V Ä R D E L Ö S

Del 11

Hela mitt huvud bultade när jag vaknade. Jag kände hur jag bara ville ligga kvar i sängen hela dagen och inte socialisera mig med någon. Min mobil lös upp av en notis och jag såg att klockan var 12.48. Jag suckade och satte mig långsamt upp på sängkanten innan jag gick mot badrummet. Det jag såg i spegeln var en fasa. Gårdagens smink var utsmetat i hela ansiktet och mitt hår såg ut som ett fågelbo. Jag satte upp håret i en slarvig bun och tvättade av ansiktet innan jag gick ner till köket. Mamma och pappa satt vid köksbordet och pratade, de såg så mysiga ut. Dom hade inte märkt mig än så jag stod och tittade på dom lite till, creepy? Jag vet. Men jag älskar att se mammas min när pappa kommer hem från sina affärsresor, för varje gång ser hon ut som en nykär tonåring. Varje gång han kommer innanför dörren så springer hon in i hans famn och dränker honom med kyssar. Det är ett sånt förhållande jag vill ha. Jag vill kunna stå någon så nära trots att de har varit gifta i snart 20 år plus att de har fått ett barn. De flesta paren brukar glida ifrån varandra lite när barn kommer in i familjen, men inte mina föräldrar. De har sagt sen jag var liten att det var jag som fick dom att komma närmare varandra än någonsin, och jag blir lika varm i hjärtat varje gång de säger det.
"Varför står du där gumman? Kom och sätt dig." Mamma kollade på mig med sitt varma leende och jag gick trött mot köksbordet, där jag slog ner mig på en stol. Jag la händerna för ansiktet och drog en djup suck.
"Jag ska aldrig dricka alkohol igen." Suckade jag fram vilket fick båda två att skratta.
"Jag är seriös." Pappa klappade mig över håret innan han reste sig upp och gick ut från köket. Han kom tillbaka efter några minuter med en Ipren och en Resorb som han la framför mig plus två stora glas vatten.
"Tack." Han satte sig bredvid mig igen och pussade mig på pannan. Jag la resorbtabletten i det ena vattenglaset och kollade när den löstes upp.

Jag stod nu framför spegeln i mitt rum och övervägde om jag skulle duscha nu eller senare. Efter några minuter bestämde jag min för att vänta, för jag såg inte så hemsk ut. Jag tog min tog på mig lite deodorant och satte på mig ett par mjukisbyxor och en alldeles för stor tröja, som jag satte fast i byxkanten. Håret borstade jag igenom och satte upp i en hästsvans. Jag sneglade på parfymen som stod på mitt skrivbord innan jag tog den och sprayade lite på mig själv. Jag ställde ner parfymen och kollade på klockan och såg att den var 17.36 så tog min jacka och plånbok och gick ner till hallen.
"Var ska du?" Jag vände mig om och såg mamma stå i dörröppningen till köket.
"Tänkte gå och köpa pizza, ska jag köpa till er också?"
"Ja gärna, ta det vanliga så är du snäll." Jag nickade och log som svar innan jag gick ut ur huset och gick mot pizzerian.

