Without you[m.g/2]

Vår första

Olivia
Han läppar mot mina. Genom dem kyssen kom allt tillbaks som första gången vi träffades.

Mina ögon stirrade ner i golvet jag gick på när, jag tog mig igenom skolan. Försökte vara så osynlig som möjligt, det gick ganska bra förens jag kände en hård och musklig rygg mot mig. Jag backade snabbt bak ett steg. Kollade snabbt upp och möttes ett par mörka arga ögon.
- "Ehmm" Mumlade jag då han var snygg och jag kunde inte sluta kolla på honom "Förlåt" Mumlade jag snabbt fram. Gick ännu snabbare än vad jag gjort tidigare och kom in i ett illa luktande klassrum.

Vår första dejt.

- "Damerna först" Flinade Martinus med sitt fina leende när han öppnade dörren in till donken, jag stod kvar och han började göra gester med handen att jag skulle gå in men jag stod kvar "Ska du gå in kanske?" Suckade han men ändå syntes ett leende.,
- "Oj förlåt, jag väntade bara på dig, jag trodde du sa damerna först" retades jag med honom och började gå in och ett flin placerade sig på hans läppar och han suckade men man hörde att han skrattade också.

Första gången jag var hemma oss honom.

Martinus öppnade den vita trädörren till det stora vita huset. Jag klev in och Martinus slängde av sig sina skor medan jag drog prydligt av mig mina.
"Mamma och pappa är inte hemma men Marcus är på uppe våningen och leker med Emma eller något" sa Martinus som började gå mot köket och jag som följde glatt efter i de varma huset.
"Vad fint du har de" sa jag när jag kollade runt i köket.
"Det är väll så när man är känd" Flinade Martinus och jag förstod inte vad han menade, är hans pappa en känd golfspelare eller va? Kanske en Parnevikare?
"Mm, sure att du är känd Martinus" Sa jag och Martinus lutade sig mot bänken.

Första gången Martinus sårade mig.

- "Kolla här" sa hon "Diama Jørgensen" fortsatte hon och tryckte sig in på deras chatt. "213 dagar också"

- "Dom är säkert bara vänner" sa jag osäkert medan klumpen i magen steg sig upp till halsen.

- "Om bara några dagar får jag röra vid din kropp igen" Översatte Vendela från norska till svenska "Allt är så trist här i Göterborg men snart ses vi" fortsatte Vendela.
"Jaaaa, men vad gör du nu då?"
"Är med Olivia, du vet hon som har konstig dialekt och pratar för mycket och sitter på ett fik, ugh har så tråkigt"
= Beaa<33 >
Beaa<33
| asså fuuuuuuqqqqq
Jeg
| Vad??
Beaa<33
| våran grupp på historian:/
Jeg
| haha aaah, den suuuuger
Beaa<33
| asså det är bara du som e bra, Liam säger inget och stiiiiiinker rööööv
Jeg
| Ha sant, Ester är bara deppig och suckar 24/7
Beaa<33
| Hahahaha saaant, och så Olivia som klänger på sig som en jävla apa och har en jobbiga dialekt.

Andra gången Martinus sårade mig.

-"Jag förstår inte ens varför ni ens bryr er om mig? Var inte jag den där jobbiga tjejen från Gävle med konstig dialekt, som bara klänger på Martinus som en apa och bara är anmält äcklig och ful?!" Sa jag sårat och kollade seriöst på dem.
Men dem sa inget, bara stod och kollade på mig. Men Martinus öppnade långsamt munnen föratt försöka säga nått.
"Nej juste ni bryr er inte ett skit! Så det gör nog inget om den störiga tjejen flyttar tillbaks där hon hör hemma" Sa jag och vände mig om men jag gick bara några steg och vände mig om igen "Så tack för erat stöd men den störiga tjejen från Gävle som pratar för mycket har börjat trötta på att vara själv hela tin så hoppas ni njuter nu när ni äntligen blir av med mig för gott"

Och då blev allt kallt, jag drog snabbt bort mina läppar från hans. Vi bara kollade på varandra men jag backade undan medan Martinus bara stod kvar, han försökte säga något men då kom Marcus ut.
Han kollade på oss men vände sedan in igen. Jag förstod inte varför jag gjorde det. Mina steg började leda mig in igen men när jag stod i dörröppningen visade jag honom fingret och fortsatte att gå in.

"Du suger på att uppdatera" ja vet men asså här kom ett kapitel!

Så vad hänt i era liv?

I mitt?
Så sjukt mycket draaaamaaaa på senaste.

1. Kastade mina falska vänner
2. Har inte hänt nått kul detta år
3. Beställt pennor för 270kr e d mest spännande som hänt mig