Hans död förstörde mig och du är min tröst {M&M} [PAUSAD]

Del 2

((Gerd-Annes perspektiv))
Med min familj beståendes av min man Kjell-Erik, mina två söner Marcus och Martinus, och min lilla dotter Emma satt vi nu och åt av middagen jag nyss lagat.

"Se mor! Det er snø!"
Utbrast Martinus glatt. Han reste sig upp och gick till köksfönstret för att ta en närmare titt på snön som sakta la sig som ett täcke på marken.
"Hvem er hun mamma?"
Frågar Martinus nyfiket som vänt sig mot mig.
"Hvem?"
Frågar jag honom förvirrat.
"Den lille jenta ligger på benka?"
Förvirrad som jag var ställde jag mig upp.

Jag gick fram till Martinus och mycket riktigt så låg det en liten flicka på en bänk vid lekplatsen som fanns i vår by.

Hon såg ut att frysa. Stackars lilla flicka.
"Kjell-Erik, ta vare på barna, jeg går ut til den lille jenta der ute for å spørre hvor foreldrene hennes er"
(Ta vare på barna=passa barnen)
Jag får en lätt nickning som svar från min man samtidigt som han ler. Jag ler tillbaka och går sedan till hallen där jag sätter på mig en varm jacka samt mina vinter skor jag köpte igår. Jag öppnar ytterdörren och styr mina steg mot flickan.

"Hei"
Säger jag och sätter mig bredvid henne. Hon sätter sig upp.
"H..hej"
Sade hon medan hela hennes kropp skakar av kylan.
"Hvor er foreldrene dine?"
Hon ryckte på axlarna och fällde en tår.
Jag ställde mig upp.
"Kom med meg og du vil få litt å spise og varme"
Sade jag och sträcker fram min hand mot flickan inte vetandes om hon förstod mig då hon lät svensk? Tveksamt tar hon tag i min hand. Hon ställer sig upp och vi beger oss in i värmen.

Marcus och Martinus står förväntansfulla i hallen när vi kommit in.

Vi ger flickan mat att äta och varma kläder som hon kan ha på sig.

-

"Hva heter du?"
Frågade jag när vi satt oss ner i soffan som står i vardagsrummet. Hon kollar förvirrat på mig. Jag ler mot henne.
"Mitt navn er Gerd-Anne, hva heter du?"
Säger jag och visar gester med mina händer.
"Jag heter Lisa"
Svarar flickan tyst. Jag nickar.
"hvor er foreldrene dine?"
Frågar jag sedan lite försiktigt.

Hon rycker på axlarna och suckar.
"Jag vet inte"
Säger hon med sin gulliga och ljusa tjejröst.
"Hvordan kom du hit?"
Hon ryckte ännu en gång på axlarna. Hon kollade osäkert på mig. Jag log och hon besvarade mig med ett fint litet leende.
"Hvor gammel er du?"
Hon öppnar munnen.
"Åtta"
Chockat kollar jag på henne.

Vad gör en ensam åtta årig liten flicka ute i minusgrader på kvällen. Hon är ju lika gammal som Marcus & Martinus.

"Vi vil hjelpe deg med å finne foreldrene dine Lisa"

~Någon vecka senare~
((Lisas perspektiv))
Och vinnaren är... Marcus & Martinus med "to dråpper vann!"

Tillsammans med Gerd-Anne och Kjell-Erik skriker vi högt och ställer oss upp medan vi klappar med händerna i glädje.

*Senare
"Grattis killar"
Säger jag och kramar om de båda. Jag hoppar glatt upp och ner.
"Får jag se på priset?"
Martinus nickar och ger mig deras pris de fått. Jag kollar storögt mot den fina pokalen.
"wow!"

Vi sitter nu i bilen, jag och familjen Gunnarsen, påväg hem. Emma är inte med för hon är hos en kompis.

"Hvordan føles det å ha vunnet mgpjr?"

Frågar Kjell-Erik glatt. Marcus och Martinus svarar men jag lyssnar inte. Det ända jag tänker på är mamma och pappa. Jag saknar dom något otroligt mycket. Undrar om de letar efter mig. Gerd-Anne hade gått med mig till polisen men de hade inte fått in något om ett försvunnet barn från varken Sverige eller Norge så jag kommer få bo hos familjen Gunnarsen framöver. Mina ögonlock blir tyngre och tyngre för varje sekund. Jag lutar mitt huvud mot Martinus axel och efter några sekunder dras jag in i drömmarnas värld.
———————————————————————————
Kort kapitel men alla behöver ju inte vara långa.

Den här boken kanske inte riktigt kommer att bli som ni tänker er men jag hoppas att ni ändå kommer att gilla den!😘

Vill inte tvinga någon till att rösta eller kommentera men:

Rösta och kommentera om du känner för det✨