Kär i min halvbror 2

Kapitel 22

Gabriellas perspektiv.
Jag vaknade av små knackningar på min dörr.
-Är ni vakna? Frågade mamma.
-Bara jag. Svarade jag tyst
Mamma öppnade dörren försiktigt.
-Godmorgon.
-Godmorgon. Svarade jag och kollade på mamma och sedan sneglade jag ned på Cameron som låg med öppen mun. Hans ögon var helt stängda. Täcket låg vid hand midja så jag såg hela hans överkropp. Hans ena hand låg ovanför hans huvud medan den andra låg på hans mage.
Mamma såg hur jag granskade Cameron.
-Sötnos. Sa mamma och satte sig ner på sängkanten.
Jag vände min blick och kollade på mamma. Jag satte mig upp i sängen.
-Jag åker snart, men jag undrade om ni ville följa med. Sa mamma sedan.
-Ja såklart! Men frågan är hur vi ska väcka honom! Flinade jag.
-Skaka på honom du, så går jag ner och ringer mormor och säger att ni följer med. Sa mamma och reste sig upp.
Jag kollade på cameron. Han hade inte rört sig.
-Cameron! Vakna! Sa jag.
Jag hörde hur han suckade och vände sig om, nu låg han mot mitt håll. Jag la mig ner igen. Våra ansikten var nära varandra.
Jag pekade honom i ansiktet.
-Sluta peta på mig. Sa Cameron sömnigt.
-Du måste vakna! Sa jag högt.
Han öppnade sina ögonlock och hans bruna ögon lös upp.
-Vi ska följa med mamma till mormor. Sa jag och log.
-Roligt. Svarade han med ett leende.
Han satte sig upp och jag gjorde detsamma.
Han drog sin hans igenom sitt hår. Han såg så sexig ut..
Han knuffade på mig så jag höll på ramla ur sängen.
-Sluta glo på mig. Flinade han.
-Du är så snygg. Skrattade jag.
-Dregla vidare någon annan stans. Sa han och pussade mig.
Jag reste mig ur sängen. Och gick vidare till min garderob. Jag kollade igenom mina kläder. Jag satte på mig ett par jeans med små slitningar på knäna. Jag tog ett svart linne till.
-Hej hottie. Sa Cameron som stod bara i sina shorts.
-Hej. Svarade jag och borstade igenom mitt toviga hår.
(Cameron hade med sig ombyte, för er som ej kopplar :)). )

Vi hade klätt på oss och vi gick ner.
-Mamma vi får åka inom Cameron så han får hämta grejer. Ropade jag.
-Jadå! Det hade jag räknat med! Ropade mamma tillbaka.
Vi gick ut till hallen. Jag ställde min fullpackade väska på golvet. Jag satte på mina skor och Cameron gjorde detsamma.
**
Cameron hade packat sin väska och slängt in den i bilen.
Nu var vi Påväg till mormor.
**
-FRAMME! Skriker mamma från förarsätet.
Jag och Cameron rycker till. Vi går ur bilen.
Mim mormor bor på landet. Det är väldigt öppet. Det finns åkrar där folk odlar en massa olika saker.
Mormors hus ligger en bit ifrån de andra husen. Men det är inget mormor klagar över för hon är ändå gammal och tycker det är skönt att skippa folkmassor.

-Vad längesen jag såg dig Gabriella! Sa mormor glatt och kramade om mig. Jag bevarade kramen.
-Hur är det med dig? Frågade mormor sedan.
-Det är bra! Svarade jag med ett leende.
Camerons perspektiv.
-Vem har vi här då? Frågade Gabriellas mormor mig.
-Jag är Cameron. Svarade jag.
-Det är min pojkvän. Fortsatte Gabriella.
Hennes mormor nickade och sträckte fram sin hand mot mig. Jag tog tag i den.
-Ulla.
-Cameron.