Dörrklockan plingade till när jag gick in på pizzerian. Jag gick fram till kassan och möttes av samma glada man som alltid.
"Hejsan Sasha, vad får det lov att vara?" Ja, han vet vem jag är. Jag är typ en stamkund här, vad ska jag göra? Jag älskar pizza.
"Jag skulle vilja ha en kebabpizza, en hawaii och en capricciosa." Han nickade och skrev ner allt på en lapp.
"Det är klart om 20 minuter." Jag nickade och gick och satte mig vid ett bord. Jag tog upp mobilen och kollade Facebook i väntan på pizzorna. Under hela tiden jag satt och väntade så kände jag mig iakttagen. Jag valde att ignorera känslan och fortsatte kolla ner i mobilen. Efter en liten stund märkte jag hur någon satte sig mittemot mig och stirrade intensivt på mig. Jag sneglade mot personens håll och när jag märkte vem det var så frös hela min kropp till is.
Hans ögon borrade in sig i mina men jag bröt snabbt ögonkontakten och reste mig upp för att gå iväg. Tyvärr kunde jag inte gå därifrån för jag kunde ju inte lämna mina pizzor. Jag gick och satte mig vid ett annat bord och kollade på klockan på väggen i hopp om att tiden skulle gå fortare. Som vanligt hade jag inte turen på min sida för han satte sig med mig igen. Hans intensiva blick på mig fick rädslan att omvandlas till ilska. Irriterat vände jag blicken mot honom.
"Kan du låta mig vara ifred?!" Sa jag irriterat och spände ögonen i honom. Han skakade bara på huvudet och kollade roat på mig vilket gjorde mig ännu argare.
"Sasha, dina pizzor är klara." Irriterat reste jag mig upp och gick till kassan där jag betalade och fick mina pizzor. Jag skyndade mig ut men kom bara fem meter ifrån pizzerian innan jag råkade gå in i någon, och så klumpig som jag är så ramlade jag baklänges medan personen jag gick in i stod kvar som om inget hade hänt. På marken bredvid mig låg pizzakartongerna upp och ner.
"Helvete." Jag vände på kartongerna och öppnade för att se så dom inte var helt förstörda. Jag suckade lättat, för pizzorna hade klarat sig.
"Behöver du hjälp?" Rösten fick mig att hoppa till. Jag hade glömt bort att jag hade gått in i någon så jag kollade upp och såklart så är det ingen mindre än Aaron.
"Nej det är lugnt, jag klarar mig." Jag reste mig upp och borstade bort lite smuts från mina byxor. Jag började gå förbi Aaron men stoppades av att han tog tag i min arm.
"Varför så bråttom?"
"Jag måste hem, pizzorna kommer bli kalla." Jag ljög iallafall inte för honom, men jag berättade inte heller sanningen. Jag ville så långt bort från pizzerian som möjligt. Jag kollade på Aaron som hade en väldigt skeptisk blick men som fort ändrades till ilska. Jag vände mig om och kollade på vad det var han spände ögonen i. James.
"Låt bli." Sa jag och tittade bestämt på Aaron. Han skakade bara på huvudet, fortfarande med en blick som kunde döda på James.
"Han ska inte komma undan. Gå hem, jag kommer till dig sen." Sa han och jag märkte hur han försökte dölja ilskan i hans kropp.
"Glöm det! Snälla Aaron bara låt det vara." Sa jag bedjande men han hade redan gått förbi mig och in på pizzerian.

Aarons perspektiv

Jag var så arg. Varför kan han inte bara inse fakta att hon har gjort slut med honom? Varför kan han inte inse att hon inte vill ha något med honom att göra? När jag hade kommit innanför dörren gick ja med bestämda steg gick jag fram till honom och tog tag i kragen på hans tröja och släpade ut honom från pizzerian. Han må vara stark men jag är starkare. När vi kom ut så släppte jag greppet om hans tröja och puttade ner honom på marken.
"Ge dig." Morrade jag åt honom vilket fick honom att skratta.
"Varför skulle jag? Hon har varit min i två år och kommer fortsätta vara det tills jag inte vill ha henne." Han hånlog mot mig och om jag inte hade stått på en parkering med en massa människor runt mig hade jag bokstavligt talat slagit ner honom tills han tuppade av.
"Låt henne vara." Han fnös bara åt mig.
"Du har ingen jävla rätt att sig åt mig vad jag får och inte får göra. Hon är min flickvän." Sa han vilket fick mig att skratta.
"När ska du fatta? Hon gjorde slut med dig! Efter att du inte kunde hålla kuken från första bästa tjej bara för du inte fick ligga med Sasha."
"Vem är du ens? Var fick du luft ifrån? Stick tillbaka till ditt gäng av bortskämda, populära killar som tror att ni äger skolan." Om det är möjligt blev jag ännu argare. Jag tog ett bestämt steg fram till honom, tog tag i hans tröja och kollade med en hotande blick på honom.
"Du känner inte mig så håll käften innan du öppnar munnen och slänger ur dig en massa fördomar." Sa jag och slog till honom med en sån kraft att han tog några steg bakåt. Hans blick mörknade men han slog inte tillbaka. Han ställde sig kaxigt framför mig innan han öppnade käften igen.
"Om ditt liv nu inte är så jävla bra som du påstår att det är så kanske du ska ta tag i det och sluta lägga dig i vad andra gör." Jag svarade inte honom utan vände mig bara om och började gå mot Sashas hus.
"Var tror du att du är på väg?" Hörde jag James ropa bakom mig. Jag struntade i honom och fortsatte gå med händerna i fickorna och tankarna på högvarv. Jag var så djupt inne i mina tankar att jag inte hade märkt att James hade kommit ikapp mig. Han tog ett hårt tag om min axel så jag tog några stapplande steg bakåt.
"Jag kommer döda dig om du ens tänker en tanke på min flickvän." Sa han hotande. Jag gav honom bara en blick som om han var dum i huvudet.
"Jag säger detta bara en gång till. Hon är inte din flickvän längre. Hon gjorde slut med dig, efter att du låg med April. Jag tvivlar starkt på att hon någonsin ens skulle tänka en tanke om att förlåta dig, så jag hoppas innerligt att du snart kommer inse att hon inte är din längre." Han stod helt stum framför mig, dock fortfarande med en dödande blick. Jag vände på klacken och fortsatte min promenad mot Sashas hus.