Rör mig inte mer! N.F Hov1

Kapitel 15 - Ludwig, största idioten

Efter att Dante berättat att Ludwig är "Chef" väljer jag att ta raska steg mot Ludwig. Bakom mig hör jag hur Dante säger åt mig att stanna hos honom. Det finns inget, och då menar jag INGET som kan stoppa mig. Jag petar Ludwig på ryggen.

"Ludde"

"Mm"

Säger han utan att vända sig mot mig utan fortsätter kolla mot Noel utan att ens ha en konversation med honom. 

"Hallå"

Säger jag bestämt och stampar med foten i marken.

"Men vad är det"

Säger Ludwig irriterat och vänder sig mot mig.

"Sluta va så kaxig"

Svarar jag 

"Var det något mer"

Muttrar han medan han försöker hålla masken för att inte bli för arg. 

"Ja, men jag vill inte att du ska va arg när vi pratar"

"Men säg bara"

Jag orkar inte ens försöka mer så jag säger det jag har på hjärtat. 

"Sluta med skit"

"Phhhhh vadå sluta?"

Säger han och börjar skratta. Han lägger handen för magen och kipar efter luft. Vid det här laget har jag tröttnat på att han förnedrar mig. 

"Ludwig för helvete fattar du vad du gör eller? Du skadar människor, har du ingen skam i kroppen?"

"Vem tror du att du är? Du har inget att säga till om alls!"

Nu står han farligt nära mig och spottar mig i ansiktet samtidigt som han skriker på mig. Just nu känner jag mig som en liten myra som blir trampad på. Men tro mig jag ångrar inte en sekund att jag vågar stå upp för mig själv. Ludwig kommer aldrig få vinna. Det finns inte på kartan. 

"Kom vi går"

Noel tar tag i min arm och drar mig ut ur lägenheten och fram till bilen.

"Vad fuck var de bra för?"

Skriker Noel. Jaha ja nu blir jag utskälld igen då. Detta kommer väll bli min vardag då för jag kommer aldrig låta Ludwig vinna detta. 

"Han kan inte hålla på att skada människor hur som helst"

"Men du kommer aldrig vinna över honom"

"Men sluta skrik på mig, det blir inte bättre"

Noel tar ett djupt andetag.

"Förlåt jag är bara så rädd om dig, du är ju det finaste jag har. Men nu åker vi hem och tar det lugnt och skiter i Ludde"

Jag nickar och drar in honom i en kram.