The summer everything changed(the fooo fanfic)|COMPLETED

Kapitel 31

~Oscars perspektiv~

Annas pappa kommer ut ifrån hennes rum och ger oss inte ens en blick. Han vänder sig inte om när vi ropar och går bara så fort han kan.

Jag springer efter honom och griper tag i hans axel och vänder honom om.

Han ger mig onda ögat och sliter sig ur mitt grepp och går.

Jag går tillbaka till väntrummet där dom andra sitter och sätter mig i en soffa.

Det blir en sån där äcklig awkward pinsam tystnad. Som ingen bryter.

Tystnaden övergår efter en stund till behaglig och Omar somnar med huvudet i miras knä.

Ungefär en halvtimme efter att Omar har somnat kommer en sköterska ut från Annas rum och meddelar att vi ska få komma in en och en och ger Felix en lista som Anna har skrivit i vilken ordning vi ska gå in. Alla böjer sig över hans axlar för att se.

Oscar först resten kvittar, jag ringer saga och så får hon komma om hon vill, ta hand om henne isåfall❤
Älskar er guys❤

Jag sväljer och går in. Anna gråter stilla men ler lite när hon ser att jag kommer in.

Jag sätter mig på hennes sängkant och lutar mig fram och kysser henne och låter mina läppar massera hennes en stund, dom smakar salt av tårarna hon har gråtit.

Men hon vänder efter ett tag på huvudet och kollar ner på golvet.

Jag lägger min högra hand på hennes vänstra och tar min vänstra hand i ett löst grepp om hennes haka och vänder upp hennes ansikte mot mitt och släpper det sedan. Hon har börjat gråta mer nu.

"Gumman vad är det? Vad visade testresultaten?"

"J-j-jag h-har...cancer."Viskar hon. Jag tappar andan.

"Du älskar mig inte längre, vem kan älska någon som kommer bli flintskallig och spy hela tiden?"

"Jag kan. Du är den vackraste människan någonsin och kommer alltid vara det oavsett om du har hår till marken eller inget alls. Och jag ser ingen anledning till att sluta älska dig. Det är nu du behöver mest kärlek." Jag tar hennes händer i mina och kysser henne igen.

Hon ler mot mig men ser ändå inte totalt övertygad ut.

"Jag har en eller två tumörer i levern, det ena är ganska stor, typ 5-6cm i diameter och den andra som dom inte är säkra på att den finns är typ 1cm i diameter, eller så är det bara en stor ojämnhet. Så jävla typiskt mig, att få en av dom mest ovanliga formerna av cancer.. asså det är typ mellan fem- och sexhundra svenskar som får det varje år och ungefär 400 av dom, eller well jag får säga oss nu är över 65. Så jävla typiskt mig."

Jag pussar på hennes panna och frågar vem jag ska be komma in som nästa.Hon säger alla, så jag ber dom komma in.

Hon berättar för dom andra och börjar återigen gråta, men jag torkar bort hennes tårar.

På slutet lägger hon till en grej som hon inte sa till mig:

"Och jag vill inte att någon särbehandlar mig nu, okej? Jag vill fortsätta leva ett så normalt liv som möjligt tills jag inte kan gå själv. Och särskilt nu såhär nära Ebbas begravning.. jag pratade med Luna, sjuksköterskan, och hon sa att det var okej att jag åker. Så jag vill bara fortsätta leva så länge det går."
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Kort kapitel o så men whatever har värsta idétorkan.. aja även om det är sugigt så får ni votea och kommentera så ska jag skriva såfort jag kan, men jag är verkligen ingen sån person som fixar ett kapitel på en timme och jag jobbar jättedåligt under stress/press❤