Rädda mig

En sak är annorlunda

Jag har aldrig riktigt funderat på hur allt skulle bli efter slutet av terminen. Vi slutade 9an vilket sa allt. Avslutningsmiddagen var i tisdags, i onsdags var de avslutning, torsdag sommarlov. Jag och tjejerna hade lite planer för första veckan. Vi skulle åka upp till min sommarstuga, relaxa och gå på spa som ligger precis intill.

Där vi bor finns det tre områden. Område 1.

Det är där alla A-barn håller till, ingen vet egentligen vad de gör. Antingen pluggar eller pluggar. Det mest uttänkbara.

Område 2 - mitt område.

Oftast där jag är efter skolan om jag inte har något annat för mej. Vi brukar spela fotboll eller bara prata. Mest håller jag mej till de andra som är som jag. Jag gillar inte folk och kommer nog aldrig att göra. I min skola tror jag inte att ens hälften vet att jag existerar - vilket jag inte skyller de för.

Område 3 ska vi inte ens prata om. Min äldre syster höll till där tidigare, det slutade med polisstationen. Ofc inte något hon hade gjort utan något hon hade blivit 'set up with'. Ledare för området är Seth Weasley och Lucas Johnson. Jag tror att de aldrig har varit nyktra, och är oftast höga som hus. Antingen på hash eller mariujana. Rykten har gått om att de har setts på flera hemsidor där personer saknas. Det alla vet är i alla fall att de inte är oskyldiga till att Anna Dawson plötsligt försvann en natt - hon var då innan medlem i område 3.

Vi hade packat våra väskor. De stod klara på hall golvet. Kläder, pyjamas, tandborste, smink, bikinis och hårborstar var packade. Jackor och stövlar stod bredvid och husnyklarna låg på bänken till vänster.

Jag sov när någon ringde på dörren. Då jag såg ut som en verklig naturbegåvning då ja va nyvaken gick jag sakta ut ur min säng, släpade mina fötter bakom mej till fönstret där jag då upptäckte att vi alla hade somnat hastigt igår kväll.

Utanför stod en ung kille i kavaj med näsan upp i vädret. Jag satte på mej min morgonrock och småsprang till dörren.

När jag öppnade stod den unga killen - som nu mer eller mindre liknade en riktig man med riktiga muskler - och väntade.

"Hej?"

"Hej är detta Vendela, Vendela Winslet?" Frågade mannen.

Då jag knappt var vaken, skakade jag på huvudet och svarade:

"Det är min mamma, jag kan hälsa henne från dej."

"Jaha." Sa han. Hans leende försvann. "Gör det snälla.''

Han små sprang iväg. Jag vände mej om och kikade bakom axeln på mej och rynkade pannan.

Alla sov fortfarande. Då jag inte hade annat för mej satte jag ljudvolymen på max och kopplade in mobilen i högtalarna.

"Dags att dra tjejer!" Hojtade jag när jag tryckte på play.