Hated

Kapitel 8

Liam's pov

Skrik, gråt, skratt och slag hörs från Zayns rum och jag vet direkt att Harry och Louis har något på gång.

De sa att de skulle ge Zayn en omgång och hämnas på honom om vad han gjort mot Niall men jag visste inte att de skulle göra såhär.

Efter ett tag kommer de ner igen. Båda ser rätt så glada ut och pratar med varandra. ''Det var lite överdrivet där i slutet när du fortsatte när jag sa sluta.'' Säger Harry och Louis skrattar högt. ''Nej han förtjänar det, egentligen skulle jag kunna ge honom mer.'' Säger Louis.

''Vad har ni gjort?'' Frågar jag och båda vänder sig om till mig. ''Vi gav bara Zayn det han förtjänade.'' Säger Louis och Harry nickar.

''Så ni slog honom?'' Frågade jag och båda nickar samtidigt. ''Såklart, han kan ju inte bara komma undan med det!'' Säger Harry och ger Louis en high-five och skrattar.

''Men ni vet att ni precis gjort som han gjort mot Niall?'' Frågar jag och båda nickar. ''Tänk lite nu Liam, han har misshandlat Niall, han har kallat honom dumma saker och massa andra saker. Så varför ska vi inte göra samma sak till han? Han förtjänar det ju.'' Säger Louis och där släpper jag bomben.

''Men va fan! Ni har fuckin misshandlat Zayn själv nu! Jag hörde härifrån hur han grät och hur ni skadade honom mer! Ni kunde pratat med honom istället. Han förtjänar inte att bli slagen för det, ingen gör det! Det Zayn gjorde var fel men det ni gjorde var också fel! Ni är två små idioter båda två!'' Skriker jag och går förbi dem utan att ge nån av dem ögonkontakt.

Jag går direkt upp till Zayns rum och knackar på. ''Zayn?'' Frågar jag och öppnar dörren. Jag möts av en rädd blick och han försöker snabbt krypa bakåt. ''Rör inte mig, försvinn!'' Säger han med en bit av rädsla i rösten.

''Men Zayn.'' Säger jag och biter mig löst i läppen. ''Ja sa försvinn!'' Säger Zayn allvarligare med tårar som rinner nerför hans kinder tillsammans med blod.

Jag går genast ut och stänger dörren. Harry och Louis mumlar tyst med varandra i köket men jag ignorerar dem helt och springer in till mitt rum och sätter mig i sängen.

Vi alla håller på glida isär mer och mer.

Niall's pov

Jag snubblar och faller till marken och slår i en sten. Fan.

Ingen följer mig längre men jag fortsätter ändå springa.

Jag har säkert sprungit i en timme nu utan att veta vart jag ska men man vet aldrig.

Jag stannar vid ett träd och vilar lite. Mina ögonlock blir tyngre och tyngre och snart somnar jag nästan.

''Ursäkta?'' Hör jag en röst och öppnar mina ögon direkt. ''Mickie? Frågar jag och personen framför mig skrattar. ''Jag är Serena och jag bor här i skogen.'' Säger hon och hjälper mig upp.

Ännu en skogsmänniska.

''Jag är Niall.'' Säger jag och ger henne ett fake-smile. ''Här bor jag.'' säger hon och leder mig till ett litet hus mitt i ingenstans.

''Låt mig gissa Serena, det är några personer som är ute efter dig, du är femton år och bor ensam i det här huset.'' Säger jag och hon tittar på mig konstigt.

''Nej ingen är ute efter mig och ja jag är femton år och bor ensam här.'' Säger hon och vi går in i hennes hus. ''okej men jag är Niall.'' Säger jag och hon nickar.

Zayns pov

Jag har suttit i min säng i minst fyra timmar nu och inte gjort någonting. Då och då har Liam knackat på och försökt komma in men jag har bra sagt nej stick härifrån.

Louis har kommit förbi någon gång och sagt något dumt eller så har han smugit in till mig och slagit till mig.

Jag har kommit på att jag faktiskt förtjänar det, eller jag förtjänar till och med mer! Niall är troligen död och det är ungefär 68% mitt fel och alla klagar på mig!

Louis kom nys in och sa till mig att jag borde dra åt helvete, asså dö.

Jag reser mig sakta upp och känner att hela kroppen gör ont men jag bryr mig inte om det.

Mina fötter släpar sig fram till badrummet och jag låser dörren när jag kommit in.

Min spegelbild är hemsk, jag är röd och blodig i hela ansiket och mina ögon är röda för jag gråtit. Vreden inuti mig läcker och innan jag kan ens kan hindra mig själv slår jag sönder glaset.

En vass och stor glasbit hamnar vid handfatet och jag tar upp den och ler sakta. Tio gånger ska jag göra det, tio gånger för jag är så hemsk.

Jag drar glasbiten sakta över handleden och ser allt blod som rinner ner i handfatet.

1, för alla verkar hata mig,

2, för en sån hemsk människa jag är,

3, För allt dåligt jag gjort,

4, för Niall,

5, för Liam,

6, För Harry

7, För Louis

8, för allt dåligt jag någonsin sagt om Niall,

9, för jag borde dö,

10, det här helvete till liv jag lever i

11, bara för en extra gång.

Den sista gången jag drar den över handleden gör jag extra hårdare och ett litet tyst skrik kommer ut från min mun och tårar rinner nerför mina kinder.

Blodet väller ut och jag håller fortfarande i glasbiten. Hela min handled är full av skärsår.

''Zayn är du där inne?'' Hör jag Liams röst utanför plötsligt. ''Ja varför undrar du?'' Frågar jag och tvättar av mig blodet från armen och lägger glasbiten i fickan. ''Det lät som om något gick sönder och du grät.'' säger han.

''Jag bara råkade göra sönder spegeln och fick lite glas på mig men det är ingenfara.'' Ljuger jag och skrattar nervöst. ''Okej, får jag komma in och städa upp glaset då?'' Frågar han och jag gömmer armen bakom ryggen och låser upp.

Jag ger honom ett fake leende när han kommer in. ''Wow hur lyckas man ens?'' Säger han och springer in i badrummet och börjar sopa upp glaset. Jag passar på att springa in till mitt rum igen och låser försiktigt dörren.

Jag pustar ut av lättand, jag är glad att han inte såg någon av mina skärsår jag precis gjort.

(A/N förlåt för såå kort dåligt kapitel med det kommer mer snart och troligen bättre än det här. Rösta gärna och hoppas ni har en bra dag :))