Cataleya

Kapitel 1

Det var som vilken annan dag som helst men ändå kändes det konstigt, som att något skulle hända. Jag åkte bussen till skolan precis som vanligt och gick till mitt skåp som vanligt men bara jag går nära honom så pirrar det i magen på mig. Han har skåpet bredvid mig så det gör nästan ont i magen ibland, men inte på något dåligt sätt, ett varmt sätt som att det var något i mig som kom när han var nära som bara ville ut. Kanske överdriver jag eller bara inbillar mig att jag känner så mycket för honom men jag vet att det finns något som jag inte kan förklara med honom.

Det ringde in och vi gick till våra klasser, jag hade NO och Leandro hade SO. Vår lärare verkade lite frånvarande den dagen men det verkade som att det bara var jag som märkte det. Jag vet att det var något med henne, hon betedde sig väldigt konstigt. Hon sa bara korta meningar när hon förklarade och hon var frånvarande varje ord hon sa, det var inte alls likt henne. Jag började tänka på om det kanske hänt något, men jag kom inte på något. Jobba kunde jag inte göra när hon var sån, jag kunde bara tänka på vad som är fel med henne. När lektionen var slut satt hon bara kvar på sin plats längst fram i klassrummet och sa ingenting till någon, när jag såg henne senare den dagen var hon likadan, men jag såg henne bara en gång efter lektionen.

Efter lunch hade vi gympa och det hade precis blivit varmt ute så vi spelade brännboll ute. Jag och Leandro var i två olika lag. När han slog och gjorde home run kramade han Constantin och jag kunde inte tänka på något annat än att det var jag, samma sak hände på nästa lektion när vi hade spanska och vi satt bredvid varandra och han hade fram handen på bordet så att jag inte kunde tänka på något annat än att lägga handen på hans. Det var något med honom, han var… Han.

Samtidigt som jag bara kunde tänka på honom så fanns det någonstans i mitt bakhuvud, det där med vår lärare.

När spanskan var slut så skulle vi åka hem, han och jag gick på väg till bussen tillsammans. Han skrattade och pratade hela tiden och hans skratt är nog det sötaste skratt som finns men sen bara i kanske en sekund hände något. Båda Leandro och jag kände någonting, det är svårt att förklara vad som egentligen hände. Vi fick båda väldigt ont i huvudet, som om någon slog med en hammare och sen ett konstigt ljud. Sen slutade det. Jag höll på att ramla men han tog emot mig, sen viskade han i mitt öra ”kände du det där?” jag svarade så klart ”ja”. Vi kollade på varandra och förstod direkt att det var något som skulle hända oss. Vad, visste vi inte, men vi visste att det var något.