~Prolog~
Jag dog. Jag kände hur gräset omfamnade mig, och hur mitt huvud gjorde en liten grop i den mjuka jorden. Jag kände hur blod rann på min mage från såret, och jag kände hur min t-shirt klibbade fast. Det hände så plötsligt, men det var ändå ingen överraskning. Jag såg hur min själ långsamt svävade upp ur hålet i min mage, och fortsatte uppåt. Den lämnade sakta min kropp. Men mitt medvetande stannade kvar, iallafall i några sekunder. Min känsel började försvinna, och allt omkring mig blev suddigt.
Jag försökte hitta nåt vackert att titta på, det var ju ändå den sista stunden i mitt liv. Men jag insåg att jag inte hade kraft nog för att kunna vända mig om, så jag nöjde mig med den stilla natthimlen. Jaja, den är ju inte helt fel, tänkte jag när jag tog mitt sista, svaga, andetag. Och ni vet det där med att "man ser hela sitt liv framför sig när man dör". Det stämmer mycket väl.
