You have my word (TFC)

Kapitel 5

*Bellas perspektiv*

jag gick ut ur hustet med alla andra i täten. Oscar satte sig på en moppe med Jessie bakom sig och åkte iväg. Ogge satte sig på en annan och åkte efter Oscar o Jessie. Jag såg på dem två som var kvar och satte mig på den som var längst bort o skruvade lite på hantagen. "kan du köra?" sa en varm röst. Jag tittade uppnoch mötes av Omars varma ögon. "Nä, men jag vill lära mig" sa jag och klev av moppen. "Du kan åka med mig vetu" sa han och satte sig på moppen. "Tack" sa jag och satte mig bakom. Jag fick sitta väldigt nära för annars skulle jag ramla av kändes det som. Jag såg Felix som kastade en blick på oss med körde iväg. "du måste hålla mig också" sa Omar. "juste" mumlade jag och la mina händer runt hans mage. "du kanske vill hålla lite hårdare, för vi ska ha lite kul!" sa Omar och gasade iväg. Jag skrek och mitt hår fladdrade hur som helst. Jag tog en sten grepp runt Omars mage och hörde att han skrattade. Jag fortsatte skrika, fast till sist la jag mitt ansikte mot hans axel och blundade hårt. Jag kände hur han svängde och pep till lite varje gång.  Till slut öppnade jag ögpnen och såg att vi åkte för en ganska brant backe. "var ska vi?" skrek jag till Omar. "De du" ropade han tillbaka. Jag suckade av irritation. "Men, kom igen sä-" och då jag jag det vackraste som jag någonsin sett. Jag sträckte lite på mig för att se. Till slut tvärstannade han och jag skulle ha ramlat av om jag inte hade mitt sten grepp om hans mage. Jag lossade sakta greppet ifall att han skulle börja köra igen. Men det gjorde han inte, såklart. Jag gick fram till kanten av den lilla mini muren och såg. Bara såg över Stockholm. Vi var som på en jätte kulle,  eller ett berg, med utsikt över staden. Det var så vackert att se. Allting var kol svart över staden, förutom alla små ljus som kom från bilar, lampor och lägenheter. "Var är vi?" frågade jag Omar. "mitt ställe. Hit kommer du bara med mig" sa han snällt och jag kände två händer runt min midja och hans andedräkt mot min nacke. "du? Vi fick aldrig våra sju minuter i himlen" mumlade han i mitt öra. "mm, det var synd" mumlade jag till honom. "vi kan ha dem här nu, på ett ställe som liknar himlen mer än en garderob,  om du vill" la han till charmigt. Jag vände mig om så jag stod mitt emot Omar, och vi var väldigt nära varandra. "mm, det skulle vara mysigt" mumlade jag och såg in i hans ögon i mörkret. Jag la mina händer på hans axlar och lät ena glida upp till hans nacke och lekte lite med hans hår. Andra handen lät jag ligga kvar vid han axel och kände efter hur det kännes att vara i Omars famn. Det kändes bra, mysigt, rätt. Jag bet mig i läppen, jag ville så gärna kyssa honom. Skulle jag bara göra det, bara så där? Omar drog mig lite närmare pch våra ansikten var bara någon centimeter ifrån varandra. Men våra ögon såg fortfarande djupt in i varandras. Hans ögon  släppte mina för en sekund och såg ner på mina läppar, och då visste jag att han ville ,lika mycket som jag, att våra läppar skulle mötas. "kyss  mig" andades jag och hans händer gled till min rygg och tryckte mig imot sig så att våra läppar mötes. Jag lekte lite med hans hår medans han masserade mjukt mina läppar. Men Omars kyssar var mer bestämda än Felix, men ändå mjukare än Felix på något sett. Hans läppar smakade inte jordgubb, utan choklad på något sätt. Och vem gillar inte choklad? Jag ville ha mer, mer. Men vi gjorde en kort paus för att hämta andan, men fortsatte direkt igen. Han läppar var så... Rätt?