No love without you...

Kapitel 1

Kapitel 1

<Therese's perspektiv>

I hela mitt liv har jag drömt om att få en häst, som bara skulle vara min ingen annans. Men min pappa har bara tävlingshästar, och dom får jag inte rida. Jag vill ha en unik och speciell häst, jag vill inte gå på ridskola i hela mitt liv hos min granne. Jag kan lära mig av där men när jag har tid och pengar så ska jag köpa mig en alldeles egen häst. Jag vill ha en häst som alla skulle bli avundsjuka av och bara vilja köpa. Isåfall så skulle jag bli överlycklig och ta hand om min häst varje dag. Nu så springer jag bara till Elias för att han är den ända som har en häst som jag åtminstonde får röra vid.

Elias- Hej Therese!

Jag- Hej, ska vi rida?

Elias- Du vet väl att vi har telefoner? Sa han med ett snett leende.

Jag älskar när han ler så, det är så fint, sluta nu Therese.

Jag- sluta retas, sa jag lite surt

Han började flina och log medans han sa:

Elias- Aja, det spelar ingen roll. Du sa att du ville rida?

Jag- ja, jätte gärna.

Vi tog båda på oss våra hjälmar och ridskor. Jag fick rida Crisp och Elias fick rida sin egna häst

Express.

<Elias perspektiv>

Jag gav henne Crisp som är isabell färgad.

Jag- Nå, ska vi borsta dem och sen ta en uteritt?

Therese- Ja, det är en jätte bra idé ridläraren, skojade hon.

Jag ser på hennes vackra bruna hår när hon skrattar, hon har så fint skratt och hennes karamellfärgade ögon, hon är som en ängel. Men vi är bara vänner.

Jag skrattade till för att jag förstod att jag tänkte länge.

Therese- kan du skicka hit den bruna borsten?

Jag- Den är på gång.

<Therese's perspektiv>

När han gav mig borsten så hörde jag honom tänka högt "Hon är underbar" jag blev lite röd om kinderna. Medans jag borstade Crisp så tänkte jag på det han sa. Vi ryktade hästarna i tystnad. Gillade han mig? Hörde jag rätt? Gillar jag honom på det sättet?

Mina tankar avbröts när han sa:

Elias- klar

Jag- jag ska bara kratsa hovarna sen är jag också klar

Elias- ok, behöver du hjälp?

Jag- det är okej, men kan du hämta tränset?

Elias- det gör jag

Han verkar göra allt jag säger, är det kärlek?

Elias- här har du tränset.

Jag- tack

Elias- då hoppar vi upp