~Du är min bby~ M.G

Prolog

                                                                 ~Fyra år tidigare~

Jag klättrar ner snabbt fönsterbrädan och springer över fältet i mina vita adidas. Jag känner min tunga adidas ryggsäck med min packning som ska räcka i ett par dar.                                     

Jag vill bara bort, bort från mamma, bort från pappa och bort från mina bröder, Tänker jag förtvivlat.

Jag hör sirener bakom mig men fortsätter att springa förbi Järna Centrum (en liten stad nära Stockholm). Jag vägrar att komma hem. Mamma bara slåss för inget, pappa har en hjärnskada och mina bröder är bara allmänt dum i huvudet. Jag hör sirenerna komma närmare och närmare och jag blir bara tröttare. Jag springer långsammare och jag bara andas tyngre. Polisbilen kom ikapp och svängde upp precis framför mig. 

Hur ska jag komma bort här ifrån? Tänkte jag och saktade in.

-Stanna där nu Sita! Säger samma polis som har kommit och hämtat mig från alla andra gånger jag har rymt. Jag går mot henne och hon tar in mig i bilen. Vi kör inte hem denna gång utan mot polis stationen. Hon parkerar utanför och vi stiger ur bilen. 

                                                                                 * * *

Jag fick reda på att jag skulle flytta ifrån mina föräldrar och mina bröder skulle flytta med.

Fuck måste jag ha med mina bröder?! Jag orkar inte med de längre asså!! Tänker jag bittert.

                                                                 ~ En vecka senare~

Jag tar med mig den sista väskan och hoppar in i bilen påväg mot min fosterfamilj som jag ska bo hos i ett par månader.

 (Sry för kapitlet men det var min första gång 😁 ha en fortsatt bra dag och kmt för fler kapitel!❤️❤️

PS. Detta är också baserad på en verklig händelse)