Kommer jag överleva

Kapitel 9-Är jag kär?

~Amelias Perspektiv~

Jag vaknade i min egna säng i Stockholm. På något sätt så kändes det bra. Jag kände mig lyckligare än innan.

Pappa var tydligen inte hemma, han var på någon resa med jobbet. Såklart så hade han med sig Ogges mamma. Så jag och Ogge var ensamma.

Helt plötsligt så slängs min dörr upp. Ogge kommer in i mitt rum.

-Kan Omar komma hit? Frågar han försiktigt. Han vet att jag är rädd att Omar är arg eller ledsen på mig.

-Visst, men jag ska färga håret, säger jag.

-Och? Frågar Ogge.

-Så ni får klara er själva en liten stund, säger jag och skrattar till.

-Du är dum, säger Ogge och lämnar mitt rum.

Jag byter om till en gammal tröja och mjukisbyxor. Sen så går jag in till badrummet och börjar att fixa med färgen.

När jag lagt i färgen i håret så plingar det på dörren. Omar!

Jag hör han och Ogge prata i hallen. Jag bestämmer mig för att gå ut till hallen.

-Tja, säger jag till Omar. Jag kan inte ljuga, han var jäkligt snygg.

-Hej, säger han och ett leende bildas på han läppar.

-Vad gör du? Frågar han och skrattar till lite. Hans skratt är bara för sött. Nej vänta, jag gillar bara Omar som kompis.

-Det ska bli lila, säger jag nervöst. Vänta, är jag nervös för att prata med Omar. Vafan händer?

-Okej, säger han och ler.

Jag sköljer ur håret efter en stund. Äntligen så är jag nöjd med hårfärgen. Nu känns det normalt iallafall.

-Eyy, barnvakten!!! Hör jag Ogge skrika. Jag skrattar till.

-Barnvakten till er tjänst, säger jag och skrattar.

-Kan du hämta glass till oss? Frågar Ogge.

-Ni är ju för lata! Gå och hämta er egna glass, säger jag.

Båda två brister ut i gapskratt, även jag gör det.

~Omars Perspektiv~

Den tjejen alltså. Hon är så sjukt vacker. Helt underbar. Hennes ögon, skratt, sättet hon pratar, allt helt enkelt. Men något var fel. Jag kunde se det på henne.

~Amelias Perspektiv~

Efter min lilla konversation med killarna så går jag upp på mitt rum. Jag sätter mig på sängen och lägger huvudet på mina knän. Då rinner tårarna sakta ner för kinderna. Jag fattar knappt vad som händer. Gillar jag Omar eller inte? Från början så gjorde jag inte det, men nu. Allting var annorlunda. Kunde det vara så att jag fallit för Omar.

-Amelia, jag går och handlar lite! Skriker Ogge.

-Okej! Skriker jag tillbaks.

Såklart så trodde jag ju att Omar hängde med. Men icke. Bara några sekunder senare så öppnas min dörr sakta. Jag torkar fort bort tårarna.

-Kan jag..., säger Omar innan han börjar på nytt.

-Har du gråtit? Frågar han och tittar oroligt på mig.

-Nej, säger jag.

-Men hur kommer det sig att du har mascara i hela ansiktet? Frågar Omar.

-Okej jag har gråtit, säger jag.

-Något du vill prata om? Frågar Omar.

Jag skakar på huvudet som svar.

-Men kan jag få en kram? Frågar jag.

Omar sträcker sina armar mot mig. Kramen varar länge och jag har galna fjärilar i magen. Kan det vara så att jag är kär i Omar?

_________________________

Hej alla fina människor? Hur mår ni? Iallafall så har ni ett kapitel till. Hoppas mig gillar det.

Passa på att följa aliciawattpad på instagram. Där lägger jag ut ett collage som en inledning till varje kapitel.

Puss och Kram💕💖

//Alicia❤️😘

PS. Kommenterar ni riktigt bra så kommer det en till del idag!❤️