånt, flera gånger." jag blängde på honom och nu tittade han oskyldigt ner i marken.
"Snälla jag gör vad som helst, bara du förlåter mig."
"Du kan dra åt helvete." jag vände mig om för att gå men han tog tag i min arm. Väldigt hårt också.
"Du kommer ångra att du sa så." morrade han och jag försökte slita mig ur hans grepp.
"James släpp mig." jag var rädd för vad han skulle göra så jag försökte slita mig ur hans grepp ännu en gång, men jag misslyckades.
"Släpp. mig. nu." jag försökte låta så tuff som möjligt även om jag var livrädd på insidan.
"Försök inte leka tuff, vi båda vet att det inte kommer hjälpa." han hade ett äckligt flin på läpparna. Han drog mig närmare sig och attackerade aggressivt mina läppar och kysste mig. Jag puttade bort honom och kände att tårarna var påväg.
"James snälla släpp mig, du är full. Du är inte såhär." jag var fortfarande i hans grepp men han stod bara tyst och kollade på mig.
"Du har fel, det är precis såhär jag är." han tryckte mig mot ett träd och tryckte sina läppar mot min hals. Han la ena handen för min mun och den andra la han på mitt bröst. Han klämde jättehårt och hans kyssar var motsatsen till härliga. Jag kände hur tårarna började rinna ner för mina kinder men jag kunde inte röra mig. Jag kunde inte skrika. Han tog bort handen från min mun men innan jag hann skrika så tryckte han läpparna mot mina. Med den fria handen tog han tag i mina händer och höll dom ovanför mitt huvud, så jag var helt försvarslös. Jag gjorde allt i min makt för att ta mig loss från hans grepp. Jag försökte sparka honom och bita honom i läppen, men ingenting funkade.

Alla tankarna från när detta hände sist hemsökte mig och jag började få panik. Jag sparkade vilt med benen och försökte skrika, även fast hans mun täckte min. Jag kunde höra tysta rop på hjälp, vilket var från mig själv. Jag visste att det inte skulle räcka så jag sparkade honom en gång till. Jag hörde hur han jämrade sig och han backade från mig.
"Din jävla slyna! Det ska du betala för!" han höll sina händer över sitt kön så jag antar att jag fick in en fullträff. Jag kom på mig själv att jag bara stod och stirrade så jag började springa. Jag sprang åt det hållet festen var, i hopp om att någon skulle se mig och hjälpa mig. Jag skrek på hjälp men jag stoppades av en sjuk smärta i hjässan. Jag skrek till av smärtan innan jag insåg vad som hade hänt. James hade fått tag i min hästsvans när han jagade mig och han drog, hårt. Det kändes som att allt mitt hår skulle bli avslitet. Jag skrek rakt ut och tårarna rann okontrollerbart samtidigt som jag föll ihop på marken, helt tom på energi. Jag väntade på att hans äckliga händer skulle ta på min kropp men ingenting hände. Långsamt öppnade jag ögonen men jag såg ingenting. Jag kände hur någon tog tag i mina axlar och min första instinkt var att slå bort dom och skrika, för tänk om det var James igen?

"Sasha, ta det lugnt. Det är bara jag." den lugna rösten fick hela min kropp att slappna av och jag föll in i hennes famn.
"V-v-vaar är-r h-han?" stammade jag fram genom alla hulkningar och tårar.
"Andas, han kommer inte röra dig igen." Jordan kramade om mig och lät mig gråta i hennes famn.
"Hur hittade ni mig?" Min röst hördes knappt. Jag försökte blinka bort tårarna för att se klart, vilket var ett hopplöst fall eftersom det bara kom nya hela tiden. Carro hade nu kommit fram till oss och la armarna om oss. Jag kunde inte slappna av förrän jag visste var James var. Jag kravlade mig ur greppet Jordan och Carro hade runt mig och vände mig om för att se Aaron slå James i ansiktet. Jag suckade och reste mig upp vilket resulterade att jag fick en orolig blick från mina bästa vänner. Jag började småspringa mot killarna och la en hand på Aarons axel. Han slutade slå James, fast han höll fortfarande i hans tröja. Hans hårda ansiktsuttryck ändrades till ett oroligt när han såg mig.
"Han är inte värd det." han rynkade ögonbrynen och kollade på mig som om jag var dum i huvudet.
"Snälla." Aaron suckade och släppte James som backade i chock och spottade ut blod från munnen.

Det rann lite blod från Aarons näsa och precis innan jag skulle hjälpa honom att fixa det föll han framlänges och hamnade över mig. Mitt huvud slog i marken och jag jämrade mig i smärta. Jag tittade över Aarons axel och såg James stå väldigt nära oss med en blick som skulle kunna döda oss. Aaron reste sig fort upp och slog James rakt över ansiktet, hårt. Så var slagsmålet igång igen.
"James lägg av!" ropade jag och försökte sära på killarna ännu en gång. De slog varandra och det var nästan omöjligt att sära på dom.
"Vad är ditt problem?" ropade Aaron på James samtidigt som han slog honom flera gånger rakt i ansiktet.
"Du hånglade med min flickvän, det är mitt problem!" James fick in ett slag i Aarons mage vilket fick honom att tappa andan för någon sekund. Ilskan i Aarons ögon växte samtidigt som han slog till James så han föll till marken.
"Hon gjorde slut med dig ditt otrogna äckel!" Jag stod helt still och kollade på killarna när jag kände hur tårarna rann ner för mina kinder.
"Snälla sluta." Mina ord kom ut som väldigt tysta viskningar och jag kunde inte sluta gråta. Men tårarna övergick fort till ilska. Med bestämda steg gick jag fram till Aaron och drog bort honom från James.
"Vad gör du?" han kollade förvirrat på mig där jag stod med ilskan som kokade i mig
"Varför fortsätter du? Jag sa att han inte var värd det men du lyssnar ju inte på mig!" Aaron såg faktiskt lite rädd ut. Jag tror aldrig att han har sett mig arg, trots att vi har gått i samma klass i snart 3 år.
"För han skadade dig!" Jag kollade chockat på Aaron.
"Varför bryr du dig? Du har aldrig brytt dig innan så varför nu?" Han blev helt stum och undvek min blick för någon sekund innan han mötte min blick igen, dock så var han fortfarande tyst. I ögonvrån såg jag James fnysa åt oss och gå iväg. Jag vände blicken mot Aaron som fortfarande kollade på mig.
"Svara!" Jag puttade honom lite löst över bröstet men han stod kvar och andades häftigt efter slagsmålet med James. Han backade några steg ifrån mig och bröt ögonkontakten.
"Det gör jag inte." mumlade han och vände sig om och gick iväg. Jag stod helt förstenad. Vad fan hände precis? Carro kom fram till mig och kramade om mig. Hela mitt huvud snurrade. Mina tankar avbröts dock av Carro som släppte mig och kollade in i mina ögon.
"Kom, vi går hem och äter massa glass." Jag nickade och vi gick tillsammans hem till mig. Jag i mitten med Jordan och Carro på varsin sida om mig.

När vi kom hem gick jag in på toan och tog bort mitt smink och satte på mig pyjamas medan Jordan och Carro hämtade glass, skålar och något att dricka. Vi möttes i mitt rum där vi satt och åt glass och pratade om allt som hänt, förutom incidenten mellan mig och Aaron, för den vill jag ha för mig själv lite till. Vi satt och pratade och skrattade i vad som kändes timmar och när glassen var slut så la sig Jordan och Carro på varsin sida om mig och jag somnade snabbt. Mellan mina bästa vänner.