~2 år senare~
Det har gått två år sedan jag och Jonas började skriva med varandra. Han verkar snäll och rolig så vi har bestämt en träff på söndag. Idag är det fredag och Marcus och Martinus ska åka iväg idag på en konsert i Bergen så det blir perfekt!
Just nu sitter jag i mitt rum och skriver som vanligt med Jonas.
När jag hör ytterdörren som öppnas och stängs stänger jag snabbt av min mobil och rusar ner på nedervåningen. Direkt ser jag Gerd-Anne och Emma i hallen.
"Hej! Gick de tidigare elle-.."
Mer hann jag inte säga då Gerd-Anne avbryter mig.
"Så Jenter, hva skal vi spise for mat idag då?"
Jag suckar då jag inte direkt fick det svar jag ville ha och för att jag inte ens fick avsluta min mening.
"Chop chop!"
Utbrister Emma snabbt, chop chop är som en resturang där det finns kinamat vilket hon älskar.
"Ok, da far vi dit"
Säger Gerd-Anne. Hon tar på sig sina skor och en tjock vinterjacka innan hon begår sig ut i kylan med Emma i sin ena hand."Begynner du å dykke og ta disken mens vi kjøper maten?"
(Dykke=Duka)Jag nickar svagt innan de stänger dörren och jag suckar. Jag vet inte vad som hänt men jag känner mig inte så välkommen hos familjen Gunnarsen längre. Det känns som om de inte vill att jag ska vara kvar så jag har tänkt på att lämna dom för att leta efter min riktiga familj. Nästa gång Marcus och Martinus ska till Sverige så ska jag följa med så då är det det bästa tillfället att rymma eftersom att min familj troligen bor i Sverige då jag pratar svenska. Jag har letat information i över ett år i hopp om att det blir lättare att hitta min familj. På Aftonbladet, den svenska tidningen som jag hittat på mobilen står det om en försvunnen flicka vid 8 årsålder, där står även föräldrarnas efternamn så jag hoppas verkligen på att det är mina föräldrar.
Jag går in i köket för att först ta disken. Min mobil plockar jag upp från min bakficka på mina shorts för att ringa Jonas på FaceTime. Efter tre signaler svarar han och hans fina ansikte kommer upp på mobilskärmen.
"Hej Lisa! Hur mår du idag då?
Frågar han glatt. Jonas är blond och har gröna ögon. Han må vara två tre år äldre än mig men han är verkligen snygg och jag tror verkligen inte att han är en pedofil som mina vänner påstår."Hej på dig med Jonas! Med mig är det bara bra, själv?"
"Helt ok"
Jag nickar medan jag lägger in några tallrikar i ett skåp."Såå! Är du taggad inför träffen på söndag?"
Frågar han glatt och ler sitt fina leende.
Jag nickar och ler tillbaka."Jag längtar sjukt mycket!"
Svarar jag honom glatt.
Vi fortsätter att prata medan jag gör färdigt disken och dukar fram till mig, Gerd-Anne och Emma väntandes på att de ska komma hem.
———————————————————————————
Denna del blev sämst får damp ångest Fuck My fucking lifeTror jag fick lite damp förut när jag skrev delen^^
Rösta & Kommentera✨
VOCÊ ESTÁ LENDO
Hans död förstörde mig och du är min tröst {M&M} [PAUSAD]
Fanfic"Mamma? Pappa?" Ropade jag högt. Inget svar fick jag tillbaka. Vart är jag? Den gula fjärilen jag följt efter satte sig på min hand. "Vart är mamma och pappa?" Frågade jag fjärilen, den flög iväg. "Erik! Kolla vad jag hittat! Den lilla flickan kan v...