Kär i min halvbror 2

Kapitel 25 - sista kapitlet.

Detta kapitlet kan vara otäckt för vissa, jag vet inte, men det kan komma detaljerade scener :) så läs på egen risk :*

Camerons perspektiv.
Det hade gått några dagar nu och det var dags för mig att sticka iväg på mötet hos Olle.
**
-Välkommen tillbaka! Ropade Olle till mig och andra killar omkring jublade.
-Tackar. Flinade jag.
-Det är dags för ett möte. Vi måste dra ut idag, vi ska mörda idioterna. Skrek Olle.
-Va vänta vi på! Nu drar vi för i helvete! Skrek Joel.
Vi drog ut och hämtade vapen och bomber.

Vi tog oss till platsen.
Vi hade åkt till platsen där jag fann Gabriella på marken.
Där det fanns baracker med ett stålstängsel runt om.
-Vi måste ta oss in!
-Varför inte bara slänga en bomb? Förslog jag.
-Det var ingen dum idé! Sa Olle och laddade en bomb och kastade dem över stängslet och sprang sedan. Vi hängde efter.
"BOOOOM" lät det. Det började brinna som tusan. Folk skrek.
Från ingen stans sköt någon Olle i benet.
-Aj! Skrek han och ramlade ihop på marken.
-Olle kämpa! Kom igen!
-Ni får klara er utan mig! Sa han och blev skjuten i armen. Han stönade till av smärta.
Plötsligt såg jag pappa. Det var han som sköt Olle.
Pappa kollade in i mina ögon. Han riktade pistolen mot mig och jag gjorde likadant fast mot honom. (Bilden).
-Cameron spring! Skrek dem.
Jag stod blixtstilla och kollade pappa djupt in i ögonen. Mina ögon vattnades.
-Cameron spring för i helvete! Skrek Olle som låg på marken framför mig.
-Jag kan inte... fick jag fram.
-Du måste! Skrek Joel.
Jag drog bort tårarna från mina kinder.
Pappa gick närmare mig. Han laddade pistolen och tog ett stadigare grepp om pistolen.
Var det såhär jag skulle dö?
Död pågrundav att pappa sköt mig. Att han sköt sin egna son.
-Cameron du kanske ska gå med ditt löjlig gäng innan du blir skjuten av din egna pappa.. skrattade pappa.
Jag drog ner pistolen. Men pappa hade den kvar riktat mot mig.
Jag blundade.
-Skjut mig då. Sa jag och svalde hårt och tårarna rann ner.
-Cameron nej! Skrek Joel.
-Han ska få som han vill.. sa jag med en ledsen ton.
Pappa tryckte på pistolen. Men i samma sekund lindrades en arm runt mig och drogs åt sidan. Jag hörde ett skott och sedan såg jag hur pappa föll ihop.
Jag kollade bakåt och såg vem som räddade mig. Jag kunde inte se vem det var. Han bar en rånarluva och en hjälm.

Vi sprang iväg. Men jag visste fortfarande inte vem som räddade mig..
Han drog av sig hjälmen och rånarluvan..
Chris?
-Räddar du mig.. räddar jag dig.. Sa Chris stolt.
Ett leende spred sig i mitt ansikte.
-Jag var tveksam på att du var tillsammans med min dotter, men nu vet jag att du skyddar henne. Sa Chris och klappade mig på axeln.
-Klart jag gör. Svarade jag.
Chris log.
-Tack vare dig klarade vi uppdraget. Sa Joel till Chris.
-Nej tacka Cameron. Sa Chris....
••••
SLUUUUT :D
Hoppas ni tyckte om bokeeen :)
Kommentera om ni vill ha en fortsättning! Upp till er :)
Ha det braaaa