Del 1

214 9 2
                                    

"Mamma? Pappa?"
Ropade jag högt. Inget svar fick jag tillbaka. Vart är jag? Den gula fjärilen jag följt efter satte sig på min hand.
"Vart är mamma och pappa?"
Frågade jag fjärilen, den flög iväg.
"Erik! Kolla vad jag hittat! Den lilla flickan kan vi ta med till Norge"
Jag kollade upp mot mannen som sagt meningen. Mannen hade på sig svarta byxor och en svart luvtröja. Luvan hade han över huvudet så jag kunde inte se hans ansikte. Snabba steg igenom skogen hörs och snart står en till tonårskille framför mig. Han har nästan likadana kläder på sig som den andra killen.
"Vi kan inte bara ta ett litet barn Lucas"
Suckade han som tydligen hette Erik.
"Varför skulle vi inte kunna?"
Skrockade den andra vid namn Lucas.
Efter några minuter hade de satt mig i en bil.
"Jag måste gå på toa!"
Gnällde jag efter att vi suttit i bilen i kanske en halvtimme.
"Tyst ung jävel!"
Röt Lucas på mig vilket fick mig att skrämt hoppa till. Erik suckade bredvid mig.
"Jag kan följa med henne"
Sade Erik med en lugn röst. Erik stannade bilen vid en bensinmack. Han tog tag i min hand och ledde mig ut från bilen.
"Nu går du åt det här hållet! Vänd inte tillbaka vad du än gör! Spring, spring så snabbt du kan! Oroa dig inte för mig"
Sade Erik bestämt efter vi gått runt bensinmacken. Hans händer vilade på mina axlar. Jag nickade snabbt inte vetandes vad jag skulle göra egentligen. Han log innan han vände om för att gå tillbaka till Lucas.
"Vart fan är flickan?!"
Kunde jag höra Lucas röst direkt efter.
En knappt hörbar mening flög ur Erik. Strax därefter hördes ett pistolskott. Mina ögon spärrades upp. Fort sprang jag in i skogen som låg bakom bensinmacken. Så snabbt jag kunde sprang jag med mina små fötter igenom den mörka skogen. Vart jag skulle någonstans visste jag inte. När mina ben inte orkade mer stannade jag. Jag hade kommit fram till en lekpark. Jag kunde skymta en bänk som jag utmattat satte mig på. Mina ögon kändes tunga så jag la mig istället ner på den kalla bänken. Jag huttrade till av november kylan. Någonting kallt landar på min näsa. Sakta öppnar jag ögonen och ser små vita snöflingor som faller till marken. Första snön för i år och jag har endas på mig ett par jeans och en grå långärmad tröja. Kallt var det, det kunde jag inte neka.
———————————————————————————
Ny bok!!

Rösta & Kommentera

Hans död förstörde mig och du är min tröst {M&M} [PAUSAD]Onde histórias criam vida. Descubra agora