Vassa tänder

Kapitel 11

Axel, Niklas och Zacharias gick alla tre åt vänster. Zacharias skulle undersöka den första byggnaden på vägen, den som var i vattnet, medan Niklas och Axel fortsatte. På vägen såg de en vakt komma emot dem, men de han gömma sig bakom några träd innan de blev upptäckta. Vakten gick snart förbi och de kunde fortsätta. Framme vid byggnaden fick de också fundera på hur de skulle komma vidare. Det stod vakter vid ingången och på vägen till nästa byggnad, och inga fönster var öppna.

"Hoppas att John och Oskar har mindre problem än vi", sa Niklas efter en stunds funderande.

Axel tittade igenom träden mot andra sidan ön. "Jag ser dem inte". "De kanske faktiskt...". Han avbröt sig. De hörde ljudet av en motor. De gick till andra sidan träden och tittade mot havet. De såg en båt köra in i byggnaden.

"Så det här är båthuset". "Det är verkligen stort".

"Ja", sa Niklas och tittade fundersamt mot vattnet. "Vi skulle kunna simma in dit".

"Vad gör vi om en båt kommer ut samtidigt?", frågade Zacharias. "Eller om någon där inne ser oss?". "Det blir svårt att försvara oss i så fall".

De hörde igen ljudet av en motor. De slängde sig ner på marken samtidigt som en båt körde ut.

"Där är ett problem mindre", sa Niklas. "Det lär knappast köra ut ännu en båt på ett tag.

Zacharias vände sig mot ett fönster. "Jag försöker titta in", sa han, reste sig upp och gick fram till fönstret. Han ställde sig på tå och tittade in. Inga båtar eller vakter. "Det är tomt".

"Vilka är ni?", hördes en röst bakom dem. De vände sig om. Det var samma vakt som hade gått förbi dem en gång. Han hade en harpun riktad mot Zacharias. Vakten hade mera fokus på honom än Axel och Niklas, och märkte försent när Axel rullade runt och tog sin harpun. I samma stund som vakten vände sig mot honom så sköt Axel. Harpunen gick igenom halsen på vakten som föll livlös bakåt.

"Vi måste gömma honom innan flera kommer hitåt", sa Axel och såg sig omkring. "Dra ut harpunspjutet och lägg honom i busken bredvid honom.

Zacharias sprang fram till den döda vakten, drog ut spjutet ur hans halls och gömde honom i busken så gott han kunde. "Mer osynlig än sådär blir han inte". "Vi får hoppas att det inte går förbi allt för noggranna vakter här före vi kallar in attackgruppen".

"Vi borde hålla ihop alla tre", sa Niklas. "Ifall det blir flera sådana här situationer".

Axel nickade. "Jag tänkte just säga det själv". Han vände sig mot vattnet. "Vi fortsätter".

De gick ut i vattnet, lade harpunerna över axlarna och simmade in i båthuset så nära de kunde. De höll alla en hand med telefonerna ovanför vattnet hela tiden.

"Inga båtar i taket heller", sa Zacharias och såg sig omkring. "De verkar bara använda halva byggnaden som båthus".

"Det finns två dörrar som går till den andra halvan", sa Niklas. "Den till vänster har ett litet fönster".

"Vi får hoppas att det är tomt där också", sa Axel och klättrade upp för en stege. Niklas och Zacharias följde efter till dörren med fönstret. Zacharias tittade in.

"Det är ett litet kök", sa han. "Där är en kock nu". "Den andra dörren är säkert till en matsal".

Han vände sig mot Axel och Niklas, som båda tittade på sina telefoner.

"John skrev att han behöver en avledningsmanöver", sa Niklas.

"Han har antingen hittat någonting eller så har han problem", sa Axel och skrev ett svar: Vi ska hjälpa dig.

"Vad ska vi göra?", frågade Niklas.

Axel såg sig omkring och fick syn på en bensindunk. "Vi sätter eld på båthuset". "Vi häller ut bensinen över väggarna och tänder på".

"Med vad?", frågade Niklas. "Vi har inga tändstickor eller tändare".

Zacharias tittade igen in i köket. "Det är en gasspis som de har", sa han. "Det måste finnas tändstickor inne i köket". "Men vi måste få ut kocken därifrån".

"Vi kan ju skjuta honom", sa Niklas.

"Vi får bara göra det i självförsvar", sa Zacharias.

"De har dödat flera oskyldiga människor med sina hajar", sa Axel. "Och om de skulle se oss skulle de döda oss direkt". "Dessutom kommer några av dem säkert att dö när vi kallar in attackgruppen".

Zacharias stod tyst en stund och nickade sedan.

"Ni har rätt". "Men vi börjar med att sprida ut bensinen". "Häll den på högra halvan av golvet.

Axel gick fram till dunken, öppnade den och började sprida ut den över golvet och väggarna på högra sidan av båthuset medan Niklas och Zacharias höll utkik. Snart var det klart. Zacharias öppnade köksdörren och sköt kocken som genast föll omkull livlös. Zacharias gick in i köket och fick genast syn på en tändsticksask. Han tog den och gick ut till Axel och Niklas.

"Bra", sa Axel och skrev ett meddelande till Frida: Vi vet inte vad som finns i den andra byggnaden till vänster från var vi klev i land, men kalla in attackgruppen. "Tänd på", sa han sedan till Zacharias.

Zacharias tände en tändsticka och kastade den på golvet samtidigt som han, Axel och Niklas hoppade i vattnet. Golvet och väggarna fattade eld direkt. Kort därpå gick ett larm igång.