Runt hela gården fanns ett vitt staket. Huset som hon bodde i var rött med vita knutar. Fönsterna var vita samt dörren var också vit. Dörren stod vidöppen så jag och Gabriella gick in i huset.
Möblerna i huset var gamla och det syntes att det var en äldre människa som bodde här inne.
Vi gick upp på övervåningen i den knarrande trappen. Vi la våra väskor på sängen i gästrummet. Vi satte oss i sängen också.
-Vi ska alltså stanna här i 1 vecka eller längre. Sa Gabriella.
Jag nickade.
-Det blir bra de. Sa jag och log.
Vi kollade på varandra. Jag sträckte mig över väskorna och gav henne en kyss. Hon besvarade den.
-Kan ni inte vänta med att kyssas när ni är ensamma! Suckade Ulla.
-Vi måste få kyssas? Sa Gabriella.
-Det är otrevligt när jag står här!
-Hur skulle vi kunna veta att du var här inne?
Ulla gick ur rummet och suckade.
-Är hon alltid sådan? Frågade jag.
-Ja, iallafall när jag började prata om att jag var kär i någon. Hon tror jag fortfarande är den lilla flickan som inte bryr sig om förhållanden! Suckade Gabriella.
-Jaha, men skit i det. Sa jag och log.
Gabriella hoppade ner från sängen och började rota i sin väska.
-Vad letar du efter? Frågade jag.
Hon drog fram ett kondompack.
-Jag glömde inte. Skrattade hon.
-Kåtbock. Flinade jag.
**
-Mat! Ropade Maria nedifrån.
Vi gick ned från den knarrande trappen igen. Nu stod det även en äldre gubbe inne i huset.
-Hej lillen. Sa gubben till Gabriella.
-Hej morfar. Skrattade hon.
-Jag ser att du har besök med dig. Sa han och kollade på mig.
-Ja, han är min pojkvän. Sa Gabriella och tog tag i min arm.
-Då får man hälsa!
-Peter!
-Cameron.
-Härligt att träffas!
-Detsamma. Log jag.
Vi satte oss ned vid köksbordet. Jag satt bredvid Peter med Gabriella mittemot mig.
Hennes mamma satt bredvid henne och Ulla satt på kanten mellan mig och Gabriella.
-Ta åt er. Sa ulla.
Vi tog av maten. Det var grillspett med potatissallad. Det var gott.
Jag kände hur Gabriella tåflörtade med mig under bordet.
-Dina kusiner kommer på besök hit senare! Sa Maria till Gabriella.
-Vilka?
-Izabelle och Sonja. Svarade Maria.
-Jaha..
Vi hade ätit upp och lagt disken i diskmaskinen.
Jag och Gabriella gick mot tv-rummet och satte oss i soffan och kollade teven.
Gabriella la sitt huvud mot min axel.
-Hur gamla är dina kusiner? Frågade jag sedan.
-15 och 12. Suckade Gabriella.
Alltså två och fem år yngre än oss.

Vi hörde hur det knackade på dörren. Peter välkomnade Gabriellas kusiner och hennes moster in i huset.
-Hej på er! Halvskrek hennes moster.
-Hejsan!
Både jag och Gabriella satt kvar i soffan, för det märktes på att Gabriella att hon verkligen inte ville träffa dem.
-Hej Gabriella. Sa en tjej. Och tätt bakom henne kom en till tjej.
-Hej Sonja.
-Och Izabelle. Fortsatte hon.
Dem satte sig ned bredvid mig. Jag blev chockad.
"Fan va snygg han är" hörde jag hur dem viskade.
-Visa lite högre.. suckade Gabriella som också hörde.
-Vi får också ha en åsikt!
-Ja herregud. Jag har inte sagt något annat.
-Ska ni sova här? Frågade Maria och satte sig bed i fåtöljen.
-Ja det ska vi! Sa dem i kör.
-Mamma, kan vi åka hem idag?
-Gabriella sluta! Sa Maria.

Gabriellas perspektiv.
Jag ville verkligen inte har dem här. Det var verkligen det sista jag ville..
•
Kapitel 22
Hoppas ni gillade det :)
Tre kapitlen kvar till slutet. Kommer lägga ut alla kapitlen nu som ett maraton :)