Skockat tar jag några steg bakåt och klumpig som jag är snubblar jag på mattkanten och trillar ner med en duns på golvet. Det är ju Greg, han med det gulliga skrattet. Men han ser inte så glad ut längre. Hans isblåa ögon stirrar genomträngande på mig innan Liam klumpigt kommer insprängande i hallen. Han kollar först på killen framför mig och sedan ner på mig. Alla är tysta en stund innan Liam harklar sig lite stelt.
"Hmm, ursäkta mig sir" säger han och tog tag i min arm och drar med mig runt hörnet. Han släpper min arm och pustar lättat ut.
"Por favor, no lo dudes más de lo que ya es" (Gör snälla det här inte svårare än vad det redan är) ber han besvärat och kollar på mig. Jag sätter armarna bestämt i kors och över bröstet och tittar surt på honom. Han rycker på axlarna och tar åter igen tag i min arm för att dra med mig till ännu ett konstig rum.
Om inte den där killen hade stått där så hade jag varit fri nu ju.
Utan att tänka på det suckar jag högt och Liams blick vänds mot mig.
"Probablemente deberías descansar un poco, esta es tu habitación" (Du borde antagligen vila lite, här är ditt rum) säger han och öppnar en stor dörr. Han puttar lite på mig när jag bara står och stirrar på den öppna dörren som om den vore ett stort monster.
"Solo descansa, María vendrá y te ayudará a prepararte y llevarte" (Vila lite, María kommer och hjälper dig att göra dig iordning och tar dig sedan ner) säger han lugnt och stänger sedan dörren bakom mig. Så fort dörren stängs glider jag ner på golvet med händerna begravna i håret. Mina andetag är tunga och ojämna medans tårarna långsamt glider ner för kinderna. Ett ofrivilligt skrik lämnar mina läppar och jag drar frustrerat händerna över ansiktet. Jag springer fram till ett av fönsterna på väggen framför mig och letar desperat efter ett sätt att öppna fönstret på. Dörren bakom mig öppnas plötsligt och tar min uppmärksamhet från fönstret till kvinnan i dörren. Hon kollar förvånat på mig innan hon plötsligt ler snällt mot mig.
"No te preocupes, todo estará bien" (Oroa dig inte, allt kommer att bli bra) säger hon och går fram till mig vid fönstret. Hon sträcker fram sin hand och sätter den på min kind och torkar bort en trår med sin tumme.
"como te llamas?" (vad heter du?) frågar hon när jag tittar upp på henne.
(Byter namn på Karro så hon heter istället Abigail)
"Abigail" säger jag med svag röst. Hon ler vänligt mot mig medans hon tar tag i min hand och leder mig fram till en dörr. Hon öppnar dörren som tydligen leder i till ett gigantiskt badrum. Min mun åker ofrivilligt upp när jag ser mig omkring, samtidigt som María puttar mig försiktigt in i rummet.
"Tome una ducha mientras arregle algo limpio que pueda usar. Está bien?" (Ta en dusch så länge medans jag fixar fram något rent som du kan ha på dig. Okej?) säger hon och tittar frågande på mig. Jag nickar osäkert och stänger dörren. Jag tar av mig kläderna och går in i duschen. Det varma vattnet täcker snart min kalla kropp och för en stund glömde jag bort var jag är.
En djup suck lämnar mig när jag äntligen kan slappna av. Jag lägger lite schampo i handen innan jag gnuggar in den i håret. En liten knackning hörs från dörren så jag stänger av vattnet och kliver ut ur duschen och tar på mig en handduk. Jag antar att det bara är María så jag går fram till dörren och låser upp. Jag tappar nästan handduken när jag ser Greg (eller vad han nu heter) stå i dörröppningen med ett knallrött ansikte. Ett skrik lämnar mina läppar och jag tar förvånat ett steg bakom men såklart så glider jag på det blöta golvet och trillar framåt. Istället för att trilla på ett hårt golv så hamnar jag med magen på något mjukt. Jag tittar långsamt upp och möter åter igen dom kalla blåa ögonen.
