Känslan av att inte vara fin nog för den dåvarande personen som var mitt allt sved mer än tusen nålar. Att endast höra en gång på sju månader hur mållös han var tillsynes mitt vackra utseende, efter påpekanden över vilken grad på snygghets-skalan andra tjejer låg, märktes lögnen rakt igenom.
I förtvivlan om detta yttre minskades tagandet av bilder på mig drastiskt. Tillslut i ständig panik varje gång foton på endast halva ansiktet skulle skickas i tio sekunder. Även där minskandet av måltider började komma in.
Där i slutet av 2017 vann osäkerheten min själ helt men hittades tillbaka någorlunda pågrund av en person som kallade mig snygg vid första ögonkastet. Personen lyckades även få bort en viss osäkerhet som svävade runt om denna artonåriga tjej. Den någorlunda eskalerande 'skippa måltider" tanken försvann och ersattes med leenden i några månader tills dagen då kontakten plötsligt bröts.
Självförtroendet som hann byggas upp under den bättre perioden upphördes på få andetag.
Tillbaka på ruta ett med bestämda tankar om minskade måltider & kontrollerande på vågen. Rädslan att gå upp några siffror hade aldrig varit så stark, inte heller bestämmelsen utöver svältandet.
YOU ARE READING
Cold nights
PoetryTankarna snurrar, paniken ökar. Ett återfall, igen. Efter tre år är jag tillbaka på botten om inte ännu djupare.
