Mitt namn är Andrew. Jag föddes den 7:e Juli år 1998, så jag är 16 år. Jag bor, eller bodde med mina föräldrar och min äldre syster Clair, mina föräldrar var VÄLDIGT stora fans av "The Breakfast Club", därav våra namn. Jag växte upp i Sverige i ett litet samhälle vid namn "Skepplanda".
Jag har alltid, så långt tillbaka jag kan komma ihåg, haft svårt för förändring. Jag kan inte vara interaktiv med nya människor och jag kan inte förstå känslor så bra som jag hade velat. Såklart tyckte mina föräldrar att det var underligt hur jag inte fungerade på samma sätt som dom gjorde, så dom tog mig till en doktor. Han sa att jag visade tecken på Aspergers syndrom men att jag ändå var ganska "normal", så han beslöt att jag inte hade det. Mina föräldrar blev självklart väldigt lättade, men när jag fortsatte beté mig konstigt började dom säga till folk att jag faktiskt hade Aspergers för att slippa skämmas.
Jag kände alltid att jag inte passade in riktigt. Mina vänner ville spela fotboll, medans jag ville bygga. Dom ville vara ute, medans jag ville vara inne. Jag kom inte så bra överens med dom andra, så jag fick helt enkelt göra allt själv. Jag var inte ovän med någon, jag var bara inte så bekväm vid att vara i deras närvaro. Fast jag hade en kompis, Carl. Han, som jag, var inte typen som spelade fotboll med dom andra, fast han ville inte bygga saker heller. Han ville mest sitta och läsa. Men vi försökte ändå vara som andra barn, så vi lekte lekar och försökte verkligen tycka om det, men vi båda tröttnade snabbt och vi återgick till våra favoritsysselsättningar. Bygga, bygga, bygga... Det var det enda jag var bra på. Carl utvecklade ett stort sinne för kunskap, och jag för att konstruera ting. Jag förstod hur saker och ting passade ihop, och hur de fungerade.
Det kom att komma till stor nytta i framtiden...